Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

”Jag behöver en ambulans, snälla”

Foto: Privat
När SOS Alarm vägrade ta 23-årige Emil Linnell på allvar dog han i sitt hem utan att ha fått hjälp. Den unge mannens familj skriver nu ett öppet brev till politikerna i landstingsstyrelsen. DN.se publicerar här delar av det samtal som ägde rum mellan SOS Alarm och Linnell minuterna innan han avled.

Emil Linnell hade under en tid mått dåligt och sökt hjälp vid flera tillfällen. Nyåret 2010–2011 var han i Åre med kamrater men blev åter sjuk med hög feber och när han kom tillbaka till Stockholm gick mannen till vårdcentralen där han ordinerades antibiotika.

Men symptomen ville inte upphöra och Linnell sökte vård igen och fick åter antibiotika. Måndagen den 24 januari var han så dålig att han fick stanna hemma från jobbet.

Lördagen den 29 januari skulle han ha följt med på en fest hos en vän. Men han mådde inte bra och valde istället att stanna hemma i sin lägenhet i Bagarmossen. På morgonen den 30 januari ringde han akut till SOS Alarm.

Men hjälpen kom aldrig. Emil Linnell bedömdes inte som sjuk nog.

I ett öppet brev till landstingspolitikerna i Stockholm skriver Emils familj:

”Det går inte att i ord beskriva den fasa Emil Linnells föräldrar och morbror fick uppleva när de hörde Emils allt mer förtvivlade försök att få hjälp och de svar han fick av SOS Alarms sjukvårdsutbildade personal, som uppenbarligen hade drabbats av en total mental härdsmälta. Ingen som hör banden, vilket även SOS Alarms chefsläkare medgett, kan missförstå att det är en svårt sjuk människa i djup nöd som ringer. Och ändå missförstår den ansvarige sjuksköterskan situationen totalt.”

DN.se har tagit del av en utskrift från samtalen mellan SOS Alarm och Emil Linnell.

Vid det första samtalet med SOS Alarm berättar Emil att han tagit ett par smärtstillande tabletter, att han knappt kan röra sig och att han inte känner sig bra. Samtalet bryts plötsligt vilket SOS Alarms operatör uppfattar som att Emil slängde på luren. En kort stund senare ringer de upp Emil som säger att han svimmat. Operatören undrar om han har druckit alkohol:

Emil Linnell: Nej, jag är sjuk också. Jag har feber.

SOS: Ja, du har feber. Mm. Hur mycket feber har du?

Emil Linnell: Väldigt flämtande andning och en duns.

SOS: Hallå? Hallå?

Emil Linnell: Mycket tung och häftig andning hörs.

SOS: Ropar Emils namn två gånger.

Emil Linnell: Tungt stönande och pustande hörs samt en del hårda ljud. Sluddrar ”Hallå” i rummet.

SOS: SOS 112. Vad har (ohörbart)?

Emil Linnell: (ohörbart) ambulans.

SOS: Vad sa du?

Emil Linnell: Var är min ambulans?

SOS: Behöver du en ambulans?

Samtalet fortsätter med att Emil för andra gången lämnar sin adress och SOS operatör kopplar till den manliga sköterskan som svarar med sitt namn.

Sköterskan: Jag får inte riktigt klart för mig vad det är som du vill ha hjälp med för du springer ju omkring i lägenheten eller vad det är och du har … andas utan problem och du pratar utan problem.

Emil Linnell: Jag kan knappt andas nu.

Sköterskan: Jag vet, jag har suttit och lyssnat på dig. Du andas utan problem.

Emil Linnell: Nej, jag svimmar! Jag svimmar!

Emil frågar om ambulansen är på väg och får till svar ”nej”. Han upprepar då att han behöver en ambulans.

Sköterskan: Ja, men jag förstår inte liksom varför att du springer omkring i lägenheten och säger…

Emil Linnell: Jag tappade ju mobilen. Snälla, jag kan inte andas!

Sköterskan: Ja, men du andas utan problem just nu. Har du haft sådana här attacker förut?

Emil Linnell: Nej.

Sköterskan: Nej.

Emil Linnell: Jag behöver en ambulans, snälla.

Sköterskan: Ja, men jag…

Emil Linnell: Jag kan inte andas!

Sköterskan: Kan du ta ett djupt andetag.

Emil Linnell: Nej.

Sköterskan: Men försök ta ett djupt andetag medan jag är med.

Emil Linnell: (Flämtar) Jag kan inte.

Sköterskan: Ja, men ta ett djupt andetag nu!

Emil Linnell: Jag kan inte!! Hjälp mig då! Snälla! Hjälp mig!

Sköterskan: Ja, men nu, du pratar ju utan problem och du andas utan problem just nu när jag lyssnar på dig.

Emil Linnell: Jag får ta i allt vad jag har här.

Sköterskan: Vad sa du?

Emil Linnell: Jag tar i allt vad jag har. Snälla.

Sköterskan: Ja, men jag … jag liksom hör inte att du har andingsproblem. Så jag förstår liksom inte, är det något annat? Har du ont någonstans?

Emil Linnell: Ja, i hela kroppen.

Sköterskan: Ja, har du gjort någonting de sista dagarna eller dagar.

Emil Linnell: Jag har varit sjuk hela veckan.

