Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

Johan Rockström är miljörörelsens egen Piketty

Begåvningen som budbärare gjorde agronomen Johan Rockström till miljöguru. Som spindel i nätet för hållbarhetsforskare världen över är han känslig för varje vind. Nu blåser det till slut rätt, tror han. ”Hållbarhet har blivit häftigt”, säger han.

Johan Rockström har kallats en ”exceptionellt bra kommunikatör”. Det var sannolikt ett huvudskäl till att klimatlegendaren Bert Bolin för tolv år sedan rekryterade en ung och relativt okänd jordbruksforskare som chef för det välrenommerade miljöforskningsinstitutet Stockholm environment institute.

Epitetet beskriver gott Rockströms samtalsstil. Han är ordrik, med en förkärlek för engelska buzzwords, men samtidigt till­mötesgående. Vid vårt möte ger han flera gånger sin intervjuare rätt (”jag ligger väldigt nära din syn”), och för fotograf Anette Nantell låter han sig stoiskt placeras i diverse stela positioner under lång tid för att det ska bli bra.

Den där intensiva blicken Rockström riktar mot kameran, strax ovanför jordgloben han instruerats att hålla fram, är den ägnad att skrämma eller att ingjuta hopp? Efter att ha läst och hört honom tidigare har jag inte blivit riktigt klok på vilketdera han vill betona. I början av sitt enormt vällyssnade ”Sommar”-program säger han exempelvis att han är trött på att vara optimist. Mot slutet blir han det ändå.

Hur ska man tolka denna flexibilitet, funderar jag. Agera krasst på den? Är det taktik? Vill han vinna sympati?

Hur är det: Går miljöutvecklingen i rätt eller fel riktning?

– Det första jag vill betona är att för att bota patienten måste man ha rätt diagnos, och vi har tenderat att sopa diagnosen under mattan. Det gäller inte bara klimatet. Vi har samma utmaning när det gäller förlust av biologisk mångfald, avskogning och överutnyttjande av färskvatten. Vi står inför ett batteri av utmaningar. Det kan finnas osäkerheter på enskilda fält, men när vi lägger ihop allt är den vetenskapliga osäkerheten noll. Och läget är prekärt.

– Men samtidigt har jag de senaste tre fyra åren förflyttat mig därför att innovationstakten mot lösningar har gått svindlande snabbt. Inför klimatmötet i Köpenhamn 2009 kunde man inte säga att det var möjligt med en snabb omställning till en fossilfri ekonomi som levererar både ekonomi och välfärd. Man blev förlöjligad om man sade att lösningen är vind och sol. Det blir man inte längre.

– Så det går i rätt riktning, och inte bara det: Världen har till och med tippat över till en logik där en tillräckligt stor andel av länder och industrier rör sig bort från den fossila eran.

Johan RockströmFör sju år sedan ville Johan Rockström försöka komma till rätta med osäkerheterna i den planetära diagnosen och tog – nu som chef för nystartade Stockholm resilience center vid Stockholms universitet – initiativ till ett slags miljöforskningens Dreamhack. Han och den australisk-amerikanska forskaren Will Steffen samlade ett trettiotal internationella forskare ur olika discipliner för att försöka slå fast vad det är som bestämmer balansen på jorden och hur mycket hon tål. Resultatet blev nio specificerade planetära gränser, från klimatförändringar till kväve-fosforcykeln och biologisk mångfald.

Studien publicerades i tidskriften Nature som en utmaning till andra forskare: Granska oss. Har vi rätt? I vintras uppdaterades analysen, och det visade sig att principen om de nio planetära ”processerna” och deras gränser hade överlevt granskningen. Därav Rockströms slutsats om noll osäkerhet i fråga om jordens allmäntillstånd.

De nio gränserna är också kärnan i Johan Rockströms och fotografen Mattias Klums bok från i våras, ”Big world, small planet”, som nu kommer på svenska. Lyckas vi hålla oss inom dessa gränser, är tanken, kan vi stanna kvar i det stabila holocen, vårt jordiska paradis. Annars väntar antropocen, en instabil tidsålder då mänsklig påverkan rubbar förutsättningarna för naturens processer.

Som frontfigur är Johan Rockström för miljötyper vad Thomas Piketty har blivit för kapitalismkritiker: en budbärare präglad av den oslagbara kombinationen kommunikation och vetenskap.

Och han är tydlig när det gäller människans plats på jorden.

Är vi för många?

