Så mycket kloka och välformulerade åsikter läsare har skrivit som jag aldrig tagit upp i denna spalt! Ibland har det krävt en så omfattande utredning från min sida att jag inte hunnit, till exempel mejlen som kom inför upptakten till den senaste invasionen av Irak. Nu efteråt får man intrycket av att DN:s ledarsida var emot detta krig från början, men läsarna uppfattade det inte så då.
Samma sak när det gällde rapporteringen inför valet. Där var läsare delade i två läger men de allra flesta som skrev till mig tyckte att allianspartierna kom för lätt undan och många upplevde en hetsjakt på Göran Persson.
Sen var det frågan om experter. Varför är det alltid samma experter som uttalar sig när det gäller brott? Framför allt Sven-Erik Alhem och Jerzy Sarnecki, Madeleine Leijonhufvud, Christian Diessen och Sven-Åke Christiansson har ofta anlitats som expertkommentarer. Vad beror det på? Vägrar de andra att svara eller blir de aldrig tillfrågade? Den frågan kan besvaras med både ja och nej. Länge anlitades de säkra korten, de som alltid svarade. Men på senare tid har man ansträngt sig för att få kommentarer också från andra kunniga men inte lika kända. Men det har inte alltid varit lätt att bredda expertgruppen eftersom alla inte är lika sugna på att framträda i medierna.
En annan återkommande fråga som jag inte tagit upp handlar om DN:s attityd, som en del kallar "DN:s besvärande hipphet". Enligt många, och inte bara äldre läsare, är det onödigt att svänga sig med svengelska när det finns bra svenska ord för samma sak, en bisittare i ett tv-program kallas plötsligt sidekick. Fast enligt redaktionen har bisittare en allvarligare karaktär än en "sidekick". Ett bollplank kanske? Ibland handlar attityden om att skriva nedvärderande om norrlänningar eller skåningar eller att använda svordomar och könsord, något som sällan gör journalistiken mer spännande.
Det är inte mycket läsarna har klagat på den här veckan. Däremot fick söndagstidningen beröm från flera läsare. Ett exempel. Så här skriver till exempel Emma: "Alla reportage som förklarar vår omvärld och alla superokända människor som lever i den är hur bra som helst! Olika bröllopstraditioner, fotboll i Gaza, Sven-Erik Sjöbergs alla foton, hur lyckan är funtad, att ta sitt eget ansvar enligt teologiprofessorn från Lund, en skildring från Hare Krishna, om papperslösa som inte längre hör hemma i svensk sjukvård och inte att förglömma alla kloka insidor jag läst. Bildserierna på nätet ger också uppslag till nyfikenhet! Jag hoppas ni kommer fortsätter så, för då kommer jag både bli en trogen läsare och en klokare medmänniska." Några läsare ringde och tyckte försvaret och ÖB blivit väl belysta i DN.
En sak har väckt många läsarprotester, ledaren i torsdagens tidning som tyckte att sjuksköterskorna skulle avbryta strejken. Jag förstår upprördheten men brukar inte kommentera ledarsidans åsikter. Däremot måste jag påpeka för en del läsare, som tycker att en tidning ska vara opartisk, att ledarsidans uppgift är att framföra åsikter efter analys av situationen. Huvudledaren skrivs utan signatur, inte för att man vill gömma sig bakom anonymitet som några tror, utan för att det är där den opinionsbildande ledaravdelningens linje förs fram.
Till sist vill jag åter påminna om att läsarombudsmän från fem världsdelar kommer till Stockholm för en ONO-konferens (ONO=Organization of News Ombudsmen) i slutet av maj. Forskare jämför hur läsarombudsmän arbetar i olika delar av världen, vi diskuterar hur det går att vara en frispråkig kritiker om ledningarna vill lägga locket på, hur en nyhetsredaktion lär av misstagen, hur öppen en redaktion kan vara och hur framtiden ser ut. Den 31 maj blir det en debatt i Bonnierhusets hörsal på Torsgatan 30 klockan 10-12. Allmänheten är välkommen att delta med synpunkter och frågor. "Kan publiken förbättra journalistiken" är rubriken. I panelen finns Sveriges Radios vd Kerstin Brunnberg, ONO:s ordförande Pam Platt, Guardians chefredaktör Alan Rusbridger och den legendariske ombudsmannen Mike Getler, den turkiske läsarombudsmannen Yavuz Baydar och så jag själv.