Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Jawad: ”Jag trodde att jag skulle dö när som helst”

01:21. Jawad Hussaini är en av flera afghaner som tvångsavvisats från Sverige. För snart fem veckor sedan eskorterades han till Kabul.

EU räknar med att 80.000 afghaner som fått avslag på sina asylansökningar ska återvända till sitt hemland under de närmaste åren. Flera tusen av dessa finns i Sverige.

Regeringen har tecknat ett avtal med Afghanistan för att antalet återvändande ska öka.

DN:s Terese Christiansson har träffat 20-åriga Jawad Hussaini i Kabul efter att han tvångsavvisats från Sverige.

Jawad Hussaini, 20, har bott i Sverige i 4 år. Han kan bara skriva och läsa på svenska.

För snart fem veckor sedan landade han i Kabul, eskorterad av poliser.

Jawad Hussaini står på en dammig trottoar i Kabul. Flera personer passerar och de vänder på huvudet och tittar på honom. Han är afghan men ändå inte. De som går förbi bär den klassiska afghanska långskjortan med pösiga byxor. Jawad Hussaini har jeans och t-tröja. Håret är långt under kepsen. Alla andra vet vart de ska gå. Steg utan tvekan. Han däremot ser vilsen ut. Han vet inte riktigt vart han ska, eller var han kan hitta en taxi. Enligt Migrationsverket har han skickats till sitt hemland, men han är inte hemma.

– Innan jag kom hit med flygplanet hade jag bara varit en natt i Kabul och det var när jag flydde och väntade på smugglaren. Hemma är hos min familj på Tjörn, säger han på nästan perfekt svenska.

Hemma är hos min familj på Tjörn.


Jawad Hussaini landade
i Kabul den 31 maj tillsammans med ett 20-tal andra tvångsavvisade afghaner.

Samma morgon genomfördes en av de större terrorattackerna i modern tid i Kabul. 150 personer dog när en bilbomb sprängdes nära den tyska ambassaden.

– Vi fick höra om det när vi satt på planet. Poliserna vågade inte ens gå av. De första dagarna trodde jag att jag skulle dö när som helst, säger Jawad.

Läs mer: Affärerna ökar för smugglaren

Redan tidigare hade huvudstaden skakats av en rad terrordåd och allt fler provinser har fallit under talibanernas kontroll. Säkerhetsläget försämras stadigt vilket har lett till att tvångsavvisningarna till Afghanistan har orsakat stor debatt i Sverige, såväl bland privatpersoner som politiker. Senast har Liberalernas partiledare Jan Björklund – efter att Tyskland pausat utvisningarna – krävt att även utvisningarna från Sverige måste stoppas. Men tvångsutvisningarna fortsätter. Migrationsverket anser fortfarande att Afghanistan är säkert.

Sedan oktober 2016, då Sverige och Afghanistan tecknade ett flyktingavtal, har 44 afghaner utvisats med polistvång och ytterligare några har tvångsutvisats på grund av brott, enligt Migrationsverket. De flesta tvångsutvisade är unga män som kom som ensamkommande pojkar till Sverige för flera år sedan. Jawad är en av dem. Han kom över Öresundsbron för fyra år sedan.

Jag har talat flera gånger med Jawad per telefon men första gången vi träffas är på en restaurang i kvarteret Shar-e-Now i centrala Kabul. Vi möts sent på eftermiddagen eftersom hela innerstaden har varit avstängd på grund av en demonstration mot regeringen. För snart fem veckor sedan urartade en liknande demonstration och demonstranter sköts till döds.

– Det går aldrig att veta vad som händer. Det går inte ens att veta om man någonsin kommer hem igen, säger Jawad.

Jawad har som många andra afghaner en barndom som är färgad av de olika krig som rasat i Afghanistan i snart 40 år. Han är född i provinsen Wardak och är hazar, en etnisk grupp som drabbades särskilt hårt under talibantiden eftersom de är shiamuslimer. Han minns knappt sin pappa som talibanerna hämtade på ett bageri där han arbetade.

