Vad som har fått gäddan och abborren att nästan helt försvinna från skärgården är oklart. Stora mängder skarvar och sälar som äter upp fisken är en förklaring, liksom att övergödning i Östersjön förändrat miljön till det sämre.
Den största boven är troligtvis ändå människan.
– Det finns ingen fisk kvar i Stockholms skärgård. Gädd- och abborrbestånden har minskat ända sedan mitten av 1980-talet, och nu finns knappt en tiondel kvar, säger Sverker Lovén, ordförande för Fiskefrämjandet i Stockholms skärgård.
Han har jobbat med fiskefrågor och fisketillsyn i över 20 års tid och målar upp en allvarlig bild av ett fiske som kollapsat. De stora rovfiskarna som gädda, abborre, gös och öring är borta, och har ersatts av enorma mängder småfisk, bland annat spigg och löja.
– Det är ett tecken på att rovfiskarna är borta. Ända sedan millennieskiftet har vi tänkt att botten är nådd, att det inte kan bli sämre. Förut fick vi tillbaka uppemot 20 procent av de fiskar vi märkte, i dag får vi kanske 1–2 procent. Det är illa, säger Sverker Lovén.
Niclas Bornold och Björn Nykvist har varit ute och fiskat i Värmdös skärgård. I dag hade de tur och lyckades dra upp fem gäddor.
– Bara på de 15 år vi har varit aktiva märker man att fisket har gått ner. I början tog jag upp 10-klubbare hela tiden, men nu är det bara småfisk. Om man vet vilka vikar man ska leta i så går det fortfarande att hitta gäddor, säger Niclas Bornold.
– Men det går nästan inte att få abborrar längre. Jag satt med min dotter på bryggan i går och metade. Fick inte ett endaste napp, säger han.
Björn Nykvist ser bekymrad ut när han beskriver gädd- och abborrläget i Stockholms skärgård. I hemorten Kalmar får man mycket mera fisk.
– De har en massa förbud, till exempel får man inte fiska abborre på våren.
Kustlaboratoriet på Sveriges lantbruksuniversitet har genomfört provfiskningar längs med Östersjökusten sedan början av 2000-talet och deras bild är att det finns problem lokalt, men att gädd- och abborrbeståndet överlag är stabilt.
– Men lyssnar man på skärgårdsborna så menar de att de största förändringarna inträffade tidigare än så. Vi kanske har missat att mäta att fiskarna försvann, säger Ulf Bergström, forskare på Kustlaboratoriet vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– Människan föredrar olyckligt nog samma områden som abborrar och gäddor. Vi exploaterar skyddade vikar där fisken leker, och tidigare torrlade vi våtmarker längs kusten som är uppväxtmiljöer för fiskynglen. Det har man insett på vissa ställen och anlägger nya våtmarker. Men i Stockholms skärgård är exploateringen fortfarande ganska hård, säger Ulf Bergström.
Från mitten av augusti kommer länsstyrelsen i Stockholm undersöka hela skärgården för att ta reda på statusen för fiskbestånden och hur havsvegetationen ser ut.
– Vi hoppas få kunskap om var man bör anlägga hamnar och farleder så att påverkan på fiskbestånden minimeras, säger Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent på länsstyrelsen i Stockholm.
Niclas Bornold har en egen teori om vem som ligger bakom gäddkrisen.
– Det är 40-talisterna som har kraschat allt. De kom ut i skärgården och dödade allt. De hade låg respekt för fiskbeståndet. Yngre sportfiskare slänger tillbaka de fiskar de inte tänker äta.