Björn Asplund, pappa till Johan som försvann i Sundvall 1980, är lättad över att Thomas Quick får resning i fallet Yenon Levi. Han har aldrig trott att Quick mördade hans son. Samtidigt känner han en stor ilska över att rättsväsendet förhindrat möjligheterna att hitta den som verkligen mördade Johan.
Björn Asplund, och Johans mamma Anna-Clara, har allt sedan deras 11-årige son försvann en novembermorgon 1980 försökt ta reda på vad som egentligen hände honom. Kroppen efter Johan har aldrig hittats, och såren i sorgen har rivits upp gång på gång när deras sons öde tröskats i rättssalar och i media.
Ändå har de inte gett upp. Att förlora ett barn utan att få veta vad som hände, varför det hände, varför just deras barn blev ett offer är outhärdliga tankar för alla föräldrar. Det som hänt har ändå tvingat fram en slags rationalitet hos Björn och Anna-Clara.
De har drivit processer både i rättssalar och hos justitiekanslern men aldrig nått någon framgång. Deras frågor är fortfarande obesvarade.
En sak som de bägge hela tiden varit helt säkra på är att det inte var Quick som mördade Johan.
När det nu kommer en tydlig signal om att seriemördaren Quick kanske inte är just en seriemördare känner Björn Asplund en stor lättnad och tillfredställelse över att det äntligen händer något.
- Samtidigt har jag många gånger funderat på varför det tagit så lång tid. I mina mest depressiva tankegångar har jag trott att de kommer att lyckas hitta några kryphål den här gången också, säger Björn Asplund.
För Björn Asplund har det varit fruktansvärt att åklagaren, Christer van der Kwast, Quicks läkare och hans tidigare advokater gång på gång i media sagt att domarna mot den förmodade seriemördaren varit riktiga och att rättsprocesserna skötts korrekt.
- Hela korthuset runt Quick faller ihop nu, men jag kan inte riktigt känna någon glädje över det. Det finns inga vinnare här, bara förlorare. Vilken smärta har inte det här orsakat de anhöriga, och hur många miljoner har inte skattebetalarna fått stå för i den här rättsskandalen, säger Björn Asplund.
Han känner en stor ilska över både Christer van der Kwast och den personal som vårdat Quick på Säter. Björn Asplund menar att deras agerande permanentat villospåren kring Quick och förhindrat att andra spår i de olika utredningarna följts upp.
- Jag tycker att van der Kwast medvetet undanhållit det som pekat mot en rättvis bedömning av vad Quick egentligen gjort. Jag känner ett djupt förakt. Och jag tycker det är oanständigt att de så kallade experterna gjort karriär på Quicks lögner.
Mordet på Johan är preskriberat nu och kan inte tas upp igen om det skulle visa sig att Quick senare frikänns i just det fallet. Det betyder att en annan eventuell mördare inte kan ställas inför rätta.
Vad känner du inför det - att man kanske aldrig får veta vem som mördade Johan?
- Det jag önskar är att någon gång få veta hur det gick till. Jag vill höra gärningsmannen beskriva vad han gjorde och varför han gjorde det. Var Johan finns, även om jag är rätt säker på att det inte finns några rester kvar av honom. Då skulle jag kanske kunna få någon slags avslut.
Att det nu ser ut som om det finns en möjlighet till resning även i Johan-fallet ser han som en seger för rättsstaten.
- Jag uppskattar att de som drivit det här har haft modet att göra det, och jag är säker på att advokat Tomas Olsson kommer att få igenom en resning även när det gäller Johan, säger Björn Asplund.