DN:s granskning visar att flera livsfarliga situationer uppstått när länskriminalen i Stockholm låtit pågående brott fortsätta, i stället för att ingripa.
Misstänkt tjuv nära köra på polis
Norrköping, november 2004. En polisman är nära att rammas av en BMW stadsjeep och skjuter mot bilen. Bilens förare var misstänkt för stöld i Stockholm men länskriminalen i Stockholm hade låtit honom köra i väg, sedan en sändare placerats på bilen. När ingripandet väl gjordes fanns varken piketpolis eller andra förstärkningsresurser på plats. Föraren kunde gripas efter en vild biljakt.
Rånare skjuts ihjäl vid kupp
Bräkne Hoby, juli 2003. Stockholmspolisen vet att en värdetransport ska rånas i det lilla samhället i Blekinge. Men i stället för att gripa de misstänkta på förberedelsestadiet låter spaningsledningen gärningsmännen slå till mot Securitas väktare. Först då får piketpolis order om att rycka fram. De överraskade rånarna öppnar eld mot poliserna, som besvarar elden och skjuter ihjäl en av gärningsmännen.
Skottdrama efter rån mot post
Västberga, juni 1998. En polisstyrka ser passivt på när rånare slår till mot ett postkontor. Först efter rånet rusar polisen fram. En rånare skjuts ner med ett skott i skinkan. Intern kritik hörs om att polisen riskerat postkassörskornas säkerhet. Dåvarande chefen för länskriminalen i Stockholm, Leif Jennekvist, försvarar insatsen: "Jag har godkänt länskriminalens spaningstaktik / ... / Jag visste redan inledningsvis att det kunde komma att ifrågasättas hur vi har arbetat."