Sverige

Höstens kriser fick debatten om flyktingar att tvärvända

Hösten 2015 kommer att gå till historieböckerna som en av de mest omvälvande perioderna i svensk politik. Sällan har en samhällsdebatt bytt riktning så snabbt och så dramatiskt.

Efter flyktingkrisen och terrorattackerna mot Paris talar svenska politiker om att minska asylströmmen och skärpa kontrollerna av människor på flykt.

Åsa Eriksson i Norberg är en av de kommunpolitiker som har varit med och vänt debatten. Nu tycker hon att pendeln svängt för långt åt andra hållet.

Reflexvästen glimmar i skymningen när Yahya Ali vandrar över gårdsplanen utanför den gamla kursgården i Fliken i Norbergs kommun.

Han ingår i personalen på asylboendet och försöker hålla uppsikt över främlingar. Det blev nödvändigt efter attackerna mot svenska asylboenden och skolmorden i Trollhättan.

Sedan kom terrordåden i Paris. Då fick Yahya Ali svårt att sova.

– Jag kan vakna klockan tre på natten av minsta ljud. Vi har många muslimer här, och jag har varit så rädd att folk skulle vända sin ilska mot oss, säger han.

Foto: Roger Thuresson
Yahya Ali. Foto: Roger Turesson

För Yahya Ali är terroristernas illdåd lika obegripliga som välbekanta. Han är född och uppvuxen i Somalia, ett land som snarast kollapsat av våld och korruption.

– Det är oskyldiga människor som får lida, säger han.

Han har bott i Fliken i några månader, och lärt sig älska naturen.

– Jag kommer från en öken, så detta är som en annan planet, säger han.

Det var lokaltillgången som förvandlade den lilla bruksorten i norra Västmanland till en destination för den globala folkvandringen. På kort tid tecknade Migrationsverket avtal med tre stora privata asylboenden. Lika plötsligt skulle en kommun med 5 700 invånare klara att erbjuda kommunal service till 1 000 asylsökande.

I vintras berättade kommunstyrelsens ordförande Åsa Eriksson (S) i ett reportage i Sveriges Radio om hur tårarna trillade på ett politiskt möte. Då blev hon rikskänd som ”det gråtande kommunalrådet”.

Då var det särskilt två saker som plågade henne, säger hon till DN:

– Det ena var att jag inte kunde ge personalen en möjlighet att göra ett bra jobb. De försökte och försökte, och det var hopplöst. Det andra var att det uppstod små incidenter, det var konflikter och slagsmål. På ett så litet ställe som Norberg kan det räcka med att det inträffar några saker. Folk började säga hemska saker, man ville flytta härifrån, kvinnor vågade inte jogga på kvällarna. Jag hade en känsla av det blev social oro, och jag kunde inte hantera den.

Hon hör till de lokalpolitiker som i flera år vädjat om stöd från regeringen. Den nuvarande migrationsministern Morgan Johansson (S) och hans företrädare Tobias Billström (M) har fått mejl och telefonsamtal.

Länge fick nödropen ingen större uppmärksamhet.

Men i höst har larmen från kommunalråden inte bara nått fram till Stockholm. De har också satt tonen för hela den politiska diskussionen.

Foto: Eva Tedesjö
Foto: Eva Tedesjö

Om man inte agerar, väntar någon form av systemkollaps.

 

För första gången säger ledande politiker att kapaciteten i det svenska flyktingmottagandet ligger på gränsen till vad Sverige klarar av.

Foto: TT– Debatten har definitivt ändrat karaktär, säger Andreas Johansson Heinö, statsvetare och förlagschef på den liberala tankesmedjan Timbro, som precis gett ut en bok om ”invandrarlandet Sverige”.

Han ser en omsvängning i tre etapper. Den första fasen var direkt efter valet i fjol, när både partier och många borgerliga opinionsbildare ändrade tonläge i debatten.

– Man började ta i invandringsfrågan med ett annat allvar. Det hängde ihop dels med Sverige-demokraternas framgångar, och dels med att Migrationsverket skrev upp sina prognoser, säger han.

Fas två inleddes under vintern och våren när ett antal opinionsbildare på borgerliga ledar-sidor ifrågasatte omfattningen på invandringen. Nästa stora skifte kom nu i månadsskiftet oktober–november, när det plötsligt blev regeringspolitik att hävda att invandringen var för stor.

