Göteborg.
Det skulle kunna vara ett vanligt studentrum i Göteborg. Ny, fräsch och enkel inredning. En Europakarta ovanför ett skrivbord fullt med studieböcker. Från det gemensamma köket en trappa ned slingrar sig ännu dofter från lunchens grillspett.
Här bor ingen vanlig student, utan 18-åriga Ali som har dömts till sluten ungdomsvård för människorov och nu avtjänar sitt straff.
– Jag har ångrat mig grovt, men jag vill inte hålla på och tänka på det. Det går inte att sitta och gråta över det som har varit. Man måste gå vidare och se positivt, säger Ali, som blir fri i mars och då blir den första som lämnar SIS nya utslussningslägenhet för unga som har begått grova brott.
Ali och de tre övriga som bor i lägenheten får gradvis lära sig att leva ett vanligt liv. Det kan vara alltifrån att komma i gång med studier till att lära sig gå in på ett kafé och beställa fika utan att bli så stressad att svetten forsar. Personal som ställer krav, uppmuntrar och är redo för svåra samtal finns alltid på plats. Deras dörrnycklar är diskret nedstoppade i jeansfickorna. Ytterdörren är öppen dagtid men larmad på natten.
Delvis får de intagna röra sig fritt dagtid för att bygga upp sociala kontaktnät och få rutiner för det liv som väntar. Den här typen av smidiga övergångar har tidigare inte funnits för dem som dömts till sluten ungdomsvård. Det vanliga är att de gått från en helt låst miljö till att bli fria.
En av Alis grannar är Arbi. Han är 18 år och dömd för grov misshandel och grovt rån. Som elvaåring började han snatta och blev snabbt förslagen.
– Vi hade ont om pengar hemma. När jag såg att andra hade det bra ville jag leva som de. Jag ville ha nya fina saker att visa upp för mina kompisar. Jag vill fortfarande ha saker och kunna glänsa, men skillnaden nu är att jag inte vill få pengar på kriminellt sätt, säger Arbi, som tar körkort för truck och bil för att lättare komma in på arbetsmarknaden.
Arbi blir fri i maj. Båda killarna flyttar hem till sina föräldrar när de lämnar utslussningslägenheten. Alis familj har flyttat till ett nytt område och det i kombination med att han har kunnat börja prata om sina känslor gör att han tror att livet kan bli som på planschen han har i sitt rum – en bred vacker allé som leder rakt framåt. Arbi ska tillbaka till sina gamla hemtrakter.
– Mina kompisar vet att jag inte vill vara kriminell längre, att jag är en misslyckad kriminell. En annan viktig sak är att jag inte vill göra mina föräldrar besvikna en gång till.
Arbi får medicin för sina koncentrationsproblem. Han känner sig mindre rastlös nu och har lärt sig att tänka på konsekvenserna av sitt handlande, innan han agerar.
– Jag har insett att det inte är värt att sitta inne för något. När jag satt häktad i över två veckor var det hemskt, jag blev skrämd av dem jag mötte där.
Fotnot: Ali och Arbi vill inte framträda med efternamn.