– Nej. Det där är en stor missuppfattning. Frågan är meningslös. Hans Rosling har rätt, vi är 7,2 miljarder nu och det är omöjligt att undvika en värld med åtminstone 9 miljarder. Och alla har samma rätt till utveckling och säker miljö.

– Vi har nu möjlighet att utradera fattigdomen, och det är ju världens mest positiva berättelse. Det är klart att om alla nya medelinkomstmänniskor skulle aspirera på samma ohållbara livsstil som vi har haft skulle vi sitta i ett verkligt prekärt läge. Men ingen kommer att vilja bo i de luftförorenade städer som det skulle leda till.

Det som ofta leder fel i bilden av framtiden – oavsett om det gäller miljö, ekonomi, konflikter eller något annat – är extrapoleringens dumhet. Många tänker sig att det de sett hända också är det som kommer att hända i fortsättningen. Men då tänker de bort möjligheten att människan anpassar sitt beteende efter ändrade förutsättningar – viket är i stort sett vad som alltid händer.

Enligt Johan Rockström har det som hänt med tekniken, politiken och ekonomin under bara de allra senaste åren helt förändrat förutsättningarna för en miljömässigt hållbar utveckling.

– Förut handlade omställningen om att försaka. I dag är det precis tvärtom. Att bygga en fossilfri värld är lika mycket high-tech som genteknik och rymdforskning. Det blåser nya vindar. Hållbarhet börjar bli häftigt.

Förra året ökade världens koldioxidutsläpp från energisektorn inte alls, trots att världens BNP fortsatte uppåt. Så sent som 2006 presenterade den brittiska ekonomen Nicholas Stern en rapport som gav vid handen att det skulle kosta världen en procent av BNP att lösa klimatfrågan. Nu medger Stern indirekt att han hade fel, för nu säger han att det blir en ren vinst att ställa om.

JohanRFoto: TT

Johan Rockström följer gärna med i det fotbytet. Klimatkrisen är i själva verket ”ekonomernas våta dröm”, tycker han, eftersom den är nästan den enda miljöfråga vars lösning innebär perfekt substitution, det vill säga vi får knappast sämre livskvalitet om lampans sken genereras av vindkraft än om det härrör från kolkraft.

Om nu så mycket tycks gå åt rätt håll infinner sig frågan vad problemet är i dag.

Man hör aldrig någon bolagschef eller premiärminister på allvar avfärda klimathotet längre. Vad är det vi behöver komma till insikt om som vi inte redan förstår?

– Det som saknas är att gå från insikten att det är viktigt till insikten att det kräver en omedelbar global mobilisering. För vi har bara fem tio år på oss. Och det är inte jag som säger det utan FN:s ganska försiktiga klimatpanel.

”Försiktiga” klimatpanel väcker mitt intresse. Därför vidtar en liten diskussion om vad denna panel, IPCC, säger om den så kallade klimatkänsligheten. Jag undrar om inte en begränsad uppvärmning kanske, vid sidan av de prognostiserade nackdelarna, kan innebära vissa fördelar.

– Jag har inte hittat några, även om vissa forskare visar att vi kanske aldrig mer får någon istid, svarar Rockström och konstaterar vidare att skogarna växer mer nu på grund av koldioxiden och att vissa förgröningseffekter av tillfälligt ökad nederbörd kanske kan ses även i ökennära områden (”ökenspridningsmodellerna från 1970-talet var vetenskapliga bluffar”).

– Men man ska ändå ha en försiktighetsprincip som går ut på att försöka behålla holocen, att ha kvar förutsägbara förhållanden. Att satsa på att uppvärmning skulle ge fördelar vore en hög­oddsare eftersom vinster på kort sikt med stor sannolikhet leder till problem på lång sikt.

Nyligen var det tio år sedan ”Katrina” orsakade död och förödelse i New Orleans, och den 24 oktober är det precis tio år sedan en orkan av kategori tre eller starkare på den femgradiga orkanskalan nådde USA:s fastland (”Sandy” var svagare men blev förödande på grund av sin ovanliga bana). Det är den längsta amerikanska ”orkantorkan” på åtminstone hundra år. Extrema väderhändelser som stormar, torka och översvämningar lyfts mycket ofta fram av klimatdebattörer som bevis för att dramatiska förändringar redan är här. Det görs också i Rockströms och Klums bok. I den senaste sammanställningen från FN:s klimatpanel, som blev klar 2014, finns visst stöd för att det redan har blivit fler värmeböljor och kraftigare nederbörd på vissa håll, dock inte för fler stormar, torka eller översvämningar.