– Jag minns knappt det där, jag var kanske fyra år.

En tid därefter flög två plan in i World trade center i New York, Afghanistan invaderades och talibanerna föll. Men Jawads pappa kom aldrig tillbaka.

I stället fick Jawad och hans äldre bror börja arbeta. Men en dag när hans bror var uppe i bergen attackerades han av en varg och dog senare av skadorna. Då lades mer ansvar på Jawads axlar.

Under den här perioden pågick ett blodigt krig om mark mellan den etniska gruppen hazara och halvnomadgruppen kuchi i området som Jawad har vuxit upp i. Många civila från båda grupperna drabbades och hjälpen räckte inte till eftersom allt fokus var på talibanerna. De drabbade fick klara sig själva. Och förutom att dra in pengar till brödfödan var familjerna tvungna att ge pengar till den hazaramilis som slogs mot kuchi.

Till slut tvingades Jawad att följa med milisen för att hjälpa dem att bära mat, vapen och liknande. Som många andra afghaner vet han inte exakt hur gammal han är. Men han tror att han var 9–10 år när han började arbeta för dem.

– Jag var jätteliten men jag ljög och sa att jag var äldre för att kunna få pengar.

Han var borta från hemmet i flera månader och när han till slut kom hem var hela byn tom. Alla hade flytt undan kriget mot kuchi. Hans familj hade övergett honom.

– Jag har aldrig sett dem igen, säger han tyst.

Foto: Sandra CalligaroJawad Hussaini är afghan men ändå inte. Han har bott i Sverige i fyra år och kan bara skriva och läsa på svenska. Han känner ingen i Kabul och kan inte ens läsa vad som står på skyltarna. Foto: Sandra Caligaro.

Men det var inte kriget som till slut tvingade i väg Jawad. Det var det afghanska hedersvåldet, en cementerad kultur som legat orubblig under alla år av krig.

Efter att han kommit tillbaka till byn lyckades Jawad få jobb hos en man i närheten och en dag skulle han hjälpa till med ett vägarbete. Där fanns också en dövstum man som plockade sten på vägen. Av en olyckshändelse körde en av traktorerna på mannen och han dog. Sent på kvällen fick Jawad veta att mannens bror trodde att Jawad var skyldig till olyckan. Nu letade han efter Jawad för att döda honom som hämnd. Mannen som han jobbade hos förstod att det inte var sant och hjälpte Jawad att lämna området under natten.

– Sen var jag en natt i Kabul. Där hämtade en smugglare mig.

De åkte till provinsen Nimroz som gränsar till Iran och som är ett ökänt område för människosmuggling. Då var Jawad 13–14 år.

– När vi kom fram till Teheran lämnade smugglaren mig vid en hållplats. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Medan han satt där kom en kvinna och sa argt att han skulle gå hem för att hans mamma var orolig. Men när Jawad berättade om sig själv blev hon rörd och gav honom husrum och hjälpte honom att hitta ett jobb.

Hon gjorde mer för mig än min egen mamma och det var först då jag förstod att min mamma hade lämnat mig.

För första gången under intervjun börjar Jawad gråta. Jag frågar varför?

– För att hon var så snäll. Hon gjorde mer för mig än min egen mamma och det var först då jag förstod att min mamma hade lämnat mig.

Han stannade i ett år i Iran och jobbade med elektroniskt skräp. Men polisen var honom på spåren och till slut sa hans chef att han måste lämna landet.

Läs mer: Niklas Orrenius: Vi har en skyldighet att ta reda på vad som händer med Hamzeh

Han påbörjade samma resa
som tusentals andra afghaner och flyktingar tagit. Först över gränsen till Turkiet, sedan med båt till Grekland. I Grekland mötte han en vän som tipsade honom att försöka ta sig till Sverige.

– Jag fick den här halskedjan av honom. Jag har aldrig tagit av den. Det är ju tack vare honom jag har en familj, säger han och fingrar på en silverkedja runt halsen.

