Socialstyrelsen kan för första gången presentera siffror som knyter tvångsåtgärder inom slutenpsykiatrin till enskilda patienter.

Tidigare har landstingen bara rapporterat in hur ofta en viss tvångsåtgärd använts. Nu går det att se hur många gånger en viss patient blivit fastspänd, isolerad eller tvångsmedicinerad.

Siffrorna visar att unga kvinnor är den grupp som oftast utsätts för bältesläggning där patienten övermannas och spänns fast på bänk.

– Det handlar ofta om kvinnor med emotionellt instabil personlighetsstörning, som har mycket ångest och ett självdestruktivt beteende, säger Emma Björkestam, utredare på Socialstyrelsens enhet för öppna jämförelser.

Enligt Arne Stenstedt, specialist i psykiatri och verksam vid en psykosmottagning i Stockholm, bältar man patienter av tre skäl.

– För att skydda individen för sig själv, för att skydda personal och övriga patienter och för att göra en ohanterlig situation hanterlig.

– Men det är inte för vårt höga nöjes skull vi lägger folk i bälte. Åtgärden kan ha olyckliga biverkningar för patienten.

Han anser att tvångsåtgärder behövs – trots att målet är en helt igenom frivillig vård.

– Om det inte skulle behövas skulle det inte användas.

Herman Holm, överläkare i psykiatri i Malmö, som arbetar i projektet ”Bättre vård, mindre tvång” på Sveriges Kommuner och landsting, SKL, anser att det går att reducera tvånget inom slutenpsykiatrin. Han har rest runt till olika kliniker i landet och sett att det faktiskt går att minska användningen av bältesläggning

– Vi har 60