Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Hiphop vägen till unga i skolan

Utbildningsnivån, sysselsättningsgraden och inkomsterna är lägre i socialt utsatta områden och skillnaderna börjar redan i skolan. Ett sätt att förbättra läget vore att, efter amerikansk förlaga, införa hiphop som pedagogiskt verktyg i skolan, enligt forskaren Johan Söderman.

På torsdagen presenterar Malmö högskola en rapport som bekräftar att unga som inte platsar i det vanliga skolsystemet kan få vad som skulle beskrivas som en andra chans tack vare hiphop. Forskare har studerat Studieförbundet Vuxenskolans hiphop-projekt i Göteborg, Malmö, Borlänge, Jordbro och Umeå.

Med hiphopens fyra element som arena – rap, breakdance, dj och graffiti – får de unga ta plats och målsättningen är att motivera till bildning. Förlagan är inte överraskande amerikansk och i USA har det funnits i många år och hiphop som pedagogiskt redskap är där sedan länge etablerat även i universitetsvärlden. I Sverige är Johan Söderman på Malmö högskola något av en pionjär på området med sin doktorsavhandling ”Rap(p) i käften” (2007), Lunds universitet.

– Vi har börjat få flera hiphop-pedagoger som exempelvis Behrang Miri som fungerar för nya svenskar ungefär som folkbildare gjorde för arbetarklassen för hundra år sedan. Många som höll på med hiphop på 90-talet är i dag krönikörer eller på andra platser i medierna där de gör sina röster hörda, säger Johan Söderman.

Han hänvisar till dokumentärfilmen ”Waiting for Superman” (2010) där skolan beskrivs som ett totalt misslyckande, så som den svenska skolan allt oftare kallas. En positiv sak finns i filmen och det är just när en kvinnlig lärare använder sig av hiphop i klassrummet, ”en mirakelmedicin i urbana miljöer”.

– Det gäller naturligtvis språket, men också som ett slags nutidshistoria. Hiphop är den i särklass största ungdomskulturen globalt sett. Den är också ett slags samlingskultur där unga med olika etniska bakgrunder möts. Tar man inte tillvara på det blir det mycket svårare att möta dem. Och tvärtom, gör man det är det lättare att få dem att intressera sig för exempelvis svensk litteraturhistoria, säger Johan Söderman.

Det övergripande resultatet med hiphop i skolan är att de som tidigare känt sig alienerade i skolmiljön plötsligt hittar motivation och samhörighet. Och förtjänsten är ömsesidig. De som ingått i Studieförbundet Vuxenskolans verksamhet beskriver vilken stor användning de har för det de lärt sig i skolan i hiphop-utövandet, men också hur verksamheten förbättrar skolgången.

– Det som inte är den kommersiella hiphop-industrin – vilket är den gängse bilden de flesta vuxna har – handlar om ”det femte elementet”, kunskap, som legendaren Afrika Bambaataa pratar om. Att använda kunskap som ett slags vapen för att ta sig fram i samhället. De svenska rap-pedagogerna i Sverige trycker på det att det handlar verkligen inte om att hitta nya stjärnor, utan snarare om att fostra lokala kommunpolitiker, säger Johan Söderman.

Han återkommer flera gånger till hur arbetar-, väckelse- och nykterhetsrörelsernas folkbildningsideal var avgörande för demokratiseringen vid förra sekelskiftet. En annan jämförelse är betydelsen som idrotter, exempelvis boxning, har haft historiskt för att få människor i utsatta områden att fokusera och förbättra sina förutsättningar även på andra områden.

– Man startar en bildningsresa där det finns något i den globala historien om hiphop-kultur som fungerar över hela världen som ett slags hopp som de förtrycktas kultur. Samtidigt, att börja skriva raptexter utvecklar språket. Det bara är så med en skrivande kultur, du får en skrivande identitet på ett sätt du inte får av att spela elgitarr, säger Johans Söderman.

Ett lätt sätt att missförstå hiphop-pedagogik är att det bara skulle handla om att skriva raptexter om slaget vid Lützen, Europas geografi och matematiska formler. Sådant förekommer visserligen, med dokumenterat lyckade resultat för eleverna, men Johan Söderman menar att det snarare säger något om vad som premieras i skolsystemet, kunskap medelst korvstoppning.

– Det skulle bara bli töntigt i längden och det skulle dö ut som en fluga. Det är den kritik som framförs mot hiphop-pedagogik i USA. Hiphop-kulturen kan användas för att beskriva samhällsförändringar över 30 år och man kan prata om begrepp som gentrifiering och identifikation. Att bara använda estetik för att bli bättre på något annat är farligt, tror jag.

Hiphop som mainstreamkultur kritiseras ofta för att vara sexistisk, våldsglorifierande, drogromantisk och pengadyrkande. Inte helt utan skäl. Delvis ryggar många tillbaka av tanken på att låta en sådan kultur ingå i skolmiljön. Rap är också ”CNN för den svarta befolkningen” som rapartisten Chuck D uttryckt det.

– Det andra är en stereotyp bild vars utövare får starkast kritik från andra inom hiphopen. Folk skulle bli väldigt förvånade om de såg det stora intresset som finns för pedagogik, lärande och kunskap, och hur det präglar kulturen. Det är som progressiva portalfigurer inom pedagogiken har sagt sedan John Deweys och Ellen Keys dagar: man måste möta eleverna där de är.

Vad skulle Jan Björklund säga om hiphop i skolan?

– Hiphop-pedagogik går egentligen inte emot vad han säger, att återinföra kunskapen i skolan och kunskapens betydelse inom hiphop är stark. Den är inte alls antiskola som rock och punk har varit. Jag tror att alla lärare som vill nå sina elever vinner på att åtminstone lära sig lite om hiphop. Någon form av urban pedagogik borde vara obligatorisk i lärarutbildningen. Det är en dörr till en hel ungdomsgrupp.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.