I veckan kom den tydligaste signalen hittills på att Iran, trots bedyranden om motsatsen, håller på att skaffa sig möjligheter att bygga kärnvapen. FN:s atomenergiorgan, IAEA, rapporterade om en rad indicier på ett iranskt kärnvapenprogram.
Iran har bland annat en anläggning för att provspränga kärnladdningar och iranska vetenskapsmän har arbetat med att kunna förse Irans Shahab 3-missiler med kärnstridsspetsar.
De missilerna når i dag bland annat Israel och amerikanska baser i Afghanistan och Irak. Iranierna själva har sagt att de kan, men inte bryr sig om att utveckla missiler som går ännu längre, till vår del av Europa. Men amerikanska uppgifter talar i motsatt riktning.
USA har talat om att Iran kan ha interkontinentala robotar inom några få år, och USA bygger nu tillsammans med Nato ett missilförsvar i Europa.
De första amerikanska fartygen är sedan någon månad på plats i Medelhavet och vid vårens toppmöte i Chicago väntas Natoländerna förklara det gemensamma missilförsvaret operativt.
Det uttryckliga syftet är att vara ett försvar mot iranska kärnvapenmissiler.
– Genom att de har skickat upp satelliter i rymden har Iran redan visat att de har den tekniska förmågan att göra interkontinentala robotar. Redan i dag har Iran robotar som når till flera europeiska huvudstäder, som Sverige inom ramen för vår solidaritetsdeklaration sagt att vi ska hjälpa om de utsätts för hot, säger Fredrik Lindvall som är säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
– Risken är naturligtvis liten för att vi skulle bli anfallna, men Irans vilja kan ändras snabbt och skulle någon vilja hota Europa så är det mest rationella att hota någon som inte har ett paraply i form av ett missilförsvar. Det har inte Sverige, säger han.
Daniel Nord är biträdande chef för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri. Han säger att Iran såvitt känt inte har något program för interkontinentala robotar och att det tar minst tio år att utveckla sådana. Ändå anser han att iranska kärnvapen kan få stora konsekvenser för Sverige.
– Sverige är en stat som bygger sin säkerhet på att världens stater lever upp till internationella regler och folkrätt. Här skulle det kunna handla om en stat som bryter mot ett väldigt viktigt avtal om rustningskontroll, icke -spridningsavtalet. Och som kanske kommer undan med det.
– Skulle då motreaktionen bli att något eller några länder bombar Iran utan stöd hos FN eller i folkrätten så skulle det ytterligare försvaga det ramverk som Sverige vill stödja sig på. Om Irans kärnvapenförberedelser dessutom leder till ytterligare kärnvapenspridning i världen så blir det en väldigt farlig situation, säger Daniel Nord.
Hans Blix, som har varit bland annat svensk utrikeminister, generaldirektör för IAEA och chef för FN:s vapeninspektörer i Irak, ser också andra konsekvenser för Sverige.
– Hela dragkampen mellan Nato och Ryssland om ett missilförsvar för Europa ligger hindrande i vägen för en fortsatt avspänning och kärnvapennedrustning. Vi borde kunna komma framåt med nedrustning i Europa. Men nu målar USA upp Iran som den stora faran. Man kan fråga sig om inte det amerikanska militärindustriella komplexet ligger bakom rätt mycket av det här. De har hela tiden intresse av att måla att det finns stora faror och risker. Förut var det framför allt Al Qaida, nu är det Iran, säger han och tillägger:
– Jag har inte märkt någon entusiasm i Europa för att bygga upp ett missilförsvar mot Iran, Räcker inte den gamla modellen fortfarande för Europa?
– Iran vet ju att om de skulle skicka en kärnvapenmissil på Europa så blir de själva utplånade. Jag är skeptisk till ett europeiskt missilförsvar.