På måndag, den 8 mars, firas den för 100:e gången sedan starten 1911. Vid den tiden hade kvinnorörelsen växt sig stark och kampen för kvinnors rättigheter — framför allt kvinnlig rösträtt — hade blivit en av de stora politiska frågorna.
Det blev också en allt tydligare koppling mellan kvinnorörelsen och den politiska vänstern. Idén till en internationell kvinnodag kom från den tyska kommunisten Clara Zetkin.
Efter ryska revolutionen 1917 blev detta ännu mer markant. Firandet blev intimt förknippat med kommunismen, och det var på den kommunistiska internationalens kvinnokonferens i Moskva 1921 som det beslutades att datumet för kvinnodagen skulle vara 8 mars. Året efter blev den officiell helgdag i Sovjetunionen.
Det finns många ironier i detta. Den ursprungliga tanken bakom en särskild kvinnodag kom inte från den europeiska yttersta vänstern, utan från USA där den lanserades 1909.
Dessutom var det i första hand liberaler som stridit för kvinnors rätt under decennierna före ryska revolutionen.
Mary Wollstonecraft och John Stuart Mill lade den filosofiska grunden och när kvinnorna slutligen — strax efter första världskriget — fick rösträtt i länder som Storbritannien och Sverige var det liberala partier som drev igenom beslutet.
I Sovjet däremot fråntogs alla människor rätten att rösta. Och trots att de formellt tillerkändes lika rättigheter med männen blev inte de sovjetiska kvinnornas liv lättare efter revolutionen.
- Det var kvinnorna som bar upp Sovjetunionen. De arbetade hårt och gjorde dessutom merparten av allt arbete i hemmet, inklusive att ta hand om männen när de kom hem stupfulla. Men de saknade hela tiden inflytande, säger Kristian Gerner, professor i historia vid Lunds universitet.
- Jag tror att Lenin var ärligt inställd på kvinnans frigörelse, men han prioriterade aldrig frågan. Han ansåg att kvinnorna automatiskt skulle befrias i och med kommunismens införande.
Det finns ytterligare en ironi dold här. Det var i hög grad kvinnornas demonstrationer som låg bakom tsardömets fall i Ryssland på vårvintern 1917. Det är till minnet av den händelsen som kvinnodagen infaller just den 8 mars.
Det omedelbara resultatet blev att Ryssland fick ett demokratiskt styrelseskick — med kvinnlig rösträtt — för första gången i historien.
Allt detta upphävdes så snart Lenin gripit makten. Ändå framstod Sovjet paradoxalt nog under lång tid som ett föredöme för vänstern inom kvinnorörelsen. Det socialdemokratiska kvinnoförbundets tidskrift Morgonbris anordnade på 1930-talet resor till Sovjet, och resenärerna var ofta relativt positiva i sina skildringar efter vistelsen.
- De var inte positiva till diktaturen, men till vissa reformer som den sovjetiska regeringen genomfört, exempelvis lagstadgad rätt till förvärvsarbete. I Sverige infördes rätten till förvärvsarbete fullt ut först 1939, säger Charlotte Tornbjer, forskare i historia vid Lunds universitet.
Kopplingen till kommunismen blev dock i slutändan en belastning och kvinnodagen var föga uppmärksammad under 1940- och 1950-talen — ända tills den åter lyftes upp på 1960-talet. Och än en gång var det den revolutionära vänstern som gjorde den till sin.
- Ideologin fungerade länge som en kraftig inspiration, säger Kristian Gerner.
Giftermålet med den yttersta vänstern bröts dock ganska snart. På 1970-talet gick västländerna förbi socialistländerna vad gäller kvinnliga rättigheter, och sedan dess har kvinnokampen kommit att handla om annat än klasskampspolitik. Samtidigt har kvinnodagen blivit en dag som nästan alla kan fira.
- Det är väl bara i de forna öststaterna som den betraktas med misstänksamhet. Där kopplas den fortfarande samman med diktaturen, säger Gerner.