Den ekonomiska krisen når landstingen före kommunerna, och förstärks av den åldrande befolkningen.
Regeringen ansätts nu för att lösa en akut pengabrist, men på sikt får vi räkna med att betala mer av välfärden ur egen ficka.
Regeringen har tydligt antytt att någon form av extra stöd väntar för kommuner och landsting i vårbudgeten om en månad. Men bedömningarna spretar kring hur stor den insatsen behöver vara, framkom när riksdagens finansutskott i veckan höll utfrågning om läget.
Lämnas sektorn helt vind för våg riskerar 25 000 av drygt 1,1 miljoner jobb att försvinna 2010, berättade Konjunkturinstitutets generaldirektör Mats Dillén för utskottets ledamöter.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) krävde i december 8 miljarder av regeringen, men tror nu att summan växt. Chefsekonom Clas Olsson gissar att 20 000 jobb står på spel 2010. Fackföreningsrörelsen talar å sin sida om ett behov av 20 miljarder, för att rädda 35 000 jobb.
Någon riktigt djup nedgång i den offentliga välfärdsproduktionen tycks dock inte stå för dörren, enligt de beräkningar som hittills gjorts.
När krisen inleddes jobbade fler i sektorn än någonsin förr. SKL räknar med att antalet arbetade timmar inte ska sjunka under de tidigare högsta uppmätta nivåerna. Lika mycket offentlig välfärd kommer alltså enligt den bedömningen att produceras de värsta krisåren 2010 och 2011 som gjordes förra högkonjunkturen 2002.
Men nedgången kommer samtidigt som behoven ökar på grund av den åldrande befolkningen.
Den utvecklingen drabbar först landstingens sjukvård, och därefter kommunernas äldreomsorg. Samtidigt som mer välfärd, och allt dyrare mediciner, kommer att efterfrågas minskar möjligheterna att ta ut tillräckligt med skatt. 2008 visade hälften av landstingen och var fjärde kommun underskott.
Även om SKL räknar med att sektorn även under krisåren drar in växande skatteintäkter stiger inte summorna snabbt nog för att täcka kostnaderna.
Den utvecklingen riskerar fortsätta oavsett finanskris. Sverige går mot färre yrkesarbetande som andel av befolkningen.
- Vi ser stora svårigheter att på sikt kunna försörja våra verksamheter med personal. Det är en enorm omställning som vi har kanske fem år på oss att klara, säger Lennart Gabrielsson (FP), en av SKL:s vice ordförande.
En omställningseffekt kan bli att var och en får ta större eget ansvar, tror han.
- Vi måste få dem som nu går i pension att ta ett större egenansvar för sitt nästa boende. Jag är övertygad om att vi måste använda mer av våra egna privata inkomster, utöver det som är allmänt finansierat, för att klara det framöver. Men då ska man komma ihåg att det privata kapitalet ökar snabbare än vad skatteunderlaget gör. Då är det rimligt att den fördelningen ändras, säger Gabrielsson.