Sverige

Johan Schück: Stora svårigheter väntar för Syriza

Greklands nya regering står inför ett svårt avgörande. Ska den svika sina väljare, av hänsyn till landets ekonomi? Att genomdriva alla vallöften skulle leda till en konfrontation med landets långivare och troligen ett uttåg ur euron.

Den stora valsegern ger Syriza ett starkt folkligt mandat som kan vara till hjälp när blivande premiärministern Alexis Tsipras ska möta fordringsägarna. Det rör sig främst om den så kallade trojkan, alltså EU-kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF). Men han behöver också komma i direktkontakt med Europas mäktigaste politiker, tyska förbundskanslern Angela Merkel.

Till dem kan Alexis Tsipras säga att grekerna nu förväntar sig en kraftigt förändrad ekonomisk politik och att han måste fullfölja sina vallöften. Men det betyder knappast att hans motparter låter sig påverkas.

För Syriza kunde det vara bra att ha koalitionspartier att skylla avsteg från vallöftena på. Men valsegerns storlek gör detta omöjligt och i stället blir Alexis Tsipras tvungen att ta det fulla ansvaret mot både omvärlden och grekerna. På det sättet är det väldiga folkstödet inte enbart till fördel, eftersom det gäller en ekonomisk politik som inte går ihop.

Nu väntar stora svårigheter. Alexis Tsipras ska begära en nedskrivning om statsskulden, med det rimliga argumentet att en Grekland aldrig kan betala tillbaka en skuld som motsvarar cirka 175 procent av landets BNP. Men det givna svaret från trojkan blir att en sådan förhandling är omöjlig, såvida Grekland inte uppfyller redan gjorda åtaganden.

Dit hör att minska statens utgifter, behålla den impopulära fastighetsskatten och privatisera offentliga tillgångar - alltså vad Syriza har lovat att vrida åt motsatta hållet. Men en expansiv ekonomisk politik med ökade statsutgifter och höjda minimilöner är omöjlig i Grekland, som inte klarar sig utan fortsatta betalningar från långivarna.

Från IMF, vars medlemsländer ofta är fattigare än Grekland, kan inte väntas någon vilja till eftergifter. Därför spelar det så mycket större roll hur de EU-institutionerna ställer sig. Är de beredda att släppa på sina principer för att hålla kvar grekerna i gemenskapen?

Helt omöjligt är det inte, eftersom många känner oro för vad det skulle leda till om grekiska staten inte kan klara sina åtaganden utan tvingas gå bankrutt. I så fall blir det svårt att undvika nästa steg: att Grekland också måste överge euron.

Detta kan i sin tur leda till valutaoro och störningar i fler länder, särskilt i Sydeuropa. I förlängningen ligger då även ett ifrågasättande av grekernas EU-medlemskap, vilket nog inga europeiska ledare önskar.

Men i Tyskland kämpar Angela Merkel med en stark opinion som går emot ytterligare eftergifter till Grekland. En skuldnedskrivning är dessutom svårare att sälja in när de europeiska bankerna har gjort sig av med de grekiska statspappren och därför inte längre är i fara.

Därför pekar allt mer mot att Grekland får svårt att stanna kvar i valutaunionen. Det blir i så fall en allvarlig motgång, eftersom Syriza och en majoritet bland grekerna vill behålla euron. De vet att återskapad drachma inte är något trovärdigt alternativ utan snarare en väg till kaos.

Ändå kan Grekland hamna där, vilket gör en redan dålig situation ännu värre.