Sverige

”Jag tror dessvärre att vi kommer att få leva med skjutningar”

Drygt 80 miljoner kronor har polisens särskilda insats för att komma till rätta med skottlossningarna i Göteborg kostat under ett år.

Polisen betraktar projektet Trygg i Göteborg som en framgång, men skjutningarna har fortsatt i oförminskad takt och antalet de två senaste åren har passerat 100.

– Vi är som en Alvedon som lindrar för stunden. Det krävs breda insatser från samhället om vi ska komma till rätta med det här, säger Robert, områdespolis i den hårt drabbade stadsdelen Biskopsgården.

Bredvid parkbänken vid den asfalterade gångstigen ligger utbrunna gravljus och minnesord över två ihjälskjutna kamrater.

Här kan du se en interaktiv grafik på skottlossningar i Göteborg sedan 2011.

Kulorna från automatvapen avlossade vid gångbron från andra sidan vägen 50-70 meter bort. Enligt polisen har gärningsmännen rört sig framåt och skjutit till synes urskillningslöst. De kunde ha träffat vem som helst av de tiotalet personer som befann sig vid parkbänken.

– Vi kunde lika gärna haft tio dödsoffer, säger Jimmy.

När skotten föll på kvällen den 4 september i fjol satt han i en bil bara 400 meter från mordplatsen. Han var förste polis på plats och gav första hjälpen till de två skottskadade, en 28-årig man och en 17-årig pojke.

Deras liv gick inte att rädda.

Dubbelmordet vid Väderilsgatan i Biskopsgården för snart ett år sedan blev startpunkten för polisens projekt Trygg i Göteborg. Skottlossningarna klassades som så kallad särskild händelse och polisen i Västra Götaland tilldelades stora resurser. Cirka 100 poliser har arbetat heltid i projektet och extrapersonal har kallats in från andra delar av landet. Lägre prioriterade brott har fått läggas åt sidan.

Hittills beräknas satsningen ha kostat över 80 miljoner kronor. Den har förlängts flera gånger och när den beräknas vara avslutad i februari lär kostnaden överstiga 100 miljoner.

Det är veckan före skolstarten och vi hänger med områdespoliserna Jimmy, Robert, Tony och Adam på deras vandring runt i Biskopsgården, den starkt segregerade stadsdelen på Hisingen som så starkt kommit att förknippas med skottlossningarna.

Områdesgruppen, som är en del av Trygg i Göteborg, skapades redan 2010 och har växt till nio poliser. Uppgiften är koncentrerad på att skapa trygghet och relationer till dem som bor här och stoppa nyrekryteringen till de kriminella gäng som ligger bakom de allra flesta av skjutningarna.

Poliserna har blivit ansikten invånarna lärt sig att känna igen. Tony talar arabiska, vilket han haft mycket nytta av i svåra situationer. Adam är till vis del uppväxt i Biskopsgården och känner många.

– Man måste komma ihåg att det bor 30.000 människor här och det är en väldigt liten del av dem som ställer till problem, säger Jimmy och förklarar att han trots alla skottlossningar tycker att situationen i Biskopsgården förbättrats sedan gruppen skapades.

– Tidigare kunde vi inte åka hit på larm med bara en bil. Nu kan vi parkera bilen, vandra runt en timme och komma tillbaka till en hel bil, säger han.

Närvaron skapar trygghet, men uniformerna kan också väcka oro. Den ständiga frågan som poliserna möts av under vår rundvandring är: Vad har hänt?

– Vad har hänt? undrar en ung flicka på cykel med en yngre kompis med sig på sadeln.

– En liten flicka har skjutsat en annan och ingen av dem hade cykelhjälm, svarar Robert med ett stänk av allvar i rösten och undrar om det inte är dags för flickorna att åka hem.

Jimmy konstaterar att man numera inte ser så många mopeder och motorcyklar i området.

– Många är rädda för att bli förväxlade med dem som skjuter, säger han och konstaterar att killarna i gängen lever på helspänn och att en del går omkring i skottsäker väst.

Vi passerar föreningslokalen, som blev beskjuten förra hösten, och konstgräsplanen, där någon brände av flera salvor med automatvapen. Vid gångtunneln bakom Friskväderstorget skedde skottlossningen mitt på eftermiddagen när barn var på väg hem från skolan.

