Bo Wide har arbetat som polis i 42 år, varav många som spaningschef på Stockholmspolisen. Han har arbetat med många av de mest uppmärksammade mordfallen i Stockholm. I en DN-intervju från 1997 kallas han för en "verklig deckarhjälte". Artikeln hänger inramad på väggen i hans lägenhet i centrala Stockholm.
På soffbordet i hemmets arbetsrum står röda tulpaner i en vas. Bredvid ligger en utskrift av ett bokomslag. "Misstänkt mord" är titeln på Bo Wides första bok som kommer ut i sommar. Dottern är medförfattare när verklighetens erfarenheter gjorts till fiktion.
År 2002 var Bo Wide med och startade den första cold case-gruppen i Sverige - en grupp som arbetar med äldre olösta mordfall. Han hade precis varit i Toronto och hört hur amerikanska kolleger arbetade. Men när Stockholmspolisens grupp kom igång stötte de på en rad problem och Bo Wide reagerade på flera saker.
- Det fanns ingen samlad statistik över hur många ouppklarade mord som finns, berättar han för DN.se.
Gruppens första arbetsuppgift blev att ta fram en lista över dessa mord. Uppgifterna var svåra att få fram och de fick jämföra olika diarier. Att sammanställa en lista som gällde brott begångna på 80-talet tog två år. Även Thomas Lager, som arbetar med kalla fall i Västra Götaland, upplevde att det var svårt att få fram en relevant lista över olösta mord. Orsaken står att finna i att att polisen organiserats om flera gånger och att registren över brott flyttats och såg olika ut.
- Vi upptäckte också problem med kriminalteknikernas spår- och fyndförteckningar från brottsplatsundersökningarna, säger Bo Wide.
Bland annat gällde det ett kvinnomord från 1982. En kvinna hade hittats död utomhus, avklädd med kläderna spridda runt kroppen. Cold Case-gruppen jobbade ganska länge med fallet.
- När vi läste de tekniska utlåtandena såg vi att det på ett klädesplagg hade hittats en spermafläck som inte borde ha funnits där, berättar Bo Wide.
En analys av fläcken skulle nu kunna säga mer än på 80-talet och utredarna beslutade att skicka plagget på analys. Men det visade det sig att det hade förstörts i samband en omorganisation av polisen.
- Då kunde vi inte gå vidare. Det fanns ett antal personer som varit skäligen misstänkta. De hade kunnat avskrivas helt om vi kunnat analysera plagget.
Det upptäcktes också i flera andra mordfall att bevismaterial försvunnit eller återlämnats. Dna-analyser, en teknik som inte fanns när brotten begicks, blev därför omöjliga att göra.
Bo Wide ser tre skäl till varför det är viktigt att utreda äldre mordfall:
- Det är bra för de anhöriga - man får ett avslut. Det är också väldigt viktigt för den allmänna preventionen - man ska veta att begår man den här typen av brott - då åker man dit. Sedan om någon pekats ut felaktigt, så ska den kunna rentvås.
Bo Wide är numera pensionär och snart publicerad författare. Han är också ofta ute och föreläser och har många åsikter om hur polisens arbete skulle kunna bli mer effektivt. Han anser att polisdistrikten skulle kunna samarbeta mer, att det till exempel fanns tre grupper i Sverige dit alla distrikt lämnade över fall när de blivit "kalla".
Bo Wide hoppas och tror också att polisen nu katalogiserar brott på ett bättre sätt, och att bevismaterial sparas längre - för vi vet inte i dag vilken teknik som finns om ytterligare 20 år.