– Jag hade inte tänkt mata fåglarna än i alla fall, säger han i en exklusiv intervju med TT.
På yttre borggården strosar ett fåtal turister runt i vårsolen. Inne på slottet, i prinsessan Sibyllas praktfulla våning, blickar kungen tillbaka på sina år som statschef. Den första tiden beskriver han som märklig. Han var bara 27 år och van vid att resa sig när äldre kom in i rummet.
– Självklart ställde jag mig alltid upp, jag var ju yngst. Men då ställde sig de andra upp i stället och då blev det väldigt komplicerat.
Ändå var inte de första åren tyngst. I stället var det tiden efter några år på tronen som var svårast.
– Det var en period där man svävade liksom mittemellan, när man varken var ung och kunde gömma sig bakom det eller var tillräckligt erfaren och gammal.
Om kungen hade fått ge några råd till den unge Carl Gustaf hade det varit att skaffa en utbildning, men också att vara nyfiken och fråga om saker.
Hade kungen behövt ställa fler frågor där i början?
– Ja, men då var jag för ung och för blyg. Jag var jätteblyg. Jag har varit blyg hela mitt liv.
Han vill inte riktigt svara på hur starkt blygheten sitter i, men säger att den är "mindre" nu.
– Man känner sig tryggare och säkrare. Jag känner ju så många och har lärt mig så mycket under årens lopp.
Kungen tycker inte att det är så märkvärdigt att fylla 65, men ser ändå födelsedagen som ett tillfälle för reflektion. Några planer på att trappa ner har han inte.
– Det hör ju till att monarken utför sitt arbete så länge han är vid sina sinnens fulla bruk.
Att lyckas hålla något så uråldrigt som kungahuset modernt är ett svårt jobb. Kungen medger att till exempel kortege med häst och vagn kan vara "ganska märkligt egentligen", men att det visar hur Sverige värnar om historien.
– Man kan ju tycka att det här är en gammal, konservativ, förlegad institution. Titta bara här på alla gamla möbler, säger han skämtsamt och gör en gest ut över rummet.
– Men det är viktigt att behålla den gamla kulturen levande och föra det vidare.
Inför det som kungen kallar "det nya Europa", EU:s utvidgning, fanns en oro hos honom.
– Man visste ju inte riktigt var vi skulle hamna i det här stora samfundet. Min roll, skulle den försvinna och bli uppsugen av den europeiska tanken?
I stället tycker han att monarkiernas ställning i Europa har stärkts. Dessutom anser han att kungahuset är mer betydelsefullt i dag eftersom så många kulturer samsas i Sverige.
– På så sätt har man ett större ansvar, just för att det finns så många nya svenskar, som inte per automatik har den svenska historien och svenskheten i sig "by birth". Det är av större vikt att försöka vara en enande symbol för nationen.
Avigsidorna med att vara statschef ser ut som förr, menar kungen. Däremot har mediebevakningen blivit intensivare.
– Förr kunde jag ha en viss privat sfär, men nu är man offentlig nästan dygnet runt. Även om man var offentlig tidigare så blir det här mer påtagligt. Och det tär, det är tungt och det är jobbigt, säger han.
Under en pressträff i Botswana nyligen fick kungen frågan hur drottningen mådde. Det överraskande och skämtsamma svaret kom kvickt, att drottningen var så sjuk att hennes öron måste skäras av.
– Man får se det humoristiska ibland. Ibland så skriver de ändå så mycket osanningar så det spelar ingen roll vad man svarar.
Kungen var själv omskriven i höstas efter skandalboken Den motvillige monarken.
– Det är självklart aldrig roligt att bli uthängd på det sättet som jag blev, och många med mig. De hängde ju ut många andra, det är kanske det som är det mest tragiska i sammanhanget.
Om den välbesökta pressträffen efter älgjakten vill inte kungen säga mycket. Han anser att han fick fram sitt budskap.
– Jag visste precis vad jag skulle säga och om andra tolkar det på olika sätt, det kan inte jag rå för, säger han.