Kaffet vi dricker kan vara skördat av barn, avslöjade Swedwatch för fem år sedan. De svenska producenter som pekades ut, Gevalia och Zoégas, lovade bättring. En uppföljning visar att inte mycket har gjorts för att förbättra missförhållandena.
Urusla löner och giftiga bekämpningsmedel är fortfarande vardag för kaffearbetarna i Brasilien. Andelen barn- och tvångsarbete har visserligen minskat sedan 2005, men det är främst tack vare skärpt nationell lagstiftning och förbättrad myndighetskontroll.
De svenska kaffeproducenterna Gevalia och Zoégas, som pekades ut av Swedwatch, har däremot inte bidragit till förbättrade villkor på något nämnvärt sätt. Det visar en uppföljning av rapporten, utförd på uppdrag av Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen och Latinamerikagrupperna.
Anders Carne, presschef på Kraft Foods i Sverige som äger Gevalia, håller inte alls med om den beskrivningen:
– Vi har jobbat stenhårt med att utveckla fler certifierade kaffesorter och bredda sortimentet, säger han och pekar på olika märkningar på kaffet som ska garantera hänsyn till etiska, sociala och miljövillkor.
Kraft Foods har även medverkat till att starta ett program för bättre arbetsvillkor på kaffeodlingarna, som till exempel att garantera gästarbetare säkra transporter till och från odlingarna.
Inte heller Nestlé Sverige, som äger Zoégas kafferosteri, tycker att kritiken är befogad.
– Vi tar rapporten på största allvar men håller inte med om att det inte har hänt så mycket. Problemet är att det inte sker fort nog, säger informationschef Marie Louise Elmgren.
Nestlé har också breddat utbudet av rättvise- och kravmärkta kaffesorter och antagit ett program för leverantörerna att leva upp till.
– Det är bland annat allt som har med mänskliga rättigheter att göra, som barnarbete.
Alldeles nyligen införde Nestlé ett stopp för tolv farliga kemikalier som listats av EU.
För den som vill går det alltså att vara en medveten kaffedrickare som väljer sina droppar med omsorg. Men det "konventionellt" odlade kaffet, som Anders Carne kallar det, kommer att finnas kvar.
– I slutänden är det konsumenten som väljer, säger han.