För att kunna lämna Turkiet lyckades han gömma sig under en lastbil där han låg i 24 timmar. När han väl kom till norra Europa var resten av resan enkel och han var snabbt framme i Malmö.

– Eller jag visste inte att det var Malmö men några sade det.

Jawad flyttades till ett flyktingboende i Göteborg och senare till Stenungsund. Under den här tiden fick Jawad ett samtal från en vän som sade att han hade mött Jawads mamma i Iran. Vännen berättade att mannen som jagat Jawad till slut hade hittat henne och de fyra andra syskonen. Eftersom Jawad inte var där dödade han lillebrodern i stället. Då hade mamman tagit sig till Iran för att leta upp Jawad. Skuldkänslorna och saknaden efter familjen fick Jawad att ta ett beslut.

– Jag orkade inte längre utan skar mig. Jag ville förblöda, säger han och drar upp tröjärmarna där han visar två långa och breda ärr.

Och det ska jag säga dig, man behöver inte föda sitt barn för att älska det.

Under den här perioden fick Maria Karlsson som driver ekologiskt bageri och gård på Tjörn, höra talas om honom och de bestämde att han skulle få göra praktik hos henne. När Migrationsverket sedan slog fast att de inte trodde på att han var under 18 år och att han skulle flyttas blev han förtvivlad och ringde Maria.

– Vi bestämde att han skulle flytta in till oss. Det är snart tre år sedan. Och det ska jag säga dig, man behöver inte föda sitt barn för att älska det. Jag är Jawads mamma och det värsta är att jag är här och han i Afghanistan där jag inte kan skydda honom. Det är ju mitt jobb som mamma, säger Maria Karlsson när jag talar med henne per telefon.

Foto: Privat Jawad hjälper till att sätta potatis på Tjörn. Foto: Privat.

När Jawad flyttade in hos Maria tändes ett hopp. Äntligen hade han en familj igen. Framför allt en mamma. Han fortsatte på svetsprogrammet på gymnasiet i Stenungsund, jobbade på olika praktikplatser och hjälpte Maria med djuren på gården och i bageriet.

– Flera av de bröd vi gör kan bara jag och Jawad receptet på, säger hon.

Samtidigt blev Jawad allt bättre på att läsa och skriva. Han led fortfarande av sin depression men med rätt mediciner började han att må bättre.

– Jag har aldrig gått i skolan här så jag kan inte läsa och skriva på dari, men jag kan på svenska, säger han stolt.

Men Migrationsverket har hållit fast vid att han är en av dem som skulle utvisas.

– Dels har de gjort flera missar och jag förstår inte att de misstror hans ålder. Men sen borde man väl få skydd oavsett ålder, säger Maria.

En dag kom de och hämtade honom på gården och han togs till ett boende i Kållered. Redan i mars försökte de skicka i väg honom men det avbröts eftersom han vägrade och de inte hade följt alla rutiner. Men han förstod att det var på gång. Han började förbereda sig.

Maria bad honom ta reda på vilka kreditkort som fungerar i Afghanistan, att leta efter boende och ta reda på viktiga adresser med ett enda syfte: att lämna Afghanistan innan kriget slumpmässigt tar honom, eller mannen som letar efter honom får veta att han är där och utkräver sin hämnd.

Till slut är det hans tur. Med tvång sätts han på ett flyg till Kabul. Det var som att komma till ett främmande land, säger han.

– Jag känner ingen här. Jag kan inte ens läsa på skyltarna.

Foto: Malin Arnesson”Det värsta är att jag är här och han i Afghanistan där jag inte kan skydda honom. Det är ju mitt jobb som mamma”, säger Maria Karlsson på Tjörn, Jawad Hussainis svenska mamma. Foto: Malin Arnesson.

Han säger att sedan han landade har hans fokus varit att få ut sina afghanska id-handlingar så att han kan försöka åka tillbaka till Sverige. Han har kastats in i en afghansk verklighet med korruption och hjälplöshet men försöker att inte dras in i det.

