Enligt en mätning som Ekot gjort innehöll åtta av arton testade simbassänger kvävehalter över två milligram kväve per liter. Kväve finns bland annat i urin och i kontakt med klor kan trikloramin bildas och forskning har bland annat visat ett samband mellan gasen och astma.
I Ekots undersökning hade tre av bassängerna vid testtillfället så mycket som fem milligram kväve per liter badvatten. Urin innehåller normalt fem gram kväve per liter. För en två meter djup 25-metersbassäng skulle mängden urin i dessa fall vara ungefär 625 liter.
Gunnar Nordberg, professor emeritus på yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet, leder en forskningsgrupp som bland annat studerar hälsorisker i badhus. Slutrapporten väntas vara klar senare i höst.
Kan man säga att allt kväve kommer från urin?
- Nej, dels varierar ju koncentrationen i människors urin, dels förekommer ju kväve även i svett. Mängden svett man producerar hänger i sin tur samman med hur varmt badvattnet är, säger Gunnar Nordberg till DN.se.
Som Ekot rapporterar reagerar kvävet i urinet med kloret i vattnet och trikloramin bildas. Gasen är giftig och kan ge irritation i ögon, luftvägar och lungor. Även astma kan utvecklas. DN har tidigare berättat om sambandet mellan simhallar och astma.
Hur stora är riskerna?
- Blir det för höga kvävehalter kan det bli dels bundna klorföreningar som mono- och dikloramin bildas, men också den fria föreningen trikloramin som är starkt retande på slemhinnor. Mängden kloramin beror på hur stor kloreringsgraden är, säger Gunnar Nordberg.
- Hälsoeffekterna skiljer sig mellan barn och vuxna. Den största undersökningen gjord i Belgien visade starkt samband mellan trikloramin och astma. Vi har kunnat se motsvarande samband på vuxna som arbetar i badhus en längre tid. Vi har också studerat och sett samband mellan indikatorprotein hos skolbarn med lungskada och hur ofta de badade i badhus.
Min kemilärare i grundskolan sade att ”urin och aska är det renaste som finns”. Det är alltså fel?
- Urinen är ju inte bakteriologiskt förorenande, utan den är steril när den kommer ut ur kroppen. Men att den innehåller kväve och urinämnen, och när det kommer i kontakt med det klorerade vatten bildas dessa otrevliga substanser. Man ska däremot inte varna folk allt för mycket för att simma och motionera i simbassänger för det är i sig nyttigt, säger Gunnar Nordberg.
Vad kan och bör man göra för att motverka problemet?
- Kissa i badvattnet är nog vanligast bland barn. Man kan då byta ut vattnet i barnpoolerna oftare. Sedan bör man kanske upplysa folk om de här riskerna så att de låter bli att kissa i vattnet, även om det borde vara självklart. Man kan också chockklorera, som det heter, under natten. Trikloraminer avgår då från vattnet och medan badhuset är stängt ventilerar man ut gasen, säger Gunnar Nordberg.
- Sedan länge finns riktvärden för kloreringen och man strävar efter låga halter bundna kloraminer. Det är indikator för att även trikloraminnivån är låg. Detta mäts rutinmässigt, flera gånger per dag. Sedan kan man mäta totalhalten kväve som Ekot har gjort, det är en annan typ av indikator. Riktvärdenas fokus är i första hand att vattnet ska vara bakteriologiskt okej. Det här med trikloraminer är väl i och för sig känt, men inte reglerat och det kanske man också kunde tänka sig. Om exempelvis Socialstyrelsen hade riktvärden för kvävet i vattnet och trikloraminet i luften skulle säkert fungera bra, men det är förstås även en kostnadsfråga.