Under det senaste halvåret har incidenterna med beskjutning och hemmagjorda sprängladdningar accelererat till ett par varje vecka i det svenska området runt staden Mazar-i-Sharif.
Samtidigt som 494 nya svenska soldater nu börjar sin tjänst i norra Afghanistan ifrågasätter allt fler, såväl i stora Natoländer som i Sverige, den internationella militära insatsen i Afghanistan. De ökande amerikanska och brittiska förlusterna – 923 döda från USA och 235 från Storbritannien – har skapat en skeptisk hemmaopinion.
Så sent som i helgen förklarade den brittiske utrikesministern David Miliband i Kabul att regeringen Karzai ”skulle falla inom några veckor” om de internationella Isaf-styrkorna drogs tillbaka. I Italien, Nederländerna och Tyskland är en majoritet mot de nationella truppernas deltagande i Isafstyrkan.
Frågan om vad som skulle hända vid ett militärt tillbakadragande, och om militären behövs för att skydda det civila biståndet, har varit central också i den svenska debatten under hösten. Så sent som i förra veckan beslutade riksdagen att förlänga den svenska styrkans mandat ytterligare ett år. Bara Vänsterpartiet röstade emot.
– Vi vill ha ett omgående och ansvarsfullt tillbakadragande, men vi har inte satt något slutdatum, säger Vänsterpartiets Hans Linde, ledamot i riksdagens sammansatta försvars- och utrikesutskott, till Dagens Nyheter.
– Det kan naturligtvis inte ske på dagen, FS18 bör bli den sista svenska styrkan, samtidigt som det sker en avveckling.
Ann Wilkens, ordförande i Svenska Afghanistankommittén och tidigare svensk ambassadör i Pakistan och Afghanistan, säger till DN att ”det skulle inte se bra ut om vi på det här stadiet valde att dra oss ur ett åtagande som vi gått in i”:
– Som om Sverige skulle säga ”vi kan bygga skolor, militär verksamhet får andra sköta”.
Försvarsminister Sten Tolgfors (M) säger att den militära närvaron är nödvändig för att skydda det civila biståndet som ska ge bättre sjukvård och skolor främst till landets kvinnor och flickor. I riksdagsdebatten med Hans Linde förklarade Tolgfors att ”om Isaf lämnar landet får Linde skicka biståndet till talibanerna”. Han lägger också till att om den svenska truppen dras hem så ”kan Sverige bygga skolor på dagarna och talibanerna bränna ner dem på nätterna”.
Men Svenska Afghanistankommittén, SAK, som arbetat i landet i trettio år, håller inte med om den här beskrivningen:
– Vi fortsätter att arbeta, det finns inget hot mot oss, säger ordföranden Ann Wilkens.
Även kommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson säger att argumentet att svensk trupps närvaro krävs för att skydda biståndet ”är häpnadsväckande”:
– Vi har inget skydd av militären och har aldrig haft. Om de håller sig borta från oss så kan vi bättre göra vårt jobb.
– Vi har fyra hundra skolor i hela Afghanistan, ingen av dessa har bränts. Vi hade också skolor under talibantiden på 90-talet, även flickskolor.