Bo Göransson och Carl Tham, S-märkta forna chefer för biståndsmyndigheten Sida, sågar regeringens biståndspolitik jäms med fotknölarna i en debattartikel i lördagens DN.

Det mesta av vad biståndsminister Gunilla Carlsson säger har sin udd riktad mot biståndet, hävdar de båda debattörerna. Hon talar sällan om vad biståndet kan uträtta men desto oftare om hur ineffektivt det är, tycker Göransson och Tham. Retoriken skulle vara ”ett sätt att opinionsmässigt bädda” för en nedskärning av biståndet.

Gunilla Carlsson kontrar:

– Fakta och resultat talar för sig själva. Jag har om någon bidragit till att stärka legitimitet och trovärdighet för svenskt bistånd i en tid med stora skillnader och djup fattigdom i världen, säger Gunilla Carlsson till DN.se.

I sin debattartikel vänder sig Göransson och Tham mot Gunilla Carlssons sätt att döma ut det tidigare biståndet och samtidigt framställa de förändringar hon står för som banbrytande.

Förändringarna handlar bland annat om att ställa högre krav på biståndets effektivitet, att skära ner antalet fattiga länder som Sverige samarbetar med och att öka antalet medarbetare som sänds ut i fält.

– Vi har fått uppmärksamhet som biståndsnation just tack vare reformerna. De här båda verkar bara tycka att vi ska marknadsföra att vi betalar mycket pengar, men det väcker inte respekt. Det vi får erkännande för nu är att vi vågat lägga om biståndet och fokusera mest där det gör nytta, som på kvinnor och demokrati, säger Gunilla Carlsson.

Debattörerna finner det ”häpnadsväckande” att ministern påstår att det inte finns några resultat av det tidigare biståndet att redovisa, när verksamheten i själva verket är nogsamt utvärderad och mätt.

– Det finns en ryggmärgsreflex hos många gamla socialdemokrater så fort det kommer kritik att bara försvara biståndet. Men biståndet har för mycket ägnat sig åt effekterna av fattigdomen och för lite åt drivkrafterna, hur vi kan häva fattigdomen. När jag var i opposition saknade jag genomlysande resultatredovisningar.

Gunilla Carlsson tillbakavisar misstanken att hon i första hand är ute efter att skära ner biståndet till FN:s ”skamgräns” 0,7 procent av BNP och påpekar att Sverige är ett av få västländer som inte bantat i krisen. Men hon medger att bistånd kanske inte måste vara rätt hjälpmetod på lång sikt.

– Rätt använt kan bistånd ha en avgörande roll i vissa skeden. Men långvarigt biståndsberoende låser fast länder i fattigdom.

– Därför är det viktigt att vi jobbar med en politik som också ser till handel, jordbruk, säkerhet, miljö och folkhälsa, säger Carlsson.

Det är viktigt att de rika länderna inte ”ger med ena handen och tar med den andra”, tycker hon.

Göransson och Tham kritiserar också att Sida inte får underskrida anslag till länder. Det är en sanning med modifikation: enligt regeringens instruktioner ska Sida betala ut åtminstone 90 procent av den beslutade summan för ett enskilt land varje år.

Gunilla Carlsson konstaterar att det är stor skillnad på henne och "dessa tidigare socialdemokrater som hade ansvaret för en politik som jag menar inte levererade".

– De känner väl att även deras tid kan komma att granskas. Det kanske känns jobbigt.