På lördagen kommer ostindiefararen tillbaka till Göteborg efter sin långa resa till Kina. Stränderna kommer att vara fulla av folk och det mäktiga skeppet kommer att hälsas av nästan allt som flyter, och på Frihamnspiren mitt emot Göteborgsoperan kommer Sveriges kung och Kinas president att hylla henne.
- Jag åker ut och följer med sista biten in till Göteborg, säger Joakim Severinson, som vid det här laget ägnat tjugo år av sitt liv åt ostindiefararprojektet.
- Men jag har varit ute och seglat med den på resan. Det var etappen från Port Elizabeth i Sydafrika till Fremantle i Australien då vi seglade i "the roaring forties" och bara gick med motor in och ut ur hamnarna.
Det började när han på 80-talet som ung marinarkeolog var med och dök efter lämningarna av "Götheborg II", ett fartyg som 1745 förliste på grundet Hunnebådan på hemväg från sin andra resa till Kina för Svenska Ostindiska kompaniet. Ur fynden av porslin, telådor och fartygsdetaljer uppstod idén att bygga en kopia av originalet - och att segla den till Kina. Det blev Joakim Severinson som fick konstruera och leda bygget.
På gamla Eriksbergsområdet, granne med den stora bockkranen, uppstod varvet Terra Nova, uppkallat efter varvet där originalet byggdes. Kölen sträcktes 1995 och den 2 oktober 2005 lämnade "Götheborg III" Göteborg och Vinga fyr sjönk under horisonten redan på eftermiddagen.
Då på 1700-talet byggde varvet Terra Nova, som låg i Stockholm där Strandvägen ligger i dag, originalet på 17 månader och leveransseglingen skedde 1738.
- Men då hade de kring sig 300 heltidsarbetare och en infrastruktur av företag som kunde leverera material. Vi har efter hand fått rekonstruera och fundera över hur man gjorde då, påpekar Joakim Severinson.
Bygget har haft en hel del ekonomiska problem och klarat sig på en kombination av Ams-jobb, privatsponsring, offentliga bidrag och halvoffentliga bidrag från bland annat Västra Götlandsregionen och Göteborgs kommunala bostadsföretag. När det stod klart att det faktiskt skulle bli en resa ökade intresset från näringslivets tungviktare. Prislappen, som från början var 42 miljoner, har under tiden ökat till en halv miljard.
- Det är mycket pengar, men det är också ett fantastiskt projekt som visar att vi i ett litet land som vårt kan göra något så här stort när man har en tillräckligt bra idé. Våra hamnstopp har fått oerhörd uppmärksamhet och värdet av den pr för Sverige och regionen vi genererat är bra mycket större än en halv miljard, säger Joakim Severinson.
Flera hundra personer har passerat genom projektet. Smeder och snickare har lärt sig gammalt hantverk och mängder av människor har lärt sig segla fullriggare och hur konstigt det än låter finns det i dag en internationell arbetsmarknad där det är brist på sådant folk.
- Vi har också haft folk som varit på väg att bli utförsäkrade och folk som kommit direkt från fängelse som arbetat hos oss, och jag är stolt över att kunna säga att många har fått nytt liv av kraften i vårt projekt, säger Joakim.
Det fanns inga bevarade ritningar på "Götheborg II" eller andra ostindiefarare. "Götheborg III" är en gissning byggd på modeller, indirekta mått och uppgifter från tiden den seglade och på vad man kunde se på de vrakrester som bärgades från originalet. Men hur seglade den då?
- Jodå, "Götheborg III" seglar bättre än vi trott, lite snabbare och lite lättare att hantera. Det fylliga breda förskeppet gör att kryss i motsjö inte är hennes favorit. Men hon är byggd för medvindssegling och ostindiefararnas rutt var designad för att man skulle utnyttja vindsäsongerna och segla med medvind hela vägen. När vi hade hård storm rakt bakifrån mellan Sydafrika och Australien gav förskeppet just den bärighet vi behövde, säger Joakim.
Att fallen som höll upp förmärsrån brast i Indiska oceanen berodde på att man helt enkelt inte förstått och trott på 1700-talsvisdomen och gjort infästningen för klen. Det kunde justeras till havs och har fungerat sedan dess.
- Men det tar nog tjugo års segling innan någon kan kalla sig hyggligt fullärd och jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta att segla henne.
Det är inte så säkert, för planer och pengar räcker bara hösten ut med två planerade vändor. Sedan tas delar av riggen ner och fartyget läggs i vinterdvala vid en av Eriksbergspirarna. Det finns planer på en Östersjökryssning nästa sommar och på en Kinaresa till.
- Vi har fått en förfrågan från UD om vi kan medverka som en del av Sveriges del av utställningen i Shanghai 2010 och vad det skulle kosta. Jag antar att det beror på att man sett vilken oerhörd uppmärksamhet vi fick i Kina, säger Göran Bengtsson, länsöverdirektör i Västra Götalands län.