I bussgaraget i Hovsjö i Södertälje börjar 269 busschaufförer sina arbetspass under dygnets alla timmar.

Ilyas Özogul, 45 år, ska snart gå på sitt eftermiddagspass och hålla i gång till fem minuter i ett på natten. Blir det som han önskar får han köra en landsbygdstur och sträcka ut bortåt Järna och Överenhörna.

– Att köra buss är frihet, säger Ilyas Özogul, jag är min egen chef. Jag är inte instängd i en fabrik och jag får träffa nya människor.

Som många av sina kolleger blev han busschaufför av en slump. Han hade precis avslutat sina studier och fått gymnasiekompetens och var full av andra drömmar än att köra buss.

Men den där dagen 1999 när arbetsförmedlaren kunde erbjuda en fyra månaders utbildning för buss-kort med full betalning sa han ja direkt.

Och han har blivit kvar. Trots att hans själ rymmer en akademiker som nosat på flera utbildningar. Han har studerat vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, Lunds och Umeås universitet samt Södertörns högskola. Och i så skiftande ämnen som marinbiologi, elteknik, farmakologi och medicinteknisk ekonomi.

– Det har stupat på att jag inte orkat studera och jobba samtidigt. Tiden och pengarna har inte räckt.

Han tar det med jämnmod.

Hälsan och hustrun och den tjugo månader gamla sonen sätter han högst.

– Inget liv är fullkomligt. Min eld för studier har inte släckts. Jag väntar på ett bra tillfälle att börja studera igen. Då blir jag företagsekonom.

Ilyas fru är barnskötare men har inget fast jobb.

– Vi måste ha minst en i familjen som har en fast tjänst. Om hon får det kan jag börja studera igen. Men tjänsterna är få. Förskollärare har förtur.

Ilyas Özogul kom från staden Mersin i sydvästra Turkiet 1995. Han fick så småningom uppehållstillstånd i Sverige baserat på en blandning av politiska och humanitära skäl.

När bussen rullar ut på linjen har han laddat upp med klassisk musik. Favoriter är Vivaldi, Beethoven och Bizet.