En rolig historia och ett journalistiskt extraknäck. Så beskriver journalisten och författaren Jan Guillou sin kontakt med den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB. Men Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, menar att det inte går att ta så lätt på kontakten.
För drygt 40 år sedan, mellan 1967 och 1972, utförde Jan Guillou uppdrag åt KGB. Samarbetet avslöjades av Expressen, som tagit del av Säkerhetspolisens tidigare hemligstämplade akt om KGB-officeren Jevgenij Gergel, verksam i Stockholm på den tiden.
När TT intervjuade Guillou sade han att pratade världspolitik med Gergel och skrev två artiklar om "fullständigt triviala ämnen" — journalistiska extraknäck, som han kallar dem.
Guillou hävdar att motivet var att avslöja KGB:s arbete i Sverige, men när han förstod att det stora avslöjandet inte skulle komma att ske övergick det hela till att bara vara "exotiska samtalsstunder".
Enligt Guillou själv har han aldrig gått över gränsen för vad som är spioneri, och privat har han berättat om kontakten med KGB som en "rolig historia".
Men professor Wilhelm Agrell menar att det kan vara svårt för en enskild som har kontakt med en underrättelsetjänst att förstå innebörden av den information som man lämnar över.
- Den enskilde kan tro att den har kontroll, men i själva verket använder sig underrättelsetjänsten på ett skickligt och manipulativt sätt av kontakten och av till synes trivial information. Det kan inte den enskilde överblicka och man kan åstadkomma helt andra saker än man tänkt sig, säger Agrell.
TT: Jan Guillou kallar det en "rolig historia", ska man ta så lätt på det?
- Nej, det tycker jag inte. De här systemen är inte att leka med och de här personerna som driver de här spelen är absolut inte att leka med. De gör ju inte det här med en klackspark, utan det är en mycket målmedveten verksamhet med ganska höga insatser från deras sida, säger Agrell.
- I vissa lägen är man också beredd att agera mycket hänsynslöst.
På 1960-talet uppskattar Agrell det till att det fanns ett tiotal "fast anställda agenter", som i princip gjorde vad de blev tillsagda. Men informatörer och andra kontakter fanns det hundratals av.
Hur det ser ut i Sverige i dag är det ingen som vet, enligt Agrell. Men verksamheten pågår fortfarande, även om den ändrat karaktär.
- Det är om möjligt ännu enklare i dag att knyta kontakter i en värld där vi är väldigt inställda på att röra oss internationellt och ha internationella kontakter, säger Wilhelm Agrell.
Han bedömer den främmande underrättelseverksamheten som relativt omfattande. I dag ligger dock fokus bland annat inom den tekniskt vetenskapliga sfären.