Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Kvinnor får lägre straff än män

Könstillhörigheten är avgörande för straffpåföljden. Det visar en ny avhandling från Stockholms universitet som studerat 300 simulerade rättsfall. Även utseende kan spela en viss roll, men helt avgörande är könstillhörigheten.

Likhet inför lagen är en avgörande princip för en rättsstat, men många har genom åren frågat sig om rättvisan är så rättvis. Vissa brukar hävda att brottslingar med invandrarbakgrund ”kommer undan”. Andra säger att det ”manchettbrottslingar” som får lägre straff, medan de med lägre socialgruppstillhörighet får högre straff.

Men avhandlingen, som i morgon fredag läggs fram vid den psykologiska institutionen Stockholms universitet, är en av de första vetenskapliga studierna, som försökt renodla det psykologiska spelet kring en rättegång, alltså hur styrda rättens ledamöter kan vara av sina egna föreställningar.

Avhandlingen, som är gjord av Angela S Ahola, inom kort doktor i psykologi, påvisar genom en studie av 300 simulerade rättfall, att erfarna domare, åklagare, poliser och advokater dömer åtalade på olika sätt beroende på om de är män eller kvinnor. Även ögonvittnen till brott påverkas av dessa faktorer.

– Jag hoppas resultaten kommer att få praktisk betydelse för förståelsen för hur den svenska rättsprocessen kan påverkas rörande såväl vittnesförhör som bevisvärdering och straffutmätning, säger Angela S Ahola till DN.se.

Studien gör vidare gällande att kön och utseende påverkar rättens bedömningar av personlighet, yrke, moral och pålitlighet, vilket i sin tur skapar en referensram för rättens agerande. Bland annat visade det sig att gruppen domare och nämndemän både bedömde och dömde åtalade personer av samma kön som de själva hårdare än åtalade av det motsatta könet. Samtidigt så bedömde gruppen åklagare, advokater, poliser och juridikstudenter, oavsett eget kön, de manliga åtalade hårdare än de kvinnliga.

– Människor har ett behov av att bilda sig en uppfattning om dem vi möter i vår vardag. Men faran är, om samma förutfattade meningar eller så kallade ofarliga vardagsbedömningar, även har betydelse i rättsväsendet. Det skulle betyda att alla faktiskt inte är lika inför lagen. Då förlorar vi delar av den grundtrygghet som ett fungerande rättssamhälle ger, säger Angela S Ahola.

Avhandlingen menar också att det inte enbart är personer inom rättsväsendet som påverkas. I en studie där ögonvittnen får ta ställning till fingerat våldsbrott blir utslaget olika beroende på om den fingerade gärningsmannen är man eller kvinna. En manlig gärningsman bedöms hårdare jämfört med den lika våldsamma kvinnliga gärningsmannen. Då ett par veckor får passera efter bevittnandet av brottet kommer könet att spela en än större roll. Mannen bedöms då ännu hårdare än kvinnan.

– När minnet sviker tenderar människan att minnas mer i enlighet med bilden, eller stereotypen, vi bär med oss, menar Angela S Ahola.

Att kvinnliga brottslingar bedöms olika har DN skrivit om tidigare, bland annat under 90-talet. Då var det betydligt vanligare att mödrar, som dödade sina barn, regelmässigt dömdes till rättspsykatrisk vård, medan fäder som gjort sig skyldig till liknande dåd, regelmässigt dömdes till fängelse. Ett undantag var en mamma i Gustavsberg, som hade dödat sitt barn, och förvarade det i frysen under flera år.

– Det finns internationell psykologisk forskning på detta som talar om mäns våldshandlingar är "bad and normal" medan kvinnors våldshandlingar är "mad and abnormal". Alltså att kvinnors våldshandlingar bedöms som sjuka i större utsträckning.

Ett annat omdiskuterat rättsfall där könet tros ha spelat roll är Knutbydådet. Här dömdes barnflickan Sara till rättspsykatrisk vård efter att ha skjutit ihjäl en kvinna och skottskadat en man svårt.

Rätten kunde då visa att mordet var välplanerat och förberett under lång tid och innefattade vapeninköp, vapenteknik och vapenträning. Ändå menade rätten, tack vare två unika medicinska bedömningar av barnflickan, att Sara hade en speciell fallenhet för att förledas, i det här fallet av en präst och sin egen gudstro.

Kritiken mot den medicinska och rättsliga bedömningen var att en sådan slutsats skulle varit helt omöjlig att applicera på en manlig brottsling, än mindre kanske på en muslimsk fundamentalist, som på liknande sätt som Sara, skulle varit förledd av sin gudstro och sin religösa vägvisare. Men något bevis för att rättens ledamöter, poliser eller medicinska experter skulle ha varit styrda av några förutbestämda bilder eller stereotyper i det fallet, har aldrig presenterats.