- Vi ser att sexualvanorna förändras och att ungdomar går mot ett successivt ökat risktagande i sexuella relationer. Ska vi lyckas hantera klamydiaepidemin och ha en fortsatt bra hivsituation i landet måste vi arbeta med de här frågorna, säger Margareta Forsberg på Socialstyrelsen, som har skrivit rapporten "Ungdomars sexuella hälsa".
Det förebyggande arbetet mot hiv och könssjukdomar saknar enligt henne ofta vetenskaplig grund. Trots Sveriges långa historia av sex- och samlevnadsarbete i skolan existerar det ingen systematiskt utvärderande forskning där man har undersökt dess effekter.
I rapporten konstateras att internationell forskning presenterar omfattande bevis för att rätt sorts förebyggande arbete fungerar. Flera utländska studier slår fast vilka metoder som får ungdomar att använda kondom oftare och öka säkerheten i sitt sexliv. Men rönen ligger sällan till grund för de svenska insatserna.
- Vi måste jobba mycket mer systematiskt och medvetet, så att innehållet i undervisningen bygger på den kunskap som faktiskt finns om vad som är verksamt, säger Margareta Forsberg.
De utländska studierna visar att ungdomar ofta tror att de kan bedöma om någon är smittad utifrån hur denne klär sig eller uppträder, och att kondomer ibland associeras med brist på tillit. Rykten om sexuell aktivitet eller inaktivitet är konstaterat viktiga, liksom det faktum att samhället bestraffar eller belönar olika typer av sexuellt agerande.
Den som inte tar hänsyn till att verkligheten ser ut på det här sättet kommer heller inte att påverka ungdomars sexuella beteende med sin undervisning. Ett exempel på verkningslösa insatser som Margareta Forsberg tar upp är från Uppsala.
År 1990 genomfördes en kampanj i riktad till studenterna i staden. Trots tidningsartiklar, inslag i studentradion, broschyrer, affischer, öppna föreläsningar och gratis utdelning av kondomer medförde kampanjen inga förändringar i studenternas attityder.
Femtio år av obligatorisk sexualundervisning, och fortfarande ser det ut så här. Vad beror det på?
- Frågan tas inte riktigt på allvar. Den skjuts undan i såväl lärarutbildningar som utbildningar för olika vårdyrken, säger Viveca Urwitz, chef för Socialstyrelsens enhet för hivprevention.
De breda satsningar på förebyggande arbete om sexualitetens hälsorisker som skulle behövas låter vänta på sig eftersom både vilja och resurser saknas, skriver hon i förordet till rapporten. Detta beror i stor utsträckning på att tabut kring sex fortfarande är starkt.
- Vi vill att detta ska vara något privat, säger Viveca Urwitz. Sexualitet upplevs fortfarande som pinsamt eller vulgärt.
Några som vill ändra på den saken är läkarstudenterna på Kärleksakuten. Mellan medicinstudierna gör de ideella utryckningar till skolor för att tala med eleverna om känslor och sex.
De gör det för att de är övertygade om att det behövs ett komplement till skolans undervisning, men också för sin egen skull: läkarprogrammet erbjuder få övningar i att prata om ämnet på ett naturligt sätt med framtida patienter.
DN var med på en av utryckningarna, till Spykens gymnasieskola i Lund. Läkarstudenterna kommer rustade med en gammal resväska, full med kondomer, och modet att tala klarspråk om kukar, kåthet och var det är skönt att stimulera. Och om varför det blir så pinsamt när kondomen ska på.
- Det är sådant som lärarna aldrig pratade om på den sexundervisning jag hade i skolan, säger Amita Falk, en av utryckarna. Det handlade bara om menstruation och sexuellt överförda sjukdomar.
Hon tror att det är lättare för eleverna att ställa frågor till dem som själva är unga och utifrån än till en äldre lärare som de träffar varje dag och som så småningom ska betygsätta dem.