Det hävdar forskare i USA och Kanada som studerat beteenden och familjestrukturer hos vargarna i två strikt skyddade reservat och jämfört dessa med vargarna som lever i marker där jakt är tillåten.
Deras slutsats blir att en vargstam är mer än bara antalet djur i populationen. Vargar kan visserligen föröka sig snabbt men det är ett misstag att tro att de i grunden inte påverkas av hård jakt. Vargar är individer precis som människor. De bär på erfarenheter som ofta inte kan ersättas.
Detta bör myndigheter och jägarorganisationer tänka på, anser forskarna. Vargar är inte utbytbara på samma sätt som odlade träd eller industriprodukter.
Jaktens inverkan framgår mycket tydligt i den ena av studierna, som har utförts i och omkring Algonquin Provincial Park i Ontario i östra Kanada.
I själva parken har vargarna varit skyddade från jägare i flera decennier. Men i markerna utanför har intensiv jakt bedrivits, vilket har lett till mycket hög dödlighet vintertid när vargarnas viktigaste bytesdjur, vitsvanshjortarna, sökt sig bortom det skyddade området i sökandet efter föda. Vargarna har följt efter hjortarna in i markerna där jägarna har väntat på dem.
Allt detta förändrades 2001 när jakt på varg förbjöds även utanför parken. Effekten blev dramatisk.
Forskarna, som har letts av biologen och genetikern Linda Rutledge vid Trent University, följde 112 vargar före och efter jaktförbudets införande. Som väntat minskade dödligheten på grund av jakt. Å andra sidan dog fler vargar av naturliga orsaker, och populationen i parken förblev på samma nivå som tidigare.
På den punkten kunde alltså inga markanta förändringar upptäckas. Men likafullt genomgick vargstammen en remarkabel omvandling.
Slås i spillror
En vargflock består under naturliga förhållanden av ett alfapar och deras avkomma från tidigare år. När jakten är hård slås familjerna i spillror och vargarna tvingas ta in främmande individer i flocken.
Före förbudet bestod 12 av 15 flockar i parken av obesläktade vargar. Efter förbudet var det bara en flock av 17 som inte hade den naturliga strukturen
Rutledge och hennes kolleger, som publicerar resultaten i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation, konstaterar också att genomsnittsåldern på vargarna höjts. Före jaktförbudet var det få vargar som blev över fem år. Nu består flockarna av äldre par som åtföljs av två till tre generationer ungvargar.
Som en följd av detta har också bytesvalet förändrats. Tidigare jagade vargarna nästan bara hjort, men nu har vissa flockar börjat specialisera sig på älg — sannolikt ett resultat av att ungdjuren nu får tid att lära sig hur man tacklar svåra byten.
Den andra studien, som har utförts i den berömda nationalparken Yellowstone i västra USA, visar på samma sak. Forskarna konstaterar att vargflockarna i parken skiljer sig markant från flockarna utanför det skyddade området.
Djuren lever relativt långa liv och ungdjuren kan ibland stanna kvar hos föräldrarna i fyra eller fem år. Det leder till stora flockar på i genomsnitt elva vargar, dubbelt så många som utanför parken.
Resultatet är vargar med sofistikerad jaktteknik och smart arbetsfördelning där honorna testar bytesdjuren innan det är dags för hannarna att gå in och utföra själva dödandet.
Enligt forskarna, som redovisar sina rön i Ecology Letters, blir inte en varg fullärd jägare förrän vid tre års ålder. I områden där dödligheten är hög är det få vargar som får chansen att gå genom den typen av skola. I Yellowstone däremot, har forskarna kunnat följa vargar som gått från valpstadiet till att bli fullfjädrade jägare och familjeförsörjare för att på gamla dagar, när orken tryter, överlåta mer och mer av jakten till sina söner och döttrar.