– Till slut åkte jag till Wardak för att få ut mina papper. Jag var med hazaramilisen för de är de enda som kan skydda mig där. Jag var jätterädd och var där bara ett par dagar men utan de pappren är jag inget här.

Hans sa inte till Maria Karlsson att han åkte dit.

– Nä, du vet hur mammor är. De blir så oroliga så jag sa inget förrän jag var tillbaka, säger han.

Foto: Sandra CalligaroTill sist lyckas Jawad Hussaini få ut sina afghanska id-handlingar. Med hjälp av dem hoppas han att kunna återvända till Sverige. Foto: Sandra Calligaro.

Det börjar bli mörkt och Jawad ska åka tillbaka till sitt rum som han delar med en annan person. Vi kan inte åka med eftersom han fått problem efter att ett annat journalistteam varit där med en kvinna. Grannarna hade talat med värden och sagt att så får det inte gå till i Kabul.

– Jag kan inte bjuda på fika, jag är hemskt ledsen, säger han.

Nästa gång vi ses är det i närheten av området där explosionen skedde den 31 maj. Han tittar stumt på de enorma rasmassorna och murarna som byggts runt omkring.

– Jag åker här nästan varje dag. Ingen kan veta var det smäller nästa gång.

Läs mer: Migrationsverket: Försämrat säkerhetsläge i Afghanistan

Han berättar att dagarna är långa och att han mest stannar i sitt lilla rum. Det är fullt av flugor och det har varken fläkt eller kylskåp.

– Det är svårt att hålla maten bra utan kylskåp. Vi måste alltid äta upp allting direkt, säger han.

Allt handlar om att få mina papper så att jag har allt i ordning inför resan tillbaka hem.

Han är framför allt orolig för att hans medicin ska ta slut. Innan han åkte köpte Maria Karlsson medicin för flera månader men när den tar slut vet han inte vad han ska göra. I Afghanistan är depression inget som tas på stort allvar. På landets avdelningar för psykvård är det framför allt drogberoende som behandlas.

– Men jag kan inte tänka på det nu. Allt handlar om att få mina papper så att jag har allt i ordning inför resan tillbaka hem.

Under vårt möte ringer hans telefon. Det är från Sverige.

– Det är moster, Marias syster, säger han och lyser upp.

När jag frågar honom vad han saknar mest säger han utan att tveka:

– Familjen och allt det vi brukade göra på helgerna. Gå på fest, fika eller åka på utflykt.

Några dagar senare har Jawad ordnat nya id-handlingar. Flera tjänstemän har försökt fuska för att få pengar, men till slut har han vad han behöver. Men han vet att resan till Sverige trots allt kan dröja. Under tiden gäller det att överleva.

– Jag har klippt håret så att folk inte tittar så mycket på mig. Det är bättre att smälta in, säger han.

På Tjörn oroar sig Maria Karlsson dagligen för Jawad.

– I början sov jag inte. Fy, vad hemskt det är. Nu vill jag bara få bort honom från Afghanistan för där tror jag inte han klarar sig. Men vi ska ses igen.

När jag frågar henne vad som är jobbigast svarar hon tyst:

– Tanken på att han kan dö. Att jag aldrig mer ska få träffa honom, säger hon.

Fakta. Jawad Hussaini

Jawad Hussaini kommer från området Wardak i Afghanistan. Vissa delar är under kontroll av talibanerna, andra av afganska regimen. Delar av provinsen är framför allt befolkad av hazarer som ständigt ligger i konflikt med nomadgruppen kuchi.

När han lämnade Wardak togs han till Kabul och vidare till Teheran i Iran. Sedan åkte han till Turkiet, Grekland och sedan lastbil och tåg till Sverige.

Först bodde han i Stenungssund och senare i Tjörn.

Det senaste halvåret har han bott på förvaret i Kållered.

I slutet av maj togs han till Malmö och den 30 maj lyfte planet till Kabul.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.