Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Hon simmade från Utøya – nu siktar hon på plats i Stortinget

Kristine Hallingstad var tveksam till att fortsätta engagera sig politiskt efter att hon överlevt attacken på Utøya. Men lusten kom tillbaka och nu valspurtar hon och Cecilia Knibe Hanssen för Arbeiderpartiet i Arendal.
Kristine Hallingstad var tveksam till att fortsätta engagera sig politiskt efter att hon överlevt attacken på Utøya. Men lusten kom tillbaka och nu valspurtar hon och Cecilia Knibe Hanssen för Arbeiderpartiet i Arendal. Foto: Tomas Ohlsson

Lillesand. Hon överlevde terrorn på Utøya genom att simma bort från ön och Anders Behring Breivik. Nu siktar Kristine Hallingstad på en plats i Stortinget i valet på måndag.

– Jag har återfått lusten för politiken, säger hon.

Kristine Hallingstad tar en bukett med rosor i den ena handen och kampanjbroschyrerna i den andra. Arbeiderpartiets röda jacka är på. Hon är på värvarstråt i den norska valspurten. Det behövs. De senaste opinionsundersökningarna har visat på låga siffror för det som traditionellt är Norges största parti.

Läs också: Erna Solberg: ”Vi måste försäkra oss om stöd från dem som röstade på oss senast”

Samtidigt har partiledaren Jonas Gahr Støre hamnat i skottgluggen efter en tidningsartikel som hävdade att han i samband med renoveringen av bryggan på sommarstället anlitat arbetskraft som inte betalade skatt. Kristine Hallingstad håller med dem som menar att det rör sig om en smutskastningskampanj.

– Till och med NHO-chefen har ju sagt att om alla hade agerat som Jonas gjorde i den här saken skulle det bli mindre svart ekonomi, säger hon och syftar på Kristin Skogen Lund, som är chef för Näringslivets huvudorganisation.

Som så många andra norrmän kallar hon sin partiledare vid förnamn. Å andra sidan är Jonas henne nära, bokstavligen talat. Det där sommarstället med den riksbekanta bryggan ligger utanför Arendal på sydkusten, inte långt från Lillesand, som är Kristines hemstad.

Hon berättar att hon och andra unga partikamrater blev hembjudna till chefen. Det var efter tragedin den 22 juli 2011, datumet då allting förändrades för så många norrmän, däribland Kristine.

”Det behövs fler tjejer i politiken och det behövs unga tjejer”, säger Kristine Hallingstad om sina motiv till att fortsätta jobba politiskt.
”Det behövs fler tjejer i politiken och det behövs unga tjejer”, säger Kristine Hallingstad om sina motiv till att fortsätta jobba politiskt. Foto: Tomas Ohlsson

Det var dagen då Anders Behring Breivik inte bara släckte 77 liv utan också hennes lust för politiken.

– När jag kom hem från Utøya kände jag mig extremt tom, tom på ord och tom på den glädje som politiken gav mig. Jag visste inte om den skulle komma tillbaka, men det har den gjort, även om det har tagit tid, säger Kristine.

Alla som var med på ungdomsförbundet AUF:s politiska sommarläger på Utøya har sin historia att berätta. Kristine säger att allt eftersom tiden gått har minnena bleknat, men hennes berättelse är full av detaljer och vissa saker minns hon väldigt tydligt.

Som att hon till skillnad från många andra inte kände sig trygg på ön efter att den förödande bilbomben exploderat i regeringskvarteret i centrala Oslo. Hon ringde sin mamma och var skakad.

Farhågorna besannades när skotten började smälla på ön och hon flydde ut ur den så kallade Cafébyggnaden ned till vattnet vid Pumphuset nere vid Tyrifjordens strand. Där sökte hon skydd. Men medan många andra skräckslagna lägerdeltagare ställde sig bakom den lilla byggnaden gömde sig Kristine bakom en klippa. Där stod hon i nära en timme innan hon insåg att Breivik, utklädd till polis, närmade sig.

Då hon simmade ut i det 14-gradiga vattnet sköt massmördaren efter henne med sitt automatgevär. När hon vände sig om såg hon honom och de döda kamraterna som låg vid Pumphuset.

– Det är den bilden som har tagit lång tid att bearbeta, säger Kristine.

Med ett förflutet som tävlingssimmare var hon inte rädd för att hon inte skulle klara att ta sig mot fastlandet. Hon blev uppfiskad i en av de båtar som var ute på fjorden och hjälpte de nödställda. Känslan av att återförenas med familjen på fastlandet är svår att beskriva, men på vägen hem i bilen till Lillesand skällde hon ut sin pappa när han gjorde en omkörning, som inte var det minsta äventyrlig. Traumat hade gjort hennes rädsla för att mista livet så mycket starkare.

– När du är 20 år känner du att du är odödlig. Plötsligt blir allting farligt, att köra bil, att flyga, att vara bland många människor. I dag känner jag mig inte lika rädd, men det har tagit tid, säger hon och bjuder på kaffe hemma i familjens villa.

