Helena Edlund är en av världens ledande utvecklingsbiologer. Men gång på gång förlorar hon kampen om forskningsbidrag – mot män med sämre meriter.
– Luften går ur en varje gång det händer, säger Helena Edlund, professor i molekylärbiologi vid Umeå universitet.
En ny rapport visar att kvinnor konsekvent missgynnas av den forskningspolitik som förts sedan början av 2000-talet. Mellan 2003 och 2014 fördelas tio miljarder till ett fåtal ”excellenta” forskare som arbetar i starka nätverk.
Inom naturvetenskap och medicin har kvinnor endast fått 12,7 procent av ”excellensmedlen”.
Jämställdhetsarbetet inom forskningen har nu utraderats, menar Delegationen för jämställdhet i högskolan som analyserat resultatet av den förda politiken.
Helena Edlund, professor i Umeå, är en av de kvinnliga forskare som fyra gånger rest till Stockholm för att presentera ansökningar som hon och hennes kolleger lagt ned stort arbete på att formulera. Utan att sedan få en krona i anslag. Trots att hon haft de bästa publikationerna i vetenskapliga tidskrifter.
Vid ett tillfälle motiverades avslaget med att det var oklart om Helena Edlund hade ”förmågan att leda ett stort centrum”.
– Ett tag funderade jag på att låta en man stå som huvudsökande i stället, det kändes som enda sättet. Men nu har jag bestämt mig för att sluta söka de här pengarna, det tar bara tid och energi, säger Helena Edlund.
Hon tycker att hela idén med att stödja stora nätverk av forskare är fel. Det blir ett grupparbete, menar hon, där en svans av sämre meriterade forskare får del av pengar de aldrig skulle ha fått annars.
– Satsa på individer i stället.
Men utbildningsminister Jan Björklund (fp) menar att satsningen på ”excellenta” forskningsmiljöer kommer att fortsätta.
– De mest kvalificerade forskargrupperna ska få anslagen.
– Om kvinnor med mer kvalificerade projekt inte får del av pengarna måste det rättas till. Vetenskapsrådet får nu i uppdrag att se över detta, säger Jan Björklund.