Justitieministern vill ena rättsväsendet i en gemensam strategi mot den organiserade brottsligheten. Det kan behövas. Hittills har försöken att bekämpa kriminella mc-gäng och andra brottsnätverk misslyckats på grund av splittring och dålig ledning.
DN har i flera artiklar det senaste halvåret belyst situationen. Problembilden ser ut ungefär så här:
Sverige har inte en polismyndighet utan 21. Trots att cheferna för dessa gång på gång lovat att samarbeta är de ändå sig själva närmast. Lokala prioriteringar och inte nationella får därför oftast styra.Den lilla centrala polis som finns - rikskriminalen - ska vara en stödresurs för de lokala myndigheterna men har själv ingen makt över dessa. Följden är bland annat att rikskrim bara får underrättelseinformation från vissa myndigheter.Rädslan för dataregister gör att svensk polis saknar en databas som visar vilka grova kriminella som är mest aktiva och jobbar ihop. Detta leder till osäkerhet kring vart insatserna ska riktas.När nu justitieminister Thomas Bodström, flankerad av rikspolischef Stefan Strömberg och riksåklagare Fredrik Wersäll, utlovar en uppstramning sker det efter växande intern kritik. Chefen för länskriminalen i Skåne, Henrik Malmquist, sa till exempel i DN häromveckan att "någon måste ta på sig ledartröjan" apropå att han och hans personal på egen hand byggt upp en databas över yrkeskriminella.
För att blidka kritikerna tar Bodström i rejält. Polis och åklagare kommer inte behöva bekymra sig över "några ekonomiska begränsningar" i kampen mot den organiserade brottsligheten, försäkrar han. Vidlyftigheter av det slaget hörs nästan bara när det är valår och här återstår förstås mycket att bevisa.
Det är också osäkert om pengabrist verkligen är det stora bekymret. Mycket talar för att den svenska polisorganisationen i själva verket har inbyggda maktfördelningsproblem, som kommer att bestå nästan oavsett hur mycket regeringen lättar på lädret.
Måndagens utspel innehöll inga förslag på hur det ska bli tydligare vem som bestämmer. Förhoppningen är i stället att alla ska bli bättre på att samarbeta av sig själva, vilket många lokala polischefer på senare tid faktiskt sagt sig vilja - bara de själva slipper betala för gemensamma insatser.
Men några garantier för att denna plötsliga konsensus inte riskerar spricka finns naturligtvis inte. Och i så fall återstår egentligen bara två alternativ: Antingen läggs hela ansvaret för bekämpningen av den organiserade brottsligheten på ett kraftigt förstärkt rikskrim, likt Storbritanniens SOCA (Serious organised crime agency). Eller så slås de 21 polismyndigheterna samman under en gemensam ledning.
Frågan är sannolikt inte om utan när det valet måste göras.