Här i Lillesand, en stad med runt 10.000 invånare och mängder av klassiska norska vitmålade träbyggnader, finns tryggheten. Den första tiden fick hon hjälp av en psykolog med att bearbeta den posttraumatiska stressen.

Hon förklarar att hennes föräldrar har varit det stora stödet. Det är en politiskt engagerad familj, där diskussionen och debatten alltid varit närvarande. Det är en förklaring till att Kristine redan som 14-åring tillsammans med ett gäng kompisar bestämde sig för att blåsa liv i den lokala AUF-föreningen och att de redan samma år begav sig till Utøya för första gången. Lägret 2011 var hennes sjätte.

Liksom flera andra av de unga överlevarna från Utøya kandiderar hon till en plats i Stortinget, den norska riksdagen, i valet den 11 september. Hon står på tredje plats på Arbeiderpartiets lista i länet Aust-Agder.

Kristine förklarar att Cecilia Knibe Hanssen, som den här dagen är med och knackar dörr i ett villakvarter utanför Arendal, står före henne på listan och att det blir hon som får det andra mandat som Arbeiderpartiet hoppas vinna i kampen med Fremskrittspartiet. Kristine kommer sannolikt att få nöja sig med en reservplats. Fast det finns ju fler politiska nivåer att arbeta på än den nationella, konstaterar hon.

Terrorangreppet mot henne, hennes bästa vänner och hennes parti väckte många frågor inom Kristine. Medan många andra överlevare snabbt gjorde klart att de skulle visa terroristen att han inte förmått skrämma dem och att han inte skulle få knäcka AUF, kände Kristine först tvivel kring sin vilja att engagera sig politiskt.

Minnet av terrordådet på Utøya påverkar fortfarande Norge.
Minnet av terrordådet på Utøya påverkar fortfarande Norge. Foto: Peter Claesson

– Det var en vändpunkt i mitt liv. Jag var tvungen att ta ställning till om jag ville fortsätta med något som kunde kosta mig livet. För mig var det ingen självklarhet. Det var något som jag var tvungen att tänka över, säger hon.

Kristine tycker att själva angreppet på Arbeiderpartiet är något som kom bort i debatten som följde efter dådet. Hon har också blivit påmind om att detta hat lever kvar. I samband med att hon och andra överlevare nyligen framträdde i tidningen Aftenposten fylldes kommentatorsfältet av illasinnade påhopp. Kristine berättar att hon blev kallad för ”lögnarsvin” och andra nedsättande saker.

Dåvarande statsministern, Jens Stoltenberg, uppmanade nationen att möta våldet med mer demokrati och Kristine säger att den våg av kärlek som svepte in mot alla drabbade var påtaglig. Däremot menar hon att debatten kring att detta var ett politiskt angrepp kom i skymundan, liksom att det aldrig blev någon debatt kring det enorma hatet mot Arbeiderpartiet som finns i Norge. Viljan att samla landet i demokratins namn kom att överskugga vad som egentligen hade skett.

– Det var ju ingen tillfällighet att han valde AUF. Meningen var ju att han skulle strypa rekryteringen till Arbeiderpartiet, säger Kristine och menar att landet på ett sätt inte lärt någonting av det som hände.

Hon pekar på den hårda retorik som Fremskrittspartiet och dess kontroversiella invandrar- och integrationsminister Sylvi Listhaug ger uttryck för, inte minst i samband med sitt beryktade Sverigebesök.

– Debatten handlar om hotet från islamister och vi glömmer att den enda massakern som skett i Norge var när en högerextremist dödade oskyldiga politiskt engagerade ungdomar, säger Kristine.

Detta är något som Jonas Gahr Støre påminde om i en partiledardebatt inför valet, men annars är det Kristines bestämda uppfattning att Arbeiderpartiet aldrig har försökt dra politisk nytta av det som hände för sex år sedan.

Efter avslutad juristexamen är hon på väg ut i arbetslivet. Just arbetsmarknadsfrågor är något Kristine vill driva politiskt. Målinriktade insatser för att få fler ungdomar i arbete står högt på hennes dagordning, liksom jämställdhet.

Det finns en sak till som motiverat 26-åringen att satsa på politiken igen. Den stora majoriteten i fylkestinget (landstinget), där hon är medlem, är män runt 50.

– Det behövs fler tjejer i politiken och det behövs unga tjejer. Jag kände att det hade varit väldigt synd att inte kunna vara med och påverka, säger Kristine.

Fakta. 77 personer dödades vid terrordåden i Norge

Terrordåden i Norge inträffade den 22 juli 2011.

Åtta personer dog när en bilbomb exploderade i regeringskvarteret i centrala Oslo.

69 personer, de flesta tonåringar, dödades på ön Utøya, en knapp timmes resa nordväst om Oslo, där Arbeiderpartiets ungdomsförbund, AUF, hade sitt traditionella sommarläger.

Gärningsmannen Anders Behring Breivik greps på Utøya. Vid rättegången 2012 dömdes han till lagens strängaste straff, 21 års fängelse och förvaring.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.