Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

Granskning: Miljölagarna missbrukas

Miljölagarna ska skydda oss från gifter och buller. Det är knappast meningen att de ska användas i grannfejder om kompostlådor. Men eftersom miljöbalken är så töjbar och miljöfrågan så politiskt känslig missbrukas lagen, menar Svenskt näringsliv. Nej, miljöbalken måste vara flexibel, kontrar myndighetsjuristen och forskaren.

Nicklas Skår

Åsa Romson

Ingen är emot en bättre miljö. När miljöbalken sjösattes för elva år sedan var ambitionen oklanderlig. Men miljölagstiftningen är så flexibel och samtidigt snårig att den kommit att användas av privatpersoner, organisationer och företag för att komma åt ovänner eller driva sin vilja igenom, vilket dränerar myndigheterna på orimligt stora resurser. Det menar juristen Nicklas Skår på organisationen Svenskt näringsliv, som granskat miljölagstiftningen.

Det finns gott om exempel på bisarra grannfejder och tvister om störande flaggskuggor som drivs med miljöbalken som grund (se särskild artikel).

– Från en rättslig synpunkt är det stora problemet att miljölagstiftningen saknar gränser. Det är både en fördel och en nackdel. Vi måste ha en lag där man kan sätta in nya saker när vi upptäcker nya problem. Men det förutsätter att de som använder den har tillräckligt mycket kunskaper, säger Nicklas Skår.

De som använder miljöbalken är ofta tjänstemän på kommuner och länsstyrelser, och de ska själva bedöma vad som är miljöfarligt. En enskild kommun har sällan tillgång till den rättsliga, geologiska, biologiska och kanske hydrologiska kompetens som krävs för att kunna göra rätt bedömning av ett miljöhot, enligt Skår.

Därtill kommer den politiska sidan av saken – eller den moraliska om man så vill. Miljöfrågan är känslig. Ingen vill riskera att bli utpekad som miljöbov. Och där kommer omdömet in.

– Om en myndighet hela tiden får höra att vi ska sträva mot en giftfri miljö eller att miljömålen inte fungerar försöker den till det yttersta använda miljölagen som ett redskap. Men om lagen inte ger någon vägledning för hur man ska prioritera är risken att man ger sig på varje enskild detalj i stället för att se helheten, menar Nicklas Skår.

Allt detta gör att miljölagstiftningen ofta används på ett godtyckligt sätt, som enligt Skår både hotar rättssäkerheten och innebär ett slöseri med samhällets begränsade resurser.

Är det inte så att man får acceptera en del missbruk om lagen i stort uppnår sitt syfte?

– Det är som att säga att det är helt okej att sätta ett antal oskyldiga människor i fängelse så länge de flesta som hamnar där är skurkar.

På Naturvårdsverket ser man Svenskt Näringslivs beskrivning som en nidbild av den svenska miljölagstiftningen.

– Det är tråkigt att man lyfter fram extrema situationer. Visst måste vi hela tiden arbeta med att förbättra såväl reglerna som tillämpningen av dem, men det kommer alltid att finnas avarter inom vilket rättsområde eller system som helst.

Så kommenterar Erika Ekman, tf chef för Naturvårdsverkets enhet för miljöjuridik, DN.se:s beskrivning av Svenskt Näringslivs slutsatser.

Erika Ekman håller inte med om att miljöbalken borde göras mindre flexibel. Själva poängen är att den ska vara en ramlag, och om man skulle snäva in den skulle det komma kritik för att vissa områden faller utanför, menar hon:

– Det är en rättssäkerhetsfråga att miljöbalken har ett brett tillämpningsområde.

– Det innebär stora fördelar att ha ett miljöregelverk som omfattar alla åtgärder och verksamheter som påverkar människor och miljön negativt. Det är värt risken att regelverket ibland kan utnyttjas på ett sätt som inte är meningen, så länge konsekvenserna av det inte är större än att frågor som inte är särskilt angelägna prövas av myndigheter eller domstolar.

För det svenska näringslivets del är det främsta problemet trots allt kanske inte de udda tvisterna, menar Nicklas Skår, utan att tillståndsprövningen för nya anläggningar blir orimligt utdragen eftersom alla aspekter ska beaktas.

– Företag kan hamna i situationen att de mer eller mindre tvingas lägga ner, inte för att de är ett hot mot miljön utan för att någon har bestämt sig för att det här är en fråga man ska driva.

Inte sällan innebär det att miljövänlig teknik försenas. Skår exemplifierar med Volvo lastvagnar, som ville bygga om fabriker i Sverige och Belgien till koldioxidneutrala anläggningar.

– När man hade genomfört projektet i Belgien hade man inte ens kommit igenom planprocessen i Sverige.

Nicklas Skår tycker att miljöbalken innehåller mycket bra saker och ser fördelar med att ha en samlad miljölagstiftning. Men han anser att den måste relateras till att vi i Sverige redan gjort så mycket för miljön. Dagens åtgärder handlar inte om att rädda hela sjöar eller förbjuda företag att gräva ner gifttunnor utan ger främst marginaleffekter.

– Jag skulle säga att vi försöker lösa morgondagens problem med gårdagens lösningar.

Vad borde då förändras?

– Någonstans måste vi hitta ett sätt att avgränsa tillämpningen. Riktigt hur det ska göras är svårt att säga, säger Nicklas Skår.

Åsa Romson, doktorand i miljörätt vid Stockholms universitet, håller med om att de utdragna miljöprövningarna kan vara ett dilemma. Däremot har hon svårt att se att miljöbalken skulle kunna vara mindre flexibel, och hon tycker inte att man kan hävda att medborgarna överutnyttjar lagen.

– Den kritik som finns i forskningen handlar i stället nästan alltid om att Sverige begränsar talerätten för mycket.

– Sen är det väldigt mycket olika typer av frågor som slås ihop till miljö. Det finns olika uppfattningar om vad som är ett miljöproblem och konflikter mellan olika miljöintressen, säger Åsa Romson, som konstaterar:

– Det fattas oerhört många beslut. Bara Stockholms kommuns miljöförvaltning fattar hundratals beslut varje månad. Klart man kan hitta fel. Och jag vet att landets miljöchefer diskuterar om man tittar på rätt saker.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.