Johan Rockström håller i princip med om den beskrivningen. Han betonar att klimatförändringarna inte nödvändigtvis leder till fler extrema väderhändelser utan snarare till mer intensiva händelser. Han känner inte till den amerikanska ”orkantorkan”.Johan Rockström

– IPCC är försiktig, och det ska den vara. Men den ligger efter, tillägger han och exemplifierar med en årsfärsk studie som kommit fram till att den omtalade ”uppvärmningspausen” på cirka femton år egentligen inte var någon paus, fast den beskrivs i FN-panelens sammanställning.

Men är det frestande att skarva för den goda sakens skull?

– Jag utesluter inte att man kan vara mer försiktig med adjektiven i vissa lägen. Det finns en risk med att förenkla lite för mycket ibland.

De som kritiserar sådana som Johan Rockström lämnar ibland art- och temperaturbråken och hittar ett annat slags fel, nämligen ett demokratiskt. ”De vill ha elitstyre”, brukar det heta.

Vill du se ett globalt styre för att nå den där globala mobiliseringen du efterlyser?

– Vi har en globaliserad ekonomi och kommunikationssystem och säkerhetspolitiskt system. På alla andra områden inser vi att vi måste samarbeta globalt. Nu måste vi inse att vi också lever i en miljömässigt globaliserad värld. Jag kan inte se annat sätt än att 200 länder måste lämna ifrån sig en del av sin beslutanderätt till en planetär institutionell förvaltning. Vi måste jobba med de institutioner vi har, och det finns bara en institution som är global, FN.

– Men det står inte i motsättning till demokrati eller öppenhet. Jag blir frustrerad när det likställs med elitstyre och expertvälde, det gör vi ju inte i andra frågor.

Invändningarna mot ett världsstyre handlar bland annat om att ett felaktigt beslut på den nivån kan få så mycket värre konsekvenser än dåliga beslut på lägre nivåer.

– Ja, hade vi haft det här samtalet 1990 hade jag definitivt sagt ”låt tusen blommor blomma”. Men vi har inte tid med det nu, vi behöver ett slags globalt Apolloprogram.

Så hur kommer det att gå på klimattoppmötet i Paris i vinter?

– Det ser ganska lovande ut. USA och Kina är nu konstruktiva. Och EU går före. Riskerna är större än någonsin, men möjligheterna är också större än någonsin.

Nej, Johan Rockström är knappast en krass taktiker. Han tycks helt enkelt uppriktigt mena att både oron och hoppet behöver föras fram samtidigt, därför att både jordens ekologiska system och dess mänskliga samhälle är så komplexa att man måste hålla två tankar i huvudet samtidigt. Minst.

Jag berättar om en miljöengagerad vän och kollega som säger sig vakna av klimatångest på nätterna ibland, kallsvettig.

Vaknar du själv av klimatångest på nätterna?

– Nej, men däremot pendlar jag ofta, till och med flera gånger på ett dygn, mellan hopp och förtvivlan. Det beror väldigt mycket på vilken information jag tar till mig. Jag kan känna mig övertygad om att vi ser ljuset i tunneln, men så läser jag att Australien öppnar världens största kolgruva. Sådana bakslag gör mig förtvivlad.

– Men om jag gör en cost-benefit-kalkyl i dag landar det nog i ett plusnetto. Det har hänt så mycket. För fem år sedan sågs klimataktivister som miljömuppar som skulle ta oss tillbaka till grottan. Men vi rör oss mot en Tesla-framtid, och den är så mycket mer attraktiv än dagens värld.

Med en efterklang av framtidstro avrundar vi vårt samtal och Johan Rockström gör sig i hast i ordning för att cykla de tre milen från universitetsområdet hem till Rindö. Han måste ”axla sig fram” till tid med de tre tonårsbarnen. Hösten är fullspäckad. Han har roller på både FN:s toppmöte för nya hållbara utvecklingsmål i september och på klimattoppmötet i Paris senare. Och två vetenskapliga konferenser däremellan. Det lär komma fler oroande rapporter längs vägen. Men i dag är en solig dag.

Foto i text: Anette Nantell

Fakta. Johan Rockström

Född den 31 december 1965 i Finspång. Uppvuxen i Brasilien, Italien och Karlskrona. Bosatt på Rindö.

Agronom och miljövetare. Professor i miljö­vetenskap vid Stockholms universitet och chef för Stockholm resilience centre. Var 2004–2012 chef för Stockholm environment institute.

Sedan 2007 ledamot av Kungliga skogs- och lantbruks­akademien. Ledamot av Kungliga 
vetenskaps­akademien sedan 2013.

Källa: Wikipedia, SR

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.