Sverige

Huvudskador halverade efter hjälmtvång

”Det är bra att ha den på sig. Då skadar jag mig inte på huvudet om jag ramlar”, säger femåriga Signe Frohm Jensen, som får hjälp av pappa Joakim att sätta på hjälmen.
”Det är bra att ha den på sig. Då skadar jag mig inte på huvudet om jag ramlar”, säger femåriga Signe Frohm Jensen, som får hjälp av pappa Joakim att sätta på hjälmen. Foto: Beatrice Lundborg

Rekordfå barn vårdas på sjukhus för skador på huvudet i samband med cykelolyckor. Efter att ”hjälmlagen” infördes 2005 har antalet fall nästan halverats, visar DN:s genomgång.

– För oss är det självklart att vår dotter har hjälm, säger Joakim Jensen, pappa till Signe, 5,5 år.

Barn under 15 år måste använda hjälm när de cyklar. Den så kallade ”hjälmlagen” infördes i januari 2005 för att få ned antalet svåra cykelolyckor.

Elva år senare har antalet barn som vårdas på sjukhus för huvudskador efter cykelolyckor minskat kraftigt, visar Dagens Nyheters undersökning. Slutsatsen bygger på en analys av de uppgifter som registreras i samband med att patienter blir inlagda på sjukhus.

Mellan 2000 och 2005 låg antalet fall varje år på en stabil nivå, men därefter skedde en tydlig förändring. År 2005 blev 501 barn under 15 år inlagda på sjukhus för huvudskador efter en cykelolycka. År 2014 hade antalet vårdade barn minskat till 288 – en minskning på 43 procent. Justerat för befolkningsutvecklingen motsvarar förändringen nästan en halvering.

Datakörningen har genomförts av Socialstyrelsen, på DN:s uppdrag.

– Det är en fantastisk utveckling, säger Maria Melkersson, utredare på myndigheten Trafikanalys.

En viss förklaring till trenden kan vara att cykelåkandet i Sverige generellt har minskat något över tid, men den förändringen är långt ifrån så stor som minskningen av antalet sjukhusinlagda.

Den mest troliga förklaringen är att den positiva utvecklingen kan kopplas till att fler barn bär hjälm. Användningen av hjälm har ökat sedan 2005, enligt observationsstudier som Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) genomför. ”Hjälmlagen” har sannolikt haft en positiv effekt även bland vuxna eftersom såväl barn som vuxna använder hjälm i allt större utsträckning.

Även inom sjukvården märks en förändring bland vuxna. Antalet patienter över 15 år som lades in på sjukhus för huvudskador efter cykelolyckor minskade med 32 procent mellan 2005 och 2014, enligt statistiken.

– Det är intressant med ”smittoeffekten” bland vuxna. En förklaring skulle kunna vara att föräldrar vill föregå med gott exempel. Den utvecklingen är förstås positiv, säger Maria Melkersson.

I somras föreslog Hjärnfonden och trafiksäkerhetsorganisationen NTF att hjälmtvång bör införas även för vuxna. Bakgrunden är att bara tre av tio vuxna använder hjälm när de cyklar, trots den positiva utvecklingen.

DN träffar femåriga Signe Frohm Jensen, när hon cyklar till förskolan i södra Stockholm. På huvudet bär hon en rosa hjälm med blommönster.

– Det är bra att ha den på sig. Då skadar jag mig inte på huvudet om jag ramlar, säger Signe Frohm Jensen.

Pappa Joakim Jensen går bredvid. För båda är det ett enkelt beslut att ha hjälm under cykelfärden.

– Det är lika självklart som att man har på sig bilbälte när man kör bil. Alla barn på förskolan har hjälm, vilket ju är väldigt tryggt. Sedan ska man inte glömma bort en annan viktig faktor för ökad trafiksäkerhet: Trafikvett. Det är också väldigt viktig kunskap att ha, säger Joakim Jensen.

Jörgen Larsson, utredare på VTI, har studerat hjälmanvändning under många år. Han pekar på att hjälmarna i dag är bättre och enklare.

– De har blivit mer användarvänliga. På mitt jobb har vi vid två tillfällen fått oss tilldelade hjälmar i syfte att uppmuntra säkerhetstänkandet. När jag jämför den hjälm vi fick för cirka tio år sedan med den hjälm vi fick förra året så har det hänt en hel del. De är betydligt bättre, säger Jörgen Larsson.

Foto:

Fakta. Så gjordes undersökningen

Socialstyrelsen har, på DN:s uppdrag, gjort datakörningar i patientregistret. I samband med att en patient blir inskriven inom slutenvården så registreras uppgifter om exempelvis olyckstyp, ålder, skador.

Statistik om antal skadade i cykelolyckor är komplext. Polisen och akutmottagningarna, som rapporterar statistik till Transportstyrelsen, har haft ett stort bortfall vissa år. Det gör att analyser över tid är omöjliga att göra. Enda sättet att mäta utvecklingen över lång tid är att analysera data från slutenvården, alltså de patienter som blir inlagda. Statistiken fångar därmed inte in personer som endast får vård på en vårdcentral eller akutmottagning.

Men den dramatiska minskningen av antalet vårdade barn beror sannolikt inte på att akutmottagningarna är mindre benägna att skicka vidare barn till slutenvården. De flesta huvudskador är hjärnskakningar och DN:s rundringning till fem akutsjukhus visar att det inte skett någon förändring i rutiner på hur man bedömer barnpatienter med hjärnskakning på akuten.