Kravallerna uteblev i Malmö

Avspärrningarna runt Baltiska hallen har två insläpp till området, bevakat av stora polisuppbåd. Vid det ena stod några demonstranter med en banderollen ”Gaza in our mind”.
Vid det andra insläppet löd banderollen ”Israel måste ställas inför rätta”. Det fanns tio, högst tjugo demonstranter vid varje banderoll.

Om det gick tio journalister på varje demonstrant så gick det i sin tur tio poliser på varje journalist. En av poliserna bar texten ”presstalesman” på sin självlysande väst. Gång på gång fick Lars-Åke Lindholm upprepa samma sak i olika mikrofoner.

– Allt är helt lugnt och det är vi väldigt glada för.

Journalisterna försökte dölja sin besvikelse. Några var till och med försedda med livvakter inför de förväntade våldsamheterna och nu fanns det inget att rapportera om. Ett dansk tv-team blev så desperat att de intervjuade ett i Malmö välkänt original som tagit sig till platsen i sin röda tomteluva.

– Det skulle ju komma demonstranter från Afa, var är dom, frågade en reporter med ett tonfall som nästan lät anklagande.

– Det vet jag tyvärr inget om, svarade Lars-Åke Lindholm.

Det kunde ha hettat till strax efter klockan ett då tio demonstranter ställde sig mitt på Stadiongatan och hindrade trafiken på den stora genomfartsleden. Efter tio minuter bad några poliser dem vänligt att flytta på sig, vilket de lika vänligt gjorde.

Halv fyra dök det upp tio, femton svartklädda ungdomar vid ett avlägset hörn av det långa, långa stängsel som omger Baltiska hallen som yttre avspärrning. Den smattrande polishelikoptern stannade till över platsen, polishästarna dök upp från ingenstans liksom 50 poliser till fots. Och de förhoppningsfulla journalisterna.

Men inget hände nu heller. Ungdomarna och poliserna såg avvaktande på varandra en stund medan de frös i kapp och journalisterna ringde polisens informationstelefon för att fråga om det hände något någon annanstans.

– Nej, allt är lugnt, väldigt lugnt.