Partiledartal i all ära. Genom åren har kyssar, storbråk och mingel fått minst lika mycket uppmärksamhet. I dag börjar Almedalsveckan, och inte ett steg är obevakat.
Det är den våtaste kyss någon har sett.
Kd-ledaren Alf Svensson är mitt uppe i sitt stora Almedalstal när två tjejer sätter i gång att, ja, grovhångla precis framför scenen.
Alf Svensson kan allt om kärleksbudskap. Men det här finns inte i Nya testamentet, såvitt han vet.
"Det är på tiden att samhället accepterar homosexualitet", skriver de kyssande tjejerna Zandra Junger och Hanna Sahlberg i Expressen dagen därpå, och "hångelkuppen" blir den stora Almedalshändelsen valåret 2002.
Snacka om politiskt genomslag. Fem år senare, i juli 2007, står ordföranden för Kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU) Ella Bohlin själv på Donners plats i Visby och tungkysser LUF-ordföranden Frida Johansson Metso under aktionen En kyss för miljön.
Historien om kyssen är Almedalen i ett nötskal.
Vem hade kunnat ana hur stort det skulle bli?
Inte Olof Palme i alla fall, när han höll det allra första Almedalstalet på ett lastbilsflak sommaren 1968.
Fyrtio år senare kommer 5 000 personer till Visby mitt i juli månad för att lyssna på debatter, bilda opinion och mingla.
Från 2005 till 2006 fördubblades antalet seminarier från 250 till nästan 500. I år stannar räkneverket på 662 stycken.
Vått politikerparty?
Nja.
Jämfört med den så kallade Stockholmsveckan i slutet av juli när Stureplan goes Gotland, så är Almedalsveckan rena torken.
- Folk dricker vin och öl, men vi säljer inte särskilt mycket sprit. De flesta är ju i Visby i tjänsten. Och därför låter det annorlunda. Almedalsfolket pratar mer än vanliga bargäster, säger Bosse Nilsson, krögare på restaurang Donners brunn i Visby.
De senaste fem sex åren har det varit politikerveckans hetaste inneställe.
Till och med Fredrik Reinfeldt har fått stå i kö.
Runt hörnet, en bit upp i Hästgatans sluttning, brukar fotograferna stå och spana in i Donners brunns utomhusbar.
Oftast förgäves.
Även om allt fler bloggare rapporterar mikrodetaljer om vem som snackar med vem och vilken politiker som feströker, så har sexskandalerna uteblivit hittills.
Mediebevakningen är helt enkelt för hård. Det var ingen slump att Schenströmaffären - kyssen mellan statssekreteraren och journalisten - smackade i gång på en anonym krog i Stockholm en vanlig oktoberkväll utan intensiv mediebevakning.
I Almedalen hålls de fysiska säkerhetsavstånden noga. Åtminstone på offentlig plats.
De privata efterfesterna är många. Men även där går det oftast städat till. Ingen går ju säker för alla bloggare och deras hundratals rapportörer.
Skvallret på nätet brukar vara oskyldigt. En del tycker ändå att det är obehagligt att bevakas ner till minsta wasabinöt.
Andra ogillade minglandet redan innan bloggarna slog igenom på allvar. Göran Persson sägs ha avskytt Almedalsveckan och åkte bara dit under valåren.
- Äldre sossar vill ha ett gammaldags Folkets park med barn och gamla tanter. Inte en massa barer med folk i seglarskor. Det är en fråga om både klass och generation, säger en källa.
Nuvarande s-ledaren Mona Sahlin uppges vara betydligt mer förtjust i Almedalsveckan.
För journalisterna finns det tre slags Almedalen.
Dels storpolitikens vecka.
Det var i Visby 2006 som den borgerliga alliansen presenterade förslaget till slopad fastighetsskatt. En avgörande pusselbit för valsegern.
Förra årets storbråk mellan finansminister Anders Borg och försvarsminister Mikael Odenberg om militära besparingar blossade upp i just Almedalen.
I båda fallen var utspelen planerade av politikerna, och effekten blev maximal.
Maud Olofssons famösa uttalande 2003 om att "Hitler gjorde tokiga saker" var visserligen oplanerat, men genomslaget blev gigantiskt och många trodde att det skulle avgöra folkomröstningen om EMU.
Dels incidenter i storlek medium. De dominerar medierapporteringen från Almedalen någon enstaka dag och försvinner. Som 2005 när Margareta Winberg jagades efter anklagelser om svartanställda praktikanter på Sveriges generalkonsulat i Rio de Janeiro.
Dels händelserna som är för småttiga för spalterna men för saftiga för att glömmas bort. Med tiden har de vuxit till Almedalslegender.
Dit hör Gudrun Schymans oanmälda besök på socialdemokraternas stora pressmiddag 1994 när vänsterledaren ville samarbeta och Ingvar Carlsson, enligt myten, försökte gömma sig bakom hörn, bord och stolar.
Och den moderate partisekreteraren Gunnar Hökmarks beslut att "ransonera" partiledaren Bo Lundgrens framträdanden i Almedalen 2002 - trots att han befann sig i Visby.
Beslutet hade delvis sin grund i att Almedalsveckan länge hade setts som ett socialdemokratiskt evenemang. Men Bo Lundgren var ju trots allt inte Madonna. Reaktionen på ransoneringen blev ett gapskratt.
När moderatledaren samtidigt tvingades avstå från Wisby hotells största svit därför att Säpo tyckte att Göran Persson behövde den bättre blev det ännu fnissigare för politiknördarna.
En liknande resa gjorde medietidningen Resumés redaktion som trodde att den säkrat rum på paradhotellet - och sedan upptäckte att de i själva verket blivit inbokade på Medeltidsveckan.
Bloggarna uppsnappade också att socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog kallade partiets Almedalsgäst Gordon Brown för "George" tills han själv tillrättavisade henne.
Men för den typiske Almedalsbesökaren, oftast en tjänsteman på en myndighet eller organisation, handlar veckan om att fördjupa sina kunskaper och knyta kontakter. I kvoten politik/party är det snarast politiken som ökar.
- Varje kvadratmeter i Visby innerstad som kan användas går åt. När de ordinarie lokalerna är fulla anordnar man seminarier på trappor och trottoarkanter i stället, säger Karin Lindvall som är Gotlands kommuns projektledare för Almedalsveckan.
Ett annat, möjligtvis sannare rykte, är att lobbyisterna har trängt ut politikerna.
Företagarorganisationen Almega satsade exempelvis närmare två miljoner kronor om året på Almedalsveckan under perioden 2004-2006.
- I fjol låg vi lågt för att utvärdera. Men nu bedömer vi att Almedalsveckan som arena kommer att fortsätta vara lika viktig som tidigare. Det vi gör där får konsekvenser, det märker vi. Så nu satsar vi igen, säger Almegas samhällspolitiske chef Ulf Lindberg.
Och alla är överens om en sak: det enda som kan hota Almedalsveckan är ett våldsdåd eller ett terrorhot.
- Det vore ett nederlag för demokratin. Det finns ett stort värde i öppenheten i Almedalen, säger journalisten Lars Adaktusson.
För att skydda den finns ju alltid Säpo. Eller, som politiknördarna brukar kalla Säkerhetspolisen under Almedalsveckan: Gotland Yard.