Några av fotbollsspelarna, Ismail, Fuat och Latif, hejar bekant på områdespoliserna och börjar prata om sommaren. För de här tonåringarna låter skjutningarna som den vardagsmat de blivit.

– Inte en enda skottlossning sedan jag kom tillbaka från Somalia, säger Ismail.

Hans mamma Sahro säger att hon upplever det som att det blivit lugnare de senaste månaderna.

– Men jag känner mig fortfarande otrygg. Man vet att de kan börja skjuta när som helst, säger hon.

De våldsverkare hon fruktar är väl kända av polisen. I det stora stabsrummet i polishuset i centrala Göteborg sitter kommissarie Pål Sjölander, insatsledare för den särskilda händelsen, vid en dator och visar gängkrigets Göteborg och den särskilda händelsen i siffror.

Antalet bekräftade skottlossningar i Storgöteborg 2013: 57 - åtta döda, 31 skottskadade.

Antalet bekräftade skottlossningar i Storgöteborg 2014 per den 7 september: 46 - fyra döda, 19 skottskadade.

Alla skjutningar är inte gängrelaterade, men den dystra trenden håller i sig och statistiskt verkar inte polisens massiva insats haft någon effekt.

Pål Sjölander håller inte med.

– Jag skulle vilja säga att den varit en stor framgång, säger han.

Hur då?

– Vi har lyckats skada de här gängen kraftigt. Vi har lagfört många av de ledande personerna och några har flytt utomlands. Dessutom har vi gjort stora beslag av vapen och narkotika, säger han och konstaterar att flera av gängmedlemmar dessvärre också har fått sätta livet till.

Men skottlossningarna har ändå fortsatt.

– Vi var mycket oroliga för vad som skulle hända under sommaren, men så här långt har den har varit ovanligt lugn och vi upplever det som att flera av gängen är klart försvagade, säger Sjölander.

Han beskriver svårigheterna med att tackla gängstriderna. Konflikterna, som handlar om narkotika, pengar men också om betydligt mer banala saker, löses med blodshämnd och allt grövre vapen.

– Det handlar om impulsiva unga män som har mycket lätt för att ta till vapen, säger Sjölander och förklarar att strukturerna på grupperingarna är mer otydliga än när det gäller motorcykelgäng.

Polisen har identifierat ett 30-tal män, alla under 35 år, i ledande ställning och med ”springpojkar”. Det handlar om inte mycket mer än drygt 100 personer i Storgöteborg som sätter skräck i omgivningen och skrämmer vittnen från att berätta vad de vet. Polisen anser sig känna till vilka som ligger bakom dubbelmordet på Väderilsgatan, men bevisningen håller inte i domstol. Samtidigt har ett tätare samarbete mellan polis och åklagare gjort att fler kunnat lagföras.

Sjölander säger att han trots att skottlossningarna fortsätter ser ljust på framtiden.

– Men jag tror dessvärre att vi kommer att få leva med skjutningar. De fanns långt innan de här konflikterna startade och kommer att finnas så länge det finns vapen på marknaden. Vad vi måste se till att skottlossningarna inte drabbar tredje part, säger han.

Bengt-Olof Berggren är före detta åklagare och ansvarig för Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet, en kommunal organisation som samarbetar med tio statliga myndigheter. Även Berggren tycker att det går åt rätt håll i Göteborg, men instämmer med polismannens Roberts beskrivning av polisens insats som en huvudvärkstablett.

– Även om man stoppar blödningen måste man ta reda på varför patienten är sjuk, säger Berggren,

Han tror på förebyggande arbete och efterlyser större resurser för att hjälpa de unga män som vill hoppa av det kriminella livet.

– Vi måste ha klart för oss att det här inte är några monster. Det är unga killar som är missnöjda med sin livssituation, säger Berggren.

Liksom Magnus Lindgren, före detta polis och numera kriminolog och generalsekreterare i tankesmedjan Tryggare Sverige, anser han att samhället måste tänka om när det gäller brottsbekämpning och brottsförebyggande åtgärder och att det behövs en helt ny organisation och samverkan för att tackla den organiserade brottsligheten i Sverige.

– Vi ser ett nytt Sverige med en allt grövre och mer organiserad brottslighet och det håller inte att bekämpa det här genom att bara höja dosen av medicinen. Vi måste tänka i nya banor, säger Lindgren.