Sköterskan: Ja, på vilket sätt … på vilket sätt har du varit sjuk då?

Emil Linnell: Nej men. Nu domnar hela min kropp bort. Åh.

Sköterskan: Har du varit förkyld?

Emil Linnell: Ja, och nu kan inte jag andas. (Ohörbart)

Sköterskan: Ja, men du pratar utan problem och för mig så hör jag inte att du har några andningsproblem.

Emil Linnell: Jag ringer för att jag inte kan andas. Jag kan inte andas längre.

Sköterskan: Men du andas jättebra. Jag hör inte annat än att du andas.

Emil Linnell: Hjälp!

Sköterskan: Utan problem.

Emil Linnell: Snälla! Skicka en ambulans!

Sköterskan: Ja, men jag kan inte bedöma att du … vi behöver skicka för att jag hör att du andas och att du står och går.

Emil Linnell: Jag ligger på golvet!

Sköterskan: Ligger du på golvet?

Emil Linnell: Ja.

Sköterskan: Mm.

Samtalet fortsätter med att sköterskan undrar hur de ska kunna ta sig in i lägenheten och Emil svarar att han har öppnat ytterdörren. Detta får sköterskan att ifrågasätta att Emil verkligen ligger på golvet.

Sköterskan: Sätt dig upp nu!

Emil Linnell: Jag ramlar bara ihop.

Sköterskan: Nej. Sätt dig upp nu! Du kan håll i dig i toaletten, eller i handfatet eller vad det nu är som finns i närheten. Så kan du hålla i dig. Sätt dig upp nu!

Emil Linnell: Jag kan inte andas. Oj.

Sköterskan: Ja, men du andas jättebra. Jag lovar dig.

Emil Linnell: Rosslande ljud och en duns.

Sköterskan för ett samtal med en kollega. Emil Linnell upprepar att han behöver en ambulans och att han inte kan andas. Sköterskan ifrågasätter detta och säger att han kanske kan kontakta en jourläkare. När sköterskan börjar fråga efter personuppgifter minns inte Emil Linnell när han är född. Till slut hörs bara ett stönande och ett gurglande. Det är det sista livstecknet från honom.

Några minuter efter klockan 06 ringer SOS-sköterskan upp en jourläkare och ber denne att ringa och prata med Emil. Samtidigt säger sköterskan att SOS knappast kommer att skicka en ambulans: ”… jag har svårt att tänka mig det”.

Sköterskan: Du, jag har en patient jag vill att du ringer upp och gör en bedömning. Jag får liksom inget vettigt ur det. Jag misstänker att antingen är det psyk… eller också… ja, panikångest eller psyk. Jag får liksom inte till det. Han säger att han har ätit en Alvedon och en Ipren och kan inte röra sig.

Läkaren: Oj, då.

Sköterskan: Och… men han är uppe och springer i lägenheten och han säger att han inte kan andas, men han andas helt utan anmärkning.

Läkaren: Mm.

Jourläkaren lovar att Emil ska få hjälp: ”Vi ska hjälpa honom.” Han säger också att han kommer att ringa upp Emil. Enligt Emils telefon så ringer någon tre gånger till den utan att han svarar. Trots det drar inte SOS Alarm eller jourläkaren slutsatsen att Emil Linnell kan behöva hjälp. Istället konstaterar operatören på SOS i ett samtal med läkaren att han ringt tre gånger.

"Då hälsar jag att du har försökt att ringa den där och inte fick något svar där", säger operatören.

Läkaren: Ja, då får han återkomma. Det är han som bor i Bagarmossen.

Operatören: Ja, just precis. Okej. Ja, men tack. Tack ska du ha. hej.

Läkaren: Tack. Hej.

Först omkring två timmar senare hittar en granne Emil Linnell död innanför den öppna dörren. En dörr som Emil ställt på glänt för att ambulanspersonalen skulle kunna ta sig in.

Men ambulansen kom aldrig.

Polis och läkare som kommer till platsen konstaterade att Emil Linnell har avlidit. En obduktion visar senare att han dött av brusten mjälte.

I det öppna brevet till landstingspolitikerna skriver Emils familj att det var flera personer som begick svåra misstag den aktuella morgonen, misstag som ledde fram till hans död:

”Det finns fler som inte höll måttet den morgonen, till exempel den läkare som struntade i att ta reda på varför Emil inte längre svarar i telefonen och den operatören på ambulansbeställningen som tog emot läkarens samtal och mer eller mindre ryckte på axlarna.”

De anhöriga vill nu att politikerna undersöker om det inte går att förändra rutinerna hos SOS Alarm så att hjälp snabbt skickas ut och att inte onödig tid går åt till att bedöma om det ska skickas ut.

”Ambulans begär man om man är så sjuk att man inte klarar något annat transportmedel. Ett sätt kan vara att debitera hela kostnaden för uttryckningen om den i efterhand visar sig ha varit helt medicinskt obefogad”, skriver familjen.

Som DN.se tidigare har skrivit har den 23-årige mannens död har anmälts av SOS Alarm till Socialstyrelsen enligt Lex Maria och ledningen för SOS Alarm har reagerat kraftigt på händelsen. Den sköterska som gjorde bedömningen att inte skicka en ambulans har fått sluta sitt arbete.

Fotnot: Artikeln har uppdaterats sedan DN tagit beslut om att namnge Emil Linnell.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.