I dag är det Världsaidsdagen. RFSU, RFSL och Hiv-Sverige är tre organisationer som driver frågan att hivpositiva inte ska kunna straffas för att de har sex utan att först berätta om sin sjukdom.
För
Edwin Bernard, är rådgivare åt UNAIDS, FN:s samarbetsprogram för frågor som rör hiv och aids.
Han anser att Sverige har en av de tuffaste behandlingarna av personer med hiv. Här finns fällande domar i ett fyrtiotal fall, vilket är mest i världen sett till folkmängd. Han tycker i stället att Sverige borde följa UNAIDS rekommendation, som går ut på att bara personer som för över sjukdomen med flit ska kunna åtalas.
– Jag tror att dagens system i Sverige bidrar till stigmatisering och diskriminering, vilket gör att färre vågar testa sig och berätta om sjukomen. Det bidrar till en ökad risk för spridning av hiv i stället för tvärtom, säger han.
Det tar dessutom helt bort ansvaret från den andra parten, vilket han menar är problematiskt.
– Budskapet från samhället borde i stället vara att alla ska ta ansvar och skydda sig. De nya medicinerna gör dessutom att virusnivåerna blir låga i blodet och risken för smitta är väldigt liten, vilket inte avspeglas i domarna, säger han.
Emot
Christer Winbäck är riksdagsman för Folkpartiet. Han tycker inte att spridning av hiv ska vara helt straffri, även om den är omedveten.
– Fortfarande är det så att hiv/aids är en oerhört allvarlig sjukdom och det ska finnas möjligheter till sanktioner av detta. Är man omedveten om sin smitta ska det tas med i övervägandet av hur ett straff utdöms, är det medvetet ska det resultera i ett hårdare straff, säger han.
Winbäck säger att rättsläget kan innebära att människor räds för att testa sig men tycker att nackdelarna med att begränsa kriminaliseringen överväger.
– Att göra det helt straffritt innebär att vem som helst kan säga ”jag hade ingen aning om det här”. Däremot ska man väga in huruvida det var troligt att personen var medveten om sin sjukdom.