– Regeringen gick från ingenting till ett väldigt dramatiskt tonläge från ett antal statsråd. Det är sällan man ser ett sådant skifte på så kort tid, säger Andreas Johansson Heinö.

Terrorattentatet i Paris fick debatten att stanna tillfälligt. Johansson Heinö tycker att det är för tidigt att säga om dåden påverkar flyktingpolitiken långsiktigt.

– Däremot kan man se att Paris hakar in i en trend, inom inte minst borgerligheten. Där ser många det nu som självklart med inskränkningar i den fria rörligheten. Alla symboler som man kämpat för från liberalt håll har snabbt förlorat sitt värde. Ordning och reda anses nu viktigare än öppenhet och frihet, säger han.

Det är ställt utom allt tvivel att hösten 2015 går till historieböckerna som en av de mest omvälvande perioderna i svensk politik.

Foto: Nicklas Thegerström
Foto: Nicklas Thegerström

Kanske har det varit svårt för oss att acceptera att det i vårt öppna samhälle finns svenska medborgare som sympatiserar med mördarna i ISIL.

 

Widar Andersson, som är socialdemokrat och politisk chefredaktör på Folkbladet Östergötland, pekar till och med ut dagen när debatten om flyktingmottagandet slutgiltigt bytte riktning. Det var för tre veckor sedan, den 30 oktober, när DN publicerade en stor intervju med Margot Wallström.

Utrikesministern beskrev då sin oro för situationen innanför Sveriges gränser. ”Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätthålla ett system där det kanske kommer 190 000 människor varje år, i längden kommer våra system att braka ihop”, sa hon bland annat.

– Margot Wallström är den mest erfarna politikern i regeringen. Hon är ett gott och starkt namn. Med sina val av ord vände hon på skutan, säger Widar Andersson.

Timmarna före intervjun hade Wallström haft ett samtal med en partikamrat i Filipstad, kommunalrådet Per Gruvberger. Han blev en man i  nyhetsströmmen i början av oktober. Det var då som hans bild av belastningen på skolan bemöttes med rådet ”bygg ut verksamheten” från migrationsminister Morgan Johansson.

Något som i sin tur fick en tredje socialdemokrat, Årjängs kommunalråd Daniel Schützer, att utbrista i SVT att Johansson var ”så dum så att klockorna stannar och blommorna vissnar”.

Gruvberger, som hela tiden hållit ett lugnare tonläge, är fortfarande orolig över bristen på lärare och socialsekreterare. Skillnaden är att hans synpunkter numera syns och hörs.

– Vi på landsbygden har haft svårt att tränga igenom i debatten. Man har kanske duckat och blundat för oss. Men där har det skett en gradvis förändring under det här året, säger han till DN.

•••

En novemberkväll i Norberg samlas folk vid runda bord på kommunbiblioteket och pratar om startpunkten för kvällens fotbollsmatch.

– Kvart i 21, testar Hadush Gbregergs.

Wendela Dehlin invänder: Man måste välja.

– Säg kvart i nio. Eller 20.45, instruerar hon.

Bredvid termosarna med kaffe och te står ett par kakskålar med blågula flaggor. Värmeljusen brinner på Norbergs första språkkafé, där nya och gamla Norbergbor ska utbyta erfarenheter och språkkunskaper.

Foto: Roger Turesson
Foto: Roger Turesson

Det är 26 personer i rummet. Nästan alla svenskarna är kvinnor. Merparten av flyktingarna är män.

Lina Qasoma och Ahmad Alhamwi får frågan om de kommer att hålla på Sverige vid den sista playoffmatchen mot Danmark i EM-kvalet.

– Självklart, svarar hon.

Familjen kom till Norberg för femton månader sedan. Det var den sista etappen på en lång resa från huvudstaden Damaskus i Syrien.

De kommer att få stanna i Sverige, men vet inte hur länge de blir kvar i Norberg. I Syrien drev makarna en firma som designade köksinredning. Kanske vore det lättare att återuppta den verksamheten i en större stad. Men barnen, en dotter på tio år och en son på sex år, vill absolut inte lämna byn.

– De tycker att de har flyttat tillräckligt, säger Lina Qasoma.

– Börja på Ikea, föreslår någon runt bordet.

– En dröm!

Hur ska man hitta jobb? Var finns en bostad? Det är svåra frågor för nya Norbergbor.

Många av kommunens asylsökande och flyktingar söker sig till biblioteket när de åker in till tätorten. Där finns datorer och gratis uppkoppling.

