I den grundlag som reglerar tronföljden, successionsordningen från 1809, står att medlemmar av kungahuset måste vara av den ”rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Annars är man ”från all successionsrätt utesluten”.

I denna bekännelse står en mängd otidsenliga saker, såsom att ”alla kätterier” fördöms, bland annat de som ”muhammedanerna” gör sig skyldiga till.

Expertis anser att detta i praktiken inte har någon betydelse även om man kan fråga sig om man borde ändra i grundlagen.

– Det är klart att i ett land som nu har en stor muslimsk minoritet kan det vara stötande, säger Olof Ruin, professor i statsvetenskap och grundlagsexpert.

Han ser texten som en kuriös kvarleva från tiden med statskyrka, och påpekar att en desto vanligare kritik är att grundlagen anses undanta kungahuset från religionsfriheten.

Thomas Bull, professor i konstitutionell rätt, utgår från att ”det här ska läsas med lite sans och vett med utgångspunkt i att vi 1809 inte hade religionsfrihet i det här landet”.

– Men det är klart att om kronprinsessan skulle konvertera till katolicismen skulle hon inte kunna vara kronprinsessa längre.

En ny version av grundlagen väntas träda i kraft efter en andra omröstning i riksdagen efter valet i höst. Bland annat införs att Sverige är medlem i EU, men hänvisningen till trosbekännelsen finns kvar. Thomas Bull tror att det är något som politikerna inte vill rota i.

– På 60-talet var detta en svår fråga, och så kom högern och vänstern överens om att vi ska ha kvar monarkin men att den inte ska betyda någonting annat än symboliskt. Och efter den kompromissen är det som ett sår man inte pillar i, för då måste man börja ta diskussionen.

Hovets informationschef Nina Eldh tolkar kravet i grundlagen som att kungafamiljen ska tillhöra Svenska kyrkan, och att det inom den finns en ”fortgående teologisk reflektion” över Bibeln och senare bekännelsedokument.