Tryggare Sverige föreslår ett utökat samarbete mellan polis och landets kommuner, där 6.000 tjänster speciellt inriktade på att bekämpa den organiserade brottsligheten inrättas. Lindgren menar att man bör arbeta mindre med social prevention och mer med att sätta tydliga gränser. Han gör en liknelse från fotbollens värld.

– Under alla år har domarna sagt till dem som står i muren vid frisparkar att de ska vara på ett visst avstånd, men ändå har de tjuvat några meter när skottet går. I fotbolls-VM sprejade domarna en linje av raklödder framför muren och den som trampade över linjen blev varnad. Plötsligt stod alla kvar.

Under årens lopp har det satsats mångmiljonbelopp på Biskopsgården i olika projekt för att bekämpa segregation. Under vår rundvandring är det många som betonar att det görs mycket gott här, men att det sällan kommer fram. Jimmy, Robert, Adam och Tony tar en sväng till Sjumilaskolan. Personalen är besviken över att skolan ständigt sammankopplas med våldet, nu senast i samband med att ungdomsturneringen Gothia Cup av säkerhetsskäl bestämde att inga deltagare skulle få övernatta här.

Områdespoliserna lägger mycket tid på att vara i skolorna för att få tidig kontakt med ungdomarna.

– Jag tror att skolan är viktig för att komma tillrätta med problemen, men man ska ha klart för sig att vissa elever när de kommer hit från Afrika i bästa fall har några års koranskola bakom sig, säger Robert.

På en av gårdarna möter vi Murat Tlupov. Han har engagerats som hälsocoach av stadsdelsförvaltningen och leder en kurs i kampsporten sambo, som liksom Murat härstammar från Ryssland. Han berättar att han själv lämnade en miljö i hemlandet med droger och kriminalitet och att många vänner numer sitter i fängelse eller ligger på kyrkogården.

– Ska man ta sig ur problemen måste man ha en meningsfull sysselsättning. Och mycket hänger på föräldrarna. Mycket är deras ansvar, säger Tlupov.

Robert nickar instämmande och konstaterar:

– Vi poliser är bara ett verktyg i lådan för att komma till rätta med det här.

Detta har hänt

Natten till den 5 juli 2012 blev en 23-årig man mördad i Biskopgården. Det blev det starten för en upptrappning av gängkrigen i Göteborg.

Striderna mellan olika gäng, främst i stadsdelarna Biskopsgården, Backa, Tynnered, Angered och Bergsjön handlar främst om narkotikarevir. En skjutning följs ofta av hämndaktioner.

Under 2013 och fram till 23 augusti 2014 har 103 skottlossningar i Stor-Göteborg krävt tolv människors liv. 50 personer har blivit skottskadade. En stor majoritet av skjutningarna har med gängkrigen att göra.

Efter dubbelmordet i Biskopsgården 4 september i fjol inledde polisen projektet Trygg i Göteborg, en så kallad särskild händelse, för att komma till rätta med problemet. Stora mängder vapen och narkotika har beslagtagits och minst 27 personer med kopplingar till gängen har dömts för grova brott.

Detta har beslagtagits sedan januari 2013

132 stycken skjutvapen, varav 25 automatvapen, 93 pistoler/revolvrar och 14 gevär.

Andra vapen: Elpistoler, ljuddämpare, en brandbomb, en splitterbomb med mera. Mycket stora mängder ammunition och sprängdeg.

Mycket stora mängder narkotika. Bland annat cirka 72 kilo amfetamin, cirka 20 kilo kokain, cirka 1 kilo heroin, cannabis etcetera. Mycket stora mängder stöldgod och pengar.

Oroliga områden i Storgöteborg

Biskopsgården och Backa: I Biskopsgården finns två gäng, Norra och Södra. Det senare är allierat med ett gäng i Backa. Här eskalerade våldet 2012. Det Norra gänget anses i dag vara kraftigt försvagat.

Hammarkullen och Hjällbo: Här har traditionellt de flesta skjutningarna inträffat innan konflikten startade i Biskopsgården. I Hjällbo finns en etnisk konflikt och en konflikt mellan familjer.

Tynnered: Minst ett gäng i Tynnered anses ha koppling till mc-gänget Bandidos. I fjol mördades en 20-årig man, vars gäng varit inblandat i en rad skottlossningar i andra delar av Göteborg.