Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

Kaos när skolorna ska hitta rätt hjälp åt elever

De flesta pedagogiska metoder som används i skolan för att hjälpa barn och unga med dyslexi saknar vetenskapligt stöd. Det visar en ny rapport från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU.

– Det är bekymmersamt om lärare använder insatser som inte är effektiva. Det är slöseri med både resurser och elevernas egna insatser. Musikterapi har till exempel inget som helst vetenskapligt stöd, säger Stefan Samuelsson, professor i specialpedagogik och ordförande i  SBU:s expertgrupp.

Mellan fem och åtta procent av svenskarna har funktionshindret dyslexi. De kan ha svårt att avkoda ord vid läsning och sedan förstå vad de läser, men också ha problem med att stava rätt.

I dag finns inga nationella riktlinjer för hur skolorna ska hitta och hjälpa barn med dyslexi. I stället använder lärarna många olika pedagogiska metoder.

– Det finns tusentals olika uppfattningar om hur man bäst hjälper barn med läs- och skrivsvårigheter, det är rena vilda västern, säger Stefan Samuelsson.

SBU har på uppdrag av Socialstyrelsen och Skolverket utvärderat de tester och insatser som används för barn och unga med läs- och skrivsvårigheter. Rapporten ska ligga till grund för myndigheternas vägledning till elevhälsan inom skolan.

Experterna har analyserat flera hundra studier, och fann bara en form av insats som har tydlig vetenskaplig grund. Metoden kallas phonics, och innebär att barnet tränar på kopplingen mellan språkljud och bokstäver på ett strukturerat sätt.

– Men enligt min erfarenhet är det är en förhållandevis ovanlig metod i Sverige, säger Stefan Samuelsson.

SBU fann inte mindre än 52 olika tester som används i den svenska skolan för att upptäcka och utreda barn med dyslexi. Inget av testerna har utvärderats vetenskapligt.

– Vi vet alltså inte om de är tillförlitliga och mäter det som avses. Vissa är förmodligen bra, men andra är riktigt tveksamma. Risken finns att barn hamnar i fel kategori, säger Stefan Samuelsson.

SBU:s granskning visar att det finns tester som kan förutsäga dyslexi redan innan barnen börjar skolan, men de ingår inte i SBU:s granskning.

Enligt hjärnforskaren Martin Ingvar vid Karolinska institutet visar forskningen att man redan i  5–6-årsåldern kan visa om ett barn har risk att få dyslexi. Ändå dröjer det ofta flera år innan barnen får en diagnos och rätt stöd.

– Läsförmågan borde testas på ett formellt sätt mycket tidigare än i  dag för att hitta de som behöver extra träning och stöd. I dag kan barn passera ända till fjärde klass utan att ha bra läsförmåga. En bra läsförmåga är det viktigaste verk­tyget för att kunna gå i skolan, säger han.

SBU kan inte uttala sig om alternativa hjälpmedel, till exempel appar i mobiltelefonen, är effektiva eftersom det saknas vetenskapliga studier. Myndighetens slutsats är att det därför behövs mer forskning, både på hur man identifierar barnen tidigt och hur man bäst stödjer dem i skolan.

Fakta.

Dyslexi är ett funktionshinder som innebär att hjärnan har svårt att lagra och tolka språkljud. Det gör det svårt att läsa isolerade ord och att stava rätt.

Mellan 5 och 8 procent av befolkningen har dyslexi.

Forskningen har visat att dyslexi delvis har neurologiska och genetiska (ärtfliga) orsaker.

Källa: SBU, Dyslexistiftelsen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.