Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Inget samhälle fungerar utan tillit

Ingen romanfigur har lidit svårare av svartsjukans kval än Charles Swann i ”På spaning efter den tid som flytt”.

Med närmast vetenskaplig fanatism tolkar denne i övrigt tillbakalutade världsman varje tecken och åtbörd från sin älskarinna Odette som ett varsel om otrohet. Om hon nämner ett mansnamn i förbifarten drar han slutsatsen att hon har en affär med vederbörande.

När Swann ”en gång fått denna uppfattning var han förtvivlad i flera veckor”, skriver Marcel Proust: ”en gång hände det till och med att han vände sig till en detektivbyrå för att få reda på den okändes adress och hur han tillbringade sina dagar, ty han kände att han inte skulle kunna andas lugnt innan denne man rest bort – men slutligen fick han reda på att det rörde sig om en onkel till Odette, som dött för tjugo år sedan.”

Men detta stillar honom bara tillfälligt. Swanns problem är inte erotisk passion utan brist på tillit till Odette. Därför jagar han yttre empiriska bevis för att övertyga sig om hennes trohet.

Men ju mer han ansätter henne ju mer undanglidande blir hon – ökad kunskap ger inte ökat förtroende. Denna paradox gör ”På spaning efter den tid som flytt” till något mer än en kärleksberättelse: världshistoriens första roman om farorna med kvalitetssäkring och evidensbaserad kunskap.

Ökad granskning har kommit att bli den självklara lösningen på alla samhällets problem. Om skolorna är undermåliga måste de utvärderas ännu mer, om lärarna är dåliga måste vi införa en lärarlegitimation, om tågen inte går i tid måste det göras fler besiktningar, om sjukvården är ineffektiv måste tydligare resultat­mål formuleras.

Dessa rop på ökad kontroll talar till den Charles Swann som finns i oss alla. Vi misstänker – ibland på goda grunder – att lärare, läkare och andra professionella grupper likt Odette inte alltid är helt att lita på. Problemet är bara att för mycket övervakning och styrning ofta leder till ökad misstänksamhet och ännu sämre prestationer.

Likt en kärleksrelation är ett fungerande samhälle beroende av tillit. Varje dag visar vi ett nästan orimligt förtroende för andra människor som tar hand om våra pengar, våra barn, våra ägodelar, våra kroppar. Det är en chanstagning – bankmannen kan vara en förskingrare, busschauffören kan vara berusad, barnens dagisfröken kanske har en sadistisk ådra – men det är också en risk som ger stor utdelning.

Dels därför att tillit är ekonomiskt lönsamt. Det kostar mycket pengar att övervaka och kontrollera. Det är ingen tillfällighet att de länder med hög tillit mellan medborgarna också tillhör de rikaste i världen.

Dels därför att tillit ökar känslan av ansvar. Människor som enbart utför sitt arbete för att uppfylla planmålen tappar sin yrkesstolthet. Om de däremot styrs av en inre övertygelse och känner att andra också värderar deras insatser ökar sannolikheten att de gör ett bra jobb.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.