Det skulle kunna vara en helt vanlig vårmiddag i goda vänners lag i samlingslokalen på Ystadsvägen 111 i Stockholmsförorten Björkhagen. Men innan kvällen är till ända ska de flesta av de runt tjugo inbjudna gästerna ha fått sig en riktig tankeställare.
Kvällens värdar är systemutvecklaren Ludvig Hansson och läraren Karin Cesar och ettårige Ruben. Under en tid har ett allt dåligare klimatsamvete gnagt i de nyblivna föräldrarna och nu har de bestämt sig för att göra slag i saken.
- Vi har sett Al Gore-filmen och försökt ändra våra rutiner lite grann, handla miljövänligt och så. Men vi misstänker att det krävs betydligt större livsstilsförändringar än så. Kanske måste jag ge upp min stora hobby att flyga till surfingstränder i sydliga vatten? säger Ludvig Hansson.
Därför har de bjudit in Tomas Walch från den nystartade organisationen Klimataktion.nu.
Tomas Walch, som även han jobbar med data till vardags, har ett nygammalt sätt att föra ut sitt budskap. Med det klassiska "Tupperwarepartyt" som förebild åker han helt enkelt hem till folk och säljer in sin produkt.
Men det han saluför är inte något så oförargligt som plastburkar. Det kostar heller ingenting - utom möjligtvis ett livsavgörande vägval.
Han börjar sitt timslånga föredrag med en ironisk blinkning:
- Hej, jag heter Tomas. Jag är fossilenergimissbrukare!
Sedan går han på om temperaturökningar, stressade ekosystem, smältande glaciärer och globala massutrotningar.
Men när framtidsbilderna är som mörkast tittar han plötsligt sina åhörare stint i ögonen och säger:
- Om ni ska komma ihåg en enda sak från i kväll så är det detta: Än är det inte för sent!
Det går nästan att ta på lättnaden som sprider sig i lokalen.
Därefter är det dags att komma in på kapitlet livsstil. Om hur viktigt det är att ta steget från att vara en del av problemet till att bli en del av lösningen. Om hur mänskligheten övervunnit stora kriser förr. Som till exempel mobiliseringen under andra världskriget.
- Eftervärlden kommer att se på oss på samma sätt som vi ser på Tyskland under nazitiden. Vad gjorde varje enskild tysk för att stoppa Hitler när de insåg vartåt det barkade? Vad gjorde vi för att avvärja klimathotet när vi visste hur illa det låg till? Vi godtar inga bortförklaringar, det kommer inte våra efterlevande heller att göra.
Men vad kan man då göra som privatperson för att minska sin klimatpåverkan? Detta blir samtalsämnet under resten av kvällen. Om bostaden, bilen och biffen.
När Tomas Walch konstaterar att den enskilt viktigaste förändring man kan göra är att sluta flyga, går en besviken suck genom församlingen. Inte minst från värden själv.
Efter två timmar är föredraget och frågestunden slut. Tomas Walch plockar ihop sina grejer och tar tunnelbanan och pendeltåget hem till Sollentuna. De övriga dröjer kvar ytterligare någon timme i livlig diskussion om hur man kan göra en skillnad - kanske redan i morgon?