När trycket ökade för något år sedan uppstod en hel del irritation bland bokhyllorna. Det var svårt att få in folk i systemet: Boka en dator, stå i  kö, följa reglerna. Personalen kunde inte riktigt kommunicera med besökarna.

Lösningen blev att rekrytera folk som behärskar arabiska och tigrinja, som är det som språk som talas i Eritrea. Lina Qasoma är en av de nyanställda.

– Norberg gör det bästa av situationen, säger hon.

Den här kvällen sitter hon och hennes man tillsammans med en pappa och dotter från Albanien och en ung kille från Eritrea och två kvinnor som bott i Norberg i åratal och dricker kaffe ur frigolitmuggarna på språkkaféet.

Den inledningsvis trevande konversationen blir mer och mer avslappnad.


Språkcafé i Norberg. Foto: Roger Turesson

Pensionären Alice Eriksson berättar om när hon jobbade som distriktssköterska i Fagersta. Då mötte hon många flyktingar. Det var inte alltid enkelt.

– Ta en sådan sak som att du har synkontroll på barnavårdscentralen med en fyraåring. Han får en lapp för ögat och du skämtar om att han ser ut som en sjörövare. Det ska man aldrig säga till ett barn från Somalia, säger hon.

Gemenskapen i ett samhälle som utsatts för påfrestningar kan vara skör. Det tar tid att bygga förtroende. Det är därför som Alice Eriksson kommit till språkkaféet. Alltid retar den någon, tillägger hon med ett litet leende.

•••

Kommunalrådet Åsa Eriksson hastar in till Röda korsets Kupanbutik på torget i Norberg med avlagda kläder. Överst i kassarna tronar ett par fotbollsskor.

– Det brukar vara populärt, säger hon.

Foto: Roger Turesson
Foto: Roger Turesson

I Kupan håller personalen på att plocka fram juldukar. En sjungande tomte pryder bordet med julsaker. Då och då trycker en besökare på knappen, och sången går i gång.

Det kommer många flyktingar till butiken i jakt på varma kläder och skor.

– Men vi säljer även sådant som vi hade svårt att bli av med förr. Inte minst möbler, säger Carita Eriksson.

Så kan en by i en flyktingkris också beskrivas: En landsbygd som sjuder av liv. Det är ständigt folk i rörelse bland de gamla träbyggnaderna i  centrum och många butiker går bra.

Åsa Eriksson har fått arbetsuppgifter som hon inte kunnat drömma om när hon tillträdde som kommunalråd 2011.

– Jag trodde att jag skulle ägna mig åt det som jag gjorde de tre första åren. Sälja fastigheter. Skära ned. Lägga ned verksamheter. Stänga skolor. Stänga förskolor. Då behövde vi få ihop ekonomin. Men nu hade vi behövt både bostäder och verksamhetslokaler, säger hon.

I slutet av förra veckan kom beskedet att Norberg får 40 miljoner kronor ur regeringens tilläggsbudget för flyktingmottagandet. Det blir 6 071 kronor per invånare, näst högst i hela Sverige. Så mycket hade kommunalrådet inte vågat hoppas på.

– Det första blir att betala de klassrumsmoduler som vi har beställt utan att ha ekonomisk täckning för det, säger hon.

Hon tycker att kommunen lärt sig att ”smörja maskineriet” under det senaste året.

Allt är inte alls lika dystert som i vintras. Och alla kommuner är inte alls lika pressade som Norberg. Det är två perspektiv som hon vill få fram.

– Det gläder mig att man nu förstår att kommuner som Norberg börjar närma sig gränsen. Men jag blir också ledsen av att höra att Sverige inte klarar mer. Det är i mitt tycke fortfarande många kommuner som inte har tagit särskilt stort ansvar. Jag kan inte bedöma Migrationsverkets kapacitet i det här läget. Men jag ser inte att gränsen är nådd för alla kommuner, säger hon.

Hon skulle önska att debatten handlade mindre om att avgränsa, stänga och stängsla in, och mer om hur Sverige ska ta hand om de män-niskor som faktiskt kommer. Det är en ståndpunkt som hon delar med flera migrationsexperter.

•••

Foto: Malmö universitetBrigitte Suter är forskare vid Malmö högskola och hon är orolig över den senaste tidens tongångar i toppolitiken om att ”gränsen är nådd” eller att ”systemet kollapsar”.

