Efter incidenten vid Forsmark 1 den 25 juli 2006 höll Statens Kärnkraftinspektion, OECD/NEA och IAEA en konferens om djupförsvar i elförsörjningssystem, i Stockholm september 2007.
Tidningen Ny Teknik har tagit del av presentationerna, som trots sitt uppseendeväckande innehåll förblivit okända utanför en liten krets av experter. Ingen japan deltog i konferensen.
Kärnkraftverken gör med några års mellanrum säkerhetsanalyser, som utifrån givna förutsättningar anger sannolikheten för härdsmälta.
Tidigare hade sannolikheten beräknats till cirka en härdsmälta per 40.000 reaktor-år, även om målet är högst en per 10.000 år.
Men en studie av Pär Lansåker vid Forsmark visade i stället en sannolikhet på 1/52 per reaktor och år, alltså ytterligare 790 gånger högre.
Det som hotade var en reaktor utan elförsörjning, precis som nyligen i Fukushima.
Det fanns inget yttre nät, till följd av fel i ett ställverk. Försök att gå ner på "husturbindrift" (självförsörjning med el) misslyckades. Av reservkraften fungerade inte gasturbinen på grund av felaktigt underhåll. Två dieselgeneratorer av fyra startade, två inte. Det som skiljde dem som fungerade från dem som inte fungerade var slumpen. Se även tididgare artiklar från DN.se, "22 minuter som skakade Forsmark" och "Härdsmälta nära i Forsmark 2006".
Det kunde alltså lika gärna hänt att reaktorn blivit helt utan el. Sannolikheten för detta var enligt Lansåker 12 procent.
De fel som uppstod har beskrivits av Lars Gunsell vid dåvarande Kärnkraftinspektionen, nu SSM. Tolv säkerhetssystem slogs ut. Ett av dem var borinsprutningen, en extrem nödåtgärd för att få stopp på kedjereaktionen om styrstavssystemet, reaktorns broms, inte fungerar.
Nu gick styrstavarna in, men det visste man inte i kontrollrummet. Varken styrstavarnas läge eller neutronflödet kunde avläsas. Där fanns heller inte information om ifall yttre nät fanns tillgängligt.
Inneslutningen var också försvagad, eftersom en del isolerventiler förblev i öppet läge. De flesta av felen berodde på att det batterisäkrade nätet hade överspänningsskydd, som skyddade komponenten i stället för funktionen.
Det felet fanns inte från början, när reaktorn startade 1980, utan kom dit genom en modernisering under 1990-talet. Samma fel fanns på Forsmark 2 och även andra, utländska, reaktorer.
Det fanns en kraftigt förhöjd risk för härdsmälta i Forsmark 1-2 under ett antal år fram till 2006, särskilt 2005-2006, då ytterligare ett fel tillkommit på generatorsidan. Efter händelsen stängdes Forsmark under en period för att man skulle kunna rätta till de upptäckta bristerna.
Ny Teknik har sökt Vattenfall och Forsmarks ledning för en kommentar, men de har avböjt med hänvisning till tidsbrist.