Förhöret med barnpsykiatern Frank Lindblad tog bara tio minuter när han hördes i målet om de båda före detta läkarnas skadeståndskrav på onsdagen.
Det mest sensationella inslaget i styckmordsmålet 1988 var Lindblads yttrande om allmänläkarens dotter. Hans slutsats var att den 1,5-åriga flickan skulle kunna ha bevittnat styckandet av en männniskokropp. Det byggde han bland annat på analys av utredningar av flickan och hennes mor som gjorts på den barnpsykiatriska kliniken och på samtal som han och hans medarbetare haft med dem.
Rättssalen i Attunda tingsrätt var fullsatt när Lindblad kallades som vittne.
Kan det ha funnit andra stressmoment i flickans liv, som kan förklara hennes utsagor och beteende, till exempel föräldrarnas skilsmässa, undrade de före detta läkarnas advokat Carl-Johan Vahlén.
– Det kan vara en påfrestning, svarade Lindblad.
Kan omgivningens intresse för flickans underliv som berodde på incestmisstankarna mot fadern vara stressande, blev nästa fråga.
– Det beror på hur man förklarar det för barnet, sade Lindblad. Han avfärdade en antydan om att han skulle ägnat sig åt trovärdighetsbedömningar och bevisprövning vilket är domstolens jobb. Det handlade i stället om att bedöma rimligheten i olika tolkningar, hävdade Lindblad.
Era klienters skadeståndsanspråk bygger på att ni lyckas visa att fel har begåtts mot dem – lyckades ni med det här?
– Vi svarar inte på sådana specifika frågor. Men vi får en pusselbit här och en pusselbit där, det blir helhetsbilden som avgör. Vi ser inget egenvärde i att vara taskiga eller göra markeringar, säger Vahlén till TT.
De båda före detta läkarna, som i media kallats obducenten och allmänläkaren, kräver 40 miljoner kronor i skadestånd av staten. De anser att de fått sina liv förstörda av en lång rad fel som myndigheterna begått mot dem. De fråntogs sina läkarlegitimationer 1991 sedan kammarrätten slagit fast att de gemensamt styckat Catrine da Costas kropp.
Staten företräds av JK som inte anser att de är berättigade till skadestånd.