Expertgrupper från 20 länder samt Interpol har nu funnit formen för sitt samarbete i att identifiera tsunamins offer i Thailand. Ett internationellt identifikationscenter har öppnats i thailändska televerkets lokaler i Phukets stad.
Uppgiften är gigantisk: totalt 5.309 människor är registrerade som döda, 3.370 har rapporterats som saknade. Cirka 3.700 kroppar ligger på uppsamligsplatser i Phuket och väntar på identifiering. Sett till antalet omkomna är arbetet dubbelt så omfattande som efter 11 september-attacken i New York.
Carina Eriksson arbetar på rikskriminalen men tjänstgör just nu som sambandsman för det nyöppnade id-centret. Vi träffas på hennes hemmakontor, som är inrymt i det hotell som tillfälligt hyser det svenska generalkonsulatet.
Carina Eriksson delar rum med en gigantisk trave resväskor: det är bagage som tillhör de svenskar som drabbades av flodvågen. En del klarade sig och åkte hem utan väskor. Andra omkom i katastrofen.
- Det kan verka makabert att sitta så här, men hela situationen är ju makaber, säger Carina Eriksson.
Hon har arbetat på krisplatser förut, i Kosovo och i Sri Lanka, och verkar inte vara den som förlorar fattningen i första taget. Lugnt och sakligt redogör hon för identifieringens metoder.
I princip delas förarbetet upp i två delar, Ante Mortem (förkortas AM och betyder före döden) samt Post Mortem (PM, efter döden).
Före döden-informationen noteras i en gul dokumentsamling. Här finns alla tänkbara kännetecken som beskriver en människa: DNA-uppgifter, hårfärg, fingeravtryck, födelsemärken, operationsärr, tatueringar. En uppräkning som fyller närmare 20 A4-sidor.
Post Mortem-uppgifterna skrivs ned i en samling rosafärgade dokument och omfattar en beskrivning av den döde individen, allt som experter som rättsläkare, odontologer och tekniker kan få fram.
Tandkort, DNA, ringar, piercing, armband med mera. Men även ärr, som går att upptäcka på ganska förruttnade kroppar, och uppgifter om blindtarmen finns kvar eller ej.
- Men ju längre förruttnelsen går desto mera får man naturligtvis lita till DNA och tandkort, säger Carina Eriksson.
För att fastställa den omkomnes DNA behövs ett prov från en nära anhörig. Provet tas med saliv från munnen med en bomullstops. Det behövs ytterst små mängder för en analys.
Informationerna från de gula respektive rosa mapparna matas in i datorer och matchas mot varandra.
Om tillräckligt många uppgifter stämmer kan man enas om en identitet. När identifieringen är klar ska kroppen letas upp. Alla återfunna och undersökta kroppar har fått ett nummer.
Det talar om exakt på vilken uppsamlingsplats kroppen finns, i vilken rad av liksäckar eller kistor den ligger och var i raden den finns.
- Vi har varit ute och tittat på uppsamlingsplatserna och det är imponerande att se vilken ordning det blivit, säger Carina Eriksson.
När kroppens identitet fastställts "manuellt" av en expert utfärdar först thailändska myndigheter, därefter svenska myndigheter via UD en dödsattest.
Sedan vidtar begravningsprocedurerna. Den döde ska svepas och läggas i en kista. Därefter flygs kistan hem till Sverige. Varje hemtransport föregås av en ceremoni med en svensk präst som ber utfärdsbön under närvaro av Sveriges generalkonsul.
Men just nu fokuseras det mesta på identifieringsarbetet. Och så kommer det att vara under lång tid, tror Carina Eriksson.
- Det är omöjligt att säga hur lång tid arbetet med att identifiera de döda kommer att ta. Men det känns glädjande att det praktiska arbetet börjar fungera så pass bra, säger hon.