Han vill att vi ska lära oss något av det som hände för att kunna förhindra att det händer igen.
Du var med om de förskräckliga händelserna på Utöya. Hur har du mått de senaste dagarna?
– Jag har tagit ett medvetet beslut att köra hårt och svara på mycket mediefrågor, bland annat för att avlasta andra, yngre personer, som drabbats hårdare. Det skapar någon slags mening i meningslösheten.
Har du hunnit förstå vad som har hänt?
– Nej, jag har sovit väldigt lite och varit i gång väldigt mycket. Jag känner sorg över att så många unga har dött.
– I mitt huvud har jag gått igenom ögonblick på ön då jag kanske kunde ha gjort något annorlunda. Varför står jag här med bara skrapsår? Har jag gjort något som är fegt?
Vad hände dig på Utöya?
– Hela skeendet gick så fort, och samtidigt så fruktansvärt långsamt. Jag trodde först inte att det var någon riktig skottlossning, men senare såg jag två kroppar som låg längre bort på en grusplan, och en tjej som fått flera skott genom kroppen. Men det var omöjligt att förstå syftet eller omfattningen. Det är ju en helt absurd tanke innan den har förverkligats. Först mot slutet började man förstå att det var en person som målmedvetet gick runt och sköt folk. Stora delar av tiden gömde jag mig tillsammans med andra. Mot slutet såg jag honom och då slängde jag mig i vattnet.
Vad tänker du om polisens insats?
– Att polisen dröjde väldigt länge med att komma till Utöya. Polisens agerande måste nog utvärderas.
Hur tycker du att Anders Behring Breivik ska straffas?
– Jag har inga personliga hatkänslor mot honom. Jag tycker att det är viktigt att rättegången får bli någorlunda öppen, men hans personliga straff tänker jag väldigt lite på. Däremot tycker jag att det är jätteviktigt att han inte stämplas som en ensam galning och blir mystifierad som en reinkarnation av obegriplig ondska. Detta är ett politiskt attentat som måste förstås i en politisk kontext.
Har du läst hans manifest? Vad tänker du om hans politiska ståndpunkter?
– Det som han har skrivit är åsikter som är vanliga i den samtida debatten. I Norge har Fremskrittspartiet spelat en väldigt stor roll för att föra in den här typen av världsbild och hatretorik rakt in i norsk mainstreamdebatt. Jag hoppas att det kan bli diskussion om vilken roll som etablerade partier har spelat. Vill vi minska risken för den här typen av terrordåd i framtiden måste vi diskutera sammanhangen.
Vilket är ditt starkaste intryck från de dagar som gått sedan massakern?
– Vi ska ha barn om några månader. Det första jag tänkte, så fort jag kunde konstatera att jag inte var död, var att jag längtar extra mycket till det. Efter den tysta minuten i Oslo i måndags där AUF:arna var samlade och där jag grät massor åkte jag omedelbart till Rikshospitalet och fick se ett litet hjärta som slog på ultraljud. Det var både en kontrast och en kontinuitet, en djup sorg och en stor förväntan samtidigt.
Du var tidigare ordförande i Ung Vänster och väldigt aktiv inom svensk politik. Nu bor du i Oslo sedan 3,5 år tillbaka och arbetar på en tankesmedja. Vad tycker du om Norge jämfört med Sverige?
– Norge har ju en väldigt mycket bättre regering och en arbetarrörelse som är på hugget. Men det är påtagligt att den norska invandringsdebatten är hårdare.
Kan du tänka dig att återvända till Sverige och svensk politik?
– Ja, jag är stolt medlem av Vänsterpartiet. Förra året kandiderade jag till svenska riksdagsvalet och var inte långt ifrån att komma in. Jag saknar Sverige och följer svensk debatt noga, samtidigt som jag trivs bra i Norge. Min sambo är norska.
Du var på Utöya i jobbet för att föreläsa. Vad handlade föreläsningen om?
– Om de extremt dramatiska förändringarna av den svenska välfärdsmodellen under regeringen Reinfeldt. Jag skulle också ha varit på Utöya tisdag–onsdag den här veckan för att föreläsa på ett annat politiskt sommarläger. Jag hoppas att AUF är tillbaka på Utöya nästa sommar.