- Vi försökte få honom att ta det lite lugnare. Hans angrepp fungerade ofta bra tillsammans med den publik han hade framför sig i lokalen, men den gjorde sig inte så bra i teve. Olof Palme lämnade ingen oberörd, antingen gillade man honom eller så gjorde man det inte.

Det var framför allt striden om löntagarfonderna som fick Palmes motståndare att samla sig, anser Feldt. Palme gjorde under dessa år många skarpa uttalanden mot kapitalism och högern som han såg som en "sekt".

- Han gödslade ibland jorden så att det så kallade Palmehatet kunde växa. Jag glömmer inte när han och jag var på en Davis Cup-match i tennis i Kungliga tennishallen på Östermalm. Där mötte vi en publik som kanske inte var hans väljare. Det var obehagligt att se ilskan som lyste i ögonen på folk i hallen när de såg att Palme var där. Jag tror att han tog ganska illa vid sig, men han ville inte visa sig rädd för dem eller avstå från att röra sig ute bland folk. Men vi får inte glömma att han kort därpå kunde vara på en facklig kongress eller i ett sammanhang där folk verkligen dyrkade honom.

Kjell-Olof Feldt beskriver ingående hur Olof Palme ansträngde sig för att leva ett vanligt och vardagligt liv.

- Han körde en gammal trång Saab och han bodde i ett litet radhus i Vällingby. Han var ointresserad av allt som var statusmarkerande i fråga om livsstil. Jag tror inte att han någonsin lärde sig att knyta skosnören. Och slipsen satt ju ofta på sned.

Hösten 1985 var Olof Palme deprimerad. Dels var han utmattad efter valrörelsen, dels led han av den så kallade Harward-affären, där han felaktigt anklagades för skattefusk sedan han hjälpt en av sönerna med förmåner under dennes USA-studier.

- Vi såg hur han blev alltmer introvert, tappade koncentration och inte lade ner samma energi i sina tal som tidigare. Vid ett tillfälle under denna höst skulle jag diskutera budgetläget honom. Då tog han upp en liten blockflöjt ur skrivbordslådan och låtsades spela på den och såg drömmande ut. Jag förstod att han inte var intresserad av vad jag hade att berätta så jag packade ihop mina grejer och gick.

Kjell-Olof Feldt menar att en stor del av Olof Palmes inrikespolitiska arv finns kvar än i dag. Det var under Palmes år som medbestämmandelagen, anställningsskyddslagen, förtroendemannalagen och inte minst löntagarfonderna drevs igenom. Det kallade vi då ekonomisk demokrati.

- Allt återstår utom fonderna, som togs bort av den borgerliga regeringen. Kanske var medbestämmandelagen Olof Palmes skötebarn. Han kallade denna lag för den största demokratireformen sedan den allmänna rösträtten infördes. Då tog han i. I dag vet vi att mbl inte skapade någon ny maktbalans mellan arbete och kapital.

Olof Palme hade också stora ambitioner att öppna den offentliga sektorn så att "brukarna" skulle få större inflytande.

- Olof Palme och jag hade då vår enda allvarliga konflikt. Jag hade i en intervjubok förklarat att jag kunde tänka mig privata dagis. Men det tyckte inte han. Inte heller hans fru Lisbet gillade mina idéer. Jag tvingades att backa i den frågan och en ny lag infördes som förbjöd privata daghem. Till slut blev det dock privata daghem, men det var efter hans tid.