– Jag menar inte att toppolitikerna ska ljuga, men de måste vara försiktiga med sina ordval, för att inte öka polariseringen i Sverige. Om man använder ord som kollaps och katastrof riskerar man att sprida rädsla i befolkningen, samtidigt som man ger främlingsfientliga grupperingar vatten på sin kvarn, säger hon.

Hon tycker att regeringen och oppositionen just nu ägnar sig åt signalpolitik – och att signalerna riktas internt till svenska medborgare.

– Man försöker visa väljarna att man tar situationen på allvar. Man försöker hindra människor från att övergå till Sverigedemokraterna. Men jag har svårt att se om det når fram till migranterna på Lesbos, eller om migranterna på Lesbos bryr sig. De har ju inte tak över huvudet någon annanstans, säger hon.

Hon ser en risk att den svenska debatten blir ännu hårdare på grund av terrordåden i Paris: Politiker pressas att visa ”tuffa tag” om gränskontroller och annan övervakning.

– Detta kan då indirekt leda till att flyktingarna misstänkliggörs ännu mer än i dag, och på det sättet också bidra till att väljarnas krav på så kal-lade tuffa tag ökar, säger hon.

I torsdags kväll kom beskedet att en man har gripits misstänkt för terrorbrott i en lägenhet som hyrs av Migrationsverket i Boliden. Insatsen har väckt frågor om sambandet mellan terrorismen i Europa och asylströmmarna till Sverige. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) vill skärpa kontrollen på asylboenden.

Widar Andersson på Folkbladet hör till dem som menar att det är nödvändigt.

– Enligt uppgifter från Migrationsverket kan så många som fyra av tio med permanent uppehållstillstånd ha oklar identitet. Det är ett grundskott mot min bild av reglerad och kontrollerad invandring, säger han.

EU-stater som Polen har gjort klart att de ser blodbadet i Paris som ett motiv för att undvika flyktingar från Mellanöstern.

– Man använder Paris som en bekräftelse på att man haft rätt, och försöker koppla ihop terror-dåden med flyktingströmmarna. Det är en långsökt och problematisk koppling, säger migrationsexperten Peo Hansen, som är professor i  statsvetenskap vid Linköpings universitet.

Människorättsjuristen  Foto: TTRobert Hårdh, som är chef för Civil rights defenders, är orolig för att terrorattackerna ska användas som skäl för ytter-ligare begränsningar i asylrätten.

– I stället borde dåden tjäna som en påminnelse om vad många av de som tar sig hit flyr ifrån och leda till en ökad vilja att hjälpa, säger han.

Men attentaten i Paris kan också flytta fokus från migration till integration. Redan nu pågår diskussionen om hur Sverige ska förhindra att invandrare och barn till invandrare radikaliseras och ansluter sig till IS.

Dilemmat för svenska politiker är att insatser för att minska strömmen av asylsökande kan stå i direkt kontrast till åtgärder för att människor ska komma in snabbt i det svenska samhället.

Robert Hårdh efterlyser ett politiskt ledarskap. Alltså någon i Sverige eller Europa som upprepar Angela Merkels budskap ”Wir schaffen das”, ”vi fixar det”.

– Politikerna kommer undan väldigt lätt. De får frågor om att begränsa volymer, i stället för hur de ska hantera de volymer som vi faktiskt tar emot, säger han.

Direkt efter Parisdåden förra fredagen var det som om svenska politiker bara tryckte på pausknappen i invandringsdebatten. Migrations-experten Peo Hansen, som är professor vid Linköpings universitet, tycker att det visar att mycket av den svenska diskussionen handlar om inrikespolitik och taktik. Den utgår inte bara från flyktingströmmarna till Sverige utan också väljarströmmarna till Sverigedemokraterna.

– Om det nu var så att Sverige och EU var på randen till katastrof så borde den debatten rasat vidare trots Paris. Men man vaknade upp och så fanns Sverige kvar, säger han.

Han skulle vilja se en helt annan debatt om flyktingmottagandet.

– Det är självklart att kapaciteten är på bristningsgränsen. Problemet är att man redan från början bestämt sig för att inte öppna plånboken. Man kan ju lika gärna öka kapaciteten. Och man kan göra klart att det inte handlar om att rädda banker utan om att rädda människor den här gången, säger han.

Han kallar det ”flyktingkeynesianism”: Skolor ska expandera, bostäder ska byggas.

– Det tvingar regeringen att överge den budgetåtstramningspolitik som man har fört i  många år. Detta är en ny möjlighet att få fart på hjulen, säger han.

