Esaias Tegnér pratade i nattmössan. Så mycket står i alla fall klart, hävdar professorn i demografi och ekonomisk historia Tommy Bengtsson:
- Freden, vaccinet och potäterna, säger han. Det som så länge har varit förklaringen till hur vi blev ett modernt samhälle med högt välstånd. Det är en myt.
Vad det är som har hänt i Sverige råder det inget tvivel om. De omvälvningar i samhället som i dag resulterar i att vi blir nio miljoner invånare har förändrat våra livsvillkor på ett sätt som helt saknar motsvarighet i historien.
Sedan 1700-talets mitt har vi gått från två miljoner till nio miljoner invånare. Fyra faktorer har styrt utvecklingen: antal döda, antal födda, antal invandrade och antal utvandrade.
Sätter man de absoluta talen i relation till den ständigt uppåtgående befolkningskurvan ser man att både dödstalen och födelsetalen sjunkit.
Men dödligheten har sjunkit snabbare än födelsetalen och med undantag för USA-emigrationen har invandringen varit större än utvandringen. Totalt sett har befolkningen därför ökat.
Den här utvecklingen förklarar och symboliserar vårt lands välstånd. Sedan 1800-talet har befolkningsökningen och standardhöjningen samverkat som i en spiral. När färre har dött av epidemier och undernäring har människorna kunnat lägga mer tid och energi på att förbättra sin tillvaro och på så sätt ytterligare minska risken att dö.
I historieböckerna betitlas epoken industrialismen. Bland befolkningsforskare kallas revolutionen för den demografiska transitionen. Alla är överens om att den förändrat mänskligheten för alltid. Det är förklaringarna man bråkar om.
Esaias Tegnér, författaren och biskopen, har blivit berömd för att han hävdade att det var Sveriges förmåga att hålla sig utanför krig, vaccinet mot de härjande smittkopporna och den nya näringsgrödan potatisen som var avgörande.
De tidiga demograferna höll med honom och utarbetade en förklaring som länge var allmänt vedertagen. Deras teori var att moderniseringen av jordbruket och sjukvården i början av 1800-talet fick de konstant höga dödstalen att plötsligt börja sjunka.
I och med industrialiseringen minskade betydelsen av barn som arbetskraft och pensionsförsäkring på landsbygden. Så småningom, i takt med att normerna ändrades under andra hälften av 1800-talet, började man planera barnafödandet på ett nytt sätt och även födelsetalen började sjunka.
Slutligen, under mellankrigstiden, stabiliserades dödstalen på en nivå under födelsetalen och övergången från jordbrukarland till industrisamhälle var fullbordad.
Flera historiska händelser bekräftar teorin. Krigen, som ledde till bristande hygien och sjukdomar även bland civilbefolkningen, upphörde lagom till början av 1800-talet. Vaccin infördes mot de förhatliga smittkopporna, som tillsammans med missväxten låg bakom störst antal döda. Potatisen och helt nya jordbrukstekniker med laga skifte och storbruksrationalitet infördes.
Ändå tror inte professor Tommy Bengtsson på den gamla teorin. Från sitt universitetsrum i Lund laddar han med tjocka luntor teoribildning. Sedan skjuter han i väg ett fyrverkeri med alternativa beskrivningar av vägen till dagens nio miljonerskalas.
För det första stämmer inte teorin på flera andra europeiska länder. För det andra var inte nedgången i dödlighet i början av 1800-talet något nytt fenomen. Dödligheten hade gått ner i vissa perioder tidigare, till exempel på 1700-talet, och bara en sådan nedgång kan inte ha satt i gång den stora förändring som lett fram till dagens stora folkmängd.
Tommy Bengtsson, som arbetar för Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, är den som tagit över rollen som ledande befolkningsforskare sedan svensk demografis verkliga nestor, Erland Hofsten, gått bort. Både i Sverige och internationellt har allt fler forskare börjat se brister i den traditionella förklaringen.
Tommy Bengtssons huvudspår är att ifrågasätta betydelsen av sjukvårdens framsteg. Flera forskare har tidigare hävdat att det i själva verket inte skett några medicinska framsteg av värde förrän på 1940-talet då penicillinet kom.
- I dag kan vi konstatera att vaccinet mot smittkopporna inte hade den betydelse vi tidigare trott, säger Tommy Bengtsson. Nedgången i dödlighet i smittkoppor startade redan i mitten av 1700-talet. Men vaccinet kom först i början av 1800-talet. Då var sjukdomen nästan utrotad.
Om nedgången i smittkoppsdödlighet kom innan vaccineringen blev allmän: hur försvann då smittkopporna?
Tommy Bengtssons tanke, som han har ärvt av framlidne kollegan Gunnar Fridlizius, är att det helt enkelt var en slump. Sjukdomen i sig själv blev mindre aggressiv.
- Vi ser även i dag hur sjukdomar kommer och går utan att vi kan påverka dem. På så vis kan man säga att det var en slump, eller en naturens nyck, att smittkopporna försvann, säger han.
Han hävdar att det aldrig varit särskilt många svenska som har dött på grund av krig, och sågar därmed också freden som viktig förklaring. Kvar av Esaias Tegnérs skolbokspräntade teorier finns då bara potäterna.
- Potatisen bidrog till att skapa en lite drägligare levnadsstandard. Men det var inte potatisen som fick dödligheten att minska. Det kan vi se på att dödligheten var lika stor bland de rika med pengar till mat som bland de fattiga.
Den nya förklaringen till att vi i dag blir nio miljoner är alltså att smittkopporna försvinner på naturlig väg. Först under slutet av 1800-talet sker den verkliga revolutionen.
Sverige industrialiseras, reallönerna för arbetare stiger, hygienen förbättras, dödligheten fortsätter sjunka.
Livet blir så tryggt att man börjar planera familjen på ett helt nytt sätt. Under en period i början av 1900-talet minskar barnafödandet och befolkningsökningen planar ut.
Makarna Myrdal talar till och med om kris i befolkningsfrågan och uppgiften för samhället blir snarare att hålla födelsetalen uppe än att minska dödligheten.
Men efter världskrigen tar befolkningsutvecklingen fart igen. Det beror dels på den kraftigt ökande arbetskraftsinvandringen, dels på babyboomarna.
- De här stora barnkullarna innebär en ny utveckling, säger Tommy Bengtsson. Födelsetalen börjar variera i långa vågor och konsekvenserna blir stora på samhällets planering av skolor, pensioner och sjukvård. Babyboomarna är helt moderna fenomen som den gamla teorin inte kunde förutsäga.