Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Kraftig ökning av brott bland gatubarn

Gatubarn från svåra förhållanden i fattiga länder misstänks allt oftare för brott i Sverige. En intern polisrapport som DN läst visar en kraftig ökning av stölder, narkotikabrott och våldsbrott i Stockholms län. Låg ålder gör att de gripna nästan alltid släpps innan utredningen är klar, och många återfaller snabbt i nya brott.

I underrättelserapporten framkommer att Stockholmspolisen under åren 2012, 2013 och 2014 har registrerat sammanlagt 1.839 anmälningar där de misstänkta tillhör gruppen ”minderåriga utan permanent hemvist och utan vårdnadshavare i Sverige”.

– Det handlar om mellan 500 och 600 pojkar som varit brottsaktiva i Stockholmsregionen under tidsperioden, berättar polismästare Patrick Ungsäter, som är chef för gränspolisen i Region Stockholm.

Läs också: Lotten avgör vem som får en sovplats

Mellan 2012 och 2014 har antalet anmälningar ökat från 377 till 817 (se grafik längst ned i artikeln).

– Vi ser en ökning av samtliga brott. Framför allt narkotikabrott, viket förmodligen beror på att vi börjat jobba mer aktivt mot den grupp som rör sig i citykärnan, fortsätter Patrick Ungsäter och anger antalet som vistas i Stockholm just nu till cirka 200.

DN har tidigare berättat om den växande gruppen ensamkommande barn från bland annat Marocko, Algeriet och andra länder i Nordafrika. Trasiga familjeförhållanden, ett liv på gatan och obefintliga arbetsutsikter har fört dem till Europa i hopp om ett bättre liv. Många har sökt asyl i Sverige men bara några få procent anses ha tillräckliga skäl. Hemländernas ovilja att ta emot pojkarna gör emellertid att de i praktiken inte går att avvisa.

Läs också: Polisernas jakt efter de försvunna barnen

Patrick Ungsäter är noga med att betona att fenomenet inte har något att göra med den aktuella flyktingkrisen.

– Det är oerhört viktigt att inte stigmatisera alla ensamkommande barn, utan här handlar det om en särskild grupp med särskilda problem.

Enligt en lägesbild som han låtit ta fram är många av gatupojkarna fast i en kriminell livsstil och trots att socialtjänsten ofta lyckas ordna en plats på ett HVB-hem (behandlingshem för ungdomar) eller familjehem är det vanligt att de återfaller i brott.

Under 2014 misstänks de kartlagda pojkarna för i genomsnitt tre brott. Typfallen är stölder i butik, fickstölder samt inbrott, och förra året anmäldes totalt 358 sådana fall. Under samma år anmäldes 30 rån, 80 våldsbrott och 143 narkotikabrott.

Den snabba brottsökningen har tagit resurser från annat polisarbete. Inom Citypolisens ungdomsrotel är nio av tio frihetsberövade just nu ensamkommande barn, enligt rapporten.

Enligt vad DN erfar har över trehundra ärenden blivit liggande, trots att ungdomsutredningar ska utredas med skyndsamhet.

Läs också: Ensamkommande barn kan vara utsatta för människohandel

Problembilen är inte isolerad till Stockholm. Även polisen i Göteborg ger en liknande beskrivning.

– Problematiken har tilltagit under de senaste två åren. För dagen har vi ögonen på ett sextiotal killar som uppehåller sig i närheten av Operahuset, en plats som blivit särskilt populär, berättar kommissarie Birgitta Dellenhed som leder ungdomsverksamheten inom lokalpolisområde Göteborg.

Någon kartläggning av samma slag som i Stockholm har ännu inte skett.

– I efterhand inser jag att vi borde ha fört statistik. Det enda jag kan säga nu är att det är väldigt många ärenden och att de belastar utredningsverksamheten högst påtagligt, fortsätter Birgitta Dellenhed.

Det som gör utredningsarbetet extra krävande är de många frågorna kring pojkarnas identiteter. Vilka är de? Var kommer de ifrån? Och hur gamla är de egentligen?

– De har lärt sig hur det svenska rättsväsendet fungerar och vet att vi har väldigt små möjligheter att frihetsberöva någon som är under arton år. Därför säger många att de är yngre än vad de i själva verket är och att försöka motbevisa det kan ta lång tid, förklarar Birgitta Dellenhed.

Läs också: Hundratals barn spårlöst försvunna i Stockholm

Till skillnad från i andra EU-länder får svensk polis sällan läkarhjälp i åldersbestämningsarbetet, eftersom läkarkåren ifrågasätter tillförlitligheten hos exempelvis tand- och handledsröntgen. För brottsutredarna återstår att försöka spåra om de misstänkta har åldersbestämts i något annat land. Och medan DNA-prover och fingeravtryck matchas mot utländska register friges pojkarna ofta i avvaktan på åtal.

– Det vanliga är att de får en placering på ett öppet HVB-hem och där kan de komma och gå som de vill. Följden blir ofta att de återvänder till stan, i många fall redan efter några dagar, säger Birgitta Dellenhed.

Läs också: Tvångsvården måste byggas ut

Vid riktigt allvarliga brott kan längre frihetsberövanden dock ske även om de misstänkta antas vara minderåriga. I fredags häktade Stockholms tingsrätt fyra ensamkommande tonårspojkar misstänkta för grov våldtäkt på en 23-årig kvinna, ett brott som avviker från den generella bilden om en ekonomiskt inriktad kriminalitet.

Sedan i somras sitter också två pojkar, som sagt sig vara 16 år gamla, häktade för ett misstänkt rånmord i Göteborg. Offret, en 54-årig man, hittades död i sin lägenhet i Bergsjön i av juni i år och åtal väntas inom några veckor.

– Killarna har rest runt i Europa och begått brott före det här. Först i Tyskland, sen i Belgien och därefter i Danmark. Trots det har de lämnats vind för våg och att det slutar så här är oerhört tragiskt, säger en person med insyn i fallet.

Det är länsstyrelserna som har ansvar att samordna insatserna för ensamkommande barn, ett arbete som ska ske i enlighet med barnkonventionen och med barnens bästa för ögonen. Kristin Marklund, chef för sociala utvecklingsenheten på Länsstyrelsen i Stockholm, är väl medveten om den utmaning som de brottsaktiva gatubarnen utgör.

– Ett barn som levt många år på gatan litar ofta inte på vuxenvärlden och då är det inte bara till att erbjuda insatser, säger hon till DN.

Foton i texten: Roger Turesson/DN, Maja Eriksson/DN och JanErik Henriksson/TT

Grafik: Stefan Rothmaier