Med en sådan politik skulle vänsterns visioner förverkligas genom flyktingkrisen: Det är kris. Bygg ut!

LO har länge efterlyst mer av expansionspolitik för att få fart på Sverige. Nu vill organisationen att regeringen lånar pengar för att tillfälligt finansiera flyktingmottagandet. Det är bättre än både skattehöjningar och nedskärningar, anser LO-ekonomerna.

Så kan ett ideologiskt svar på flyktingkrisen formuleras. Det finns andra.

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv kampanjar för fler ”vardagsjobb”, alltså fler enkla jobb med låga löner. Man kan se det som liberalernas strategi för flyktingkrisen: Låt män-niskor komma, och luckra upp stelbenta svenska regelverk.

– Just nu har vi nivåer som många ser som orealistiska. Men bortom det skulle vi behöva en mogen debatt om hur vi vill att samhället ska se ut på 10–20–30 års sikt. Ska vi försöka bevara Sverige som det var, eller ser vi möjligheter i förändringen? Förändringar i Las har varit en ouppnåelig borgerlig dröm i många år. Vi har fått den mest spännande bostadsdebatten på 50 år. Så från ett borgerligt håll borde vissa tycka att det också är ett spännande läge, säger Andreas Johansson Heinö.

Foto: TTFoto: TT

Terrorister ska inte placeras i  bostadskön. De ska placeras i  fängelse.

 

Det finns en tredje hållning. Den brukade betraktas som SD-linjen, men stöds i dag av debattörer långt bortom partiet. En del av dem betraktar sig som konservativa, andra säger sig vara borgerliga, ytterligare några ser sig som pragmatiska eller realistiska socialdemokrater.

Det som debattörerna har gemensamt är att de tycker att invandringen till Sverige behöver minska. Sedan går åsikterna isär om vad som är en lämplig nivå.

För socialdemokraten Widar Andersson ligger den långt över Sverigedemokraternas nollvision.

– Om man kombinerar egennytta, solidaritet och humanitet så kanske 50 000–70 000 personer per år skulle vara bra med tanke på demografin. Men då behöver vi också en lite bättre mix med fler utbildade. Då hamnar vi vid en invandring som inte bara är reglerad utan också planerad, säger han.

Så är frågan där: Hur mycket invandring tål Sverige? Den ställdes i en partiledardebatt i  SVT:s ”Agenda” för tre år sedan. Då fick redaktionen skoningslös kritik för att den tagit över Sverigedemokraternas problembeskrivning. ​

Även statsvetaren Andreas Johansson Heinö hade föredragit en annan formulering, men han tycker att svaren var det mest intressanta med debatten.

– Sju partiledare hävdade att invandring var bra. Men de kom inte med några övertygande resonemang. Svaren blev svepande och floskelbetonade, säger han.

Han är övertygad om att flyktingdebatten snart tar fart igen, efter Parisdåden. Och han tror att Sverige får en mer omvälvande diskussion om omfattningen på invandringen och dess konsekvenser:

– Sverige har stått inför några stora vägval historiskt, som planhushållningen på 40-talet, eller den generella välfärden, eller EU-medlemskapet på 90-talet. Det är i den storleksordningen som vi nu befinner oss. Nu tas beslut som har betydelse för decennier framåt.

– Illusionen om att invandring inte förändrar så mycket, den har nog spruckit för gott.

•••

Fågelvägen är det 150 mil från Norberg till Paris och 690 mil från Norberg till Mogadishu.

Här försöker Yahya Ali från Somalia glömma oron i omvärlden och njuta av stillheten vid sjön och skogarna. Han kan nästan inte läsa och skriva och har aldrig kört bil, men drömmer om att bli ambulansförare.

Han är väl medveten om att det pågår en stor debatt om flyktingmottagandet i Sverige.

– Ett land kan inte göra allt. Det förstår jag. Men jag hoppas att svenskarna också förstår att livet har varit svårt för människor som kommer hit, säger han.

Foto: Roger Turesson
Lina Qasoma och Oskar Hallbert på Norbergs bibliotek. Foto: Roger Turesson

Lina Qasoma på Norbergs bibliotek har inte berättat för sina två barn om terrorattackerna i Paris. Hon vill att de ska känna att de lämnat kriget och våldet långt bakom sig.

– Jag vill bara säga åt dem att ha en riktigt lycklig barndom nu, säger hon.

I Norberg finns tryggheten. Men de stora svarta fälten i skogarna påminner om att även en liten bruksort i norra Västmanland kan utsättas för allvarliga hot. Spåren från den stora skogsbranden i augusti 2014 kommer att finnas kvar länge.

Den gången tvingades Norbergbor att överge hus och hem.

– Då trodde vi att vi var på väg att brinna upp allihop. Vi planerade att evakuera 5 000 män-niskor undan brand. Då snackar vi riktig kris. Det som händer nu med alla asylsökande är en utmaning, säger Åsa Eriksson.

Hon har torkat tårarna, kan man säga. Men då har man fastnat i beskrivningarna av sinnesstämningar. ”Det gråtande kommunalrådet” används fortfarande av debattörer som vill minska invandringen till Sverige. ”Kvinnor gråter, män säger nej”, hette det nyligen i en krönika i Expressen.

För Åsa Eriksson är erfarenheten snarare än känslorna som styr det som hon nu har att säga:

– Hade någon sagt till mig för ett och ett halvt år sedan att det skulle funnas 1 000 flyktingar i  Norberg så hade jag sagt att ”det går inte”. Men det går i dag. Vi har hittat nya sätt att jobba, vi har smartare lösningar. Det tror jag att alla Europas länder och alla Sveriges kommuner skulle klara.

Bilder i text: TT, Malmö högskola

Fakta. Detta har hänt i debatten om invandringen
  • September 2010
    Sverigedemokraternas kampanjer mot invandring resulterar i att partiet får 5,7 procent i valet och tar plats i riksdagen.”Vi har fyra år framför oss när vi får påverka politiken i  det här landet”, jublar partiledaren Jimmie Åkesson (bilden) på valvakan.
  • Mars 2011
    Alliansregeringen gör upp om migrationspolitiken med Miljöpartiet. Bland annat får papperslösa rätt till vård och skola. Statsminister Fredrik Reinfeldt talar om en historisk överenskommelse: ”Den lägger en långsiktig grund för en human rättssäker och ordnad migrationspolitik.”
  • Oktober 2012
    Partiledardebatt i ”Agenda” och programledarna Anna Hedenmo och Mats Knutsson (bilden) ställer frågan: ”Hur mycket invandring tål Sverige?”. Problemformuleringen får hård kritik – bland annat för att invandring inte ligger högt på väljarnas dagordning.
  • Februari–mars 2013
    Migrationsminister Tobias Billström (M) säger att han är beredd att minska volymen på asylmottagande och anhöriginvandring. När han trasslar in sig i resonemang om hur folk som gömmer flyktingar inte är ”blonda och blåögda” blir kritiken skoningslös ocn volymdebatten upphör.
  • Augusti 2014
    Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) uppmanar svenska folket att öppna sina hjärtan för stora flyktingströmmar.
    ”När många flyr på kort tid skapar det spänningar i det svenska samhället. Men vi har lärt oss att människor som kommer hit sedan är med och bygger Sverige tillsammans med oss”, säger han i sitt sommartal.
    Fredrik Reinfledt hävdar också att flyktingmottagandets kostnader betyder att välfärdssatsningar får vänta.
  • Oktober–november 2015
    Migrationsverket gör prognosen att det kan komma 190 000 asylsökande under 2015. Regeringen och allianspartierna träffar en migrationsuppgörelse. Utrikesminister Margot Wallström (S) uttrycker oro i DN för asylströmmarna. Gränskontroller införs. Paris skakas av omfattande terrordåd. Attentaten, som är de värsta i Frankrikes historia, kräver 130 liv. Över 352 människor skadas. En terrormisstänkt man grips i asyllägenhet i Boliden.
Fakta. Statsbidrag till kommunerna

Här är de fem kommuner som får mest pengar till sitt flyktingmottagande räknat per invånare:

  1. Ljusnarsberg 6 301 kronor
  2. Norberg 6 071 kronor
  3. Laxå 5 313 kronor
  4. Lessebo 4 865 kronor
  5. Högsby 4 626 kronor

 

Här är de fem kommuner som får minst pengar till sitt flyktingmottagande räknat per invånare:

  1. Vellinge 57 kronor
  2. Vaxholm 68 kronor
  3. Öckerö 76 kronor
  4. Staffanstorp 94 kronor
  5. Värmdö 96 kronor
Rättelse 2015-11-22 18:23
DN har valt att avpublicera namnet på 22-åringen efter att polisen avskrivit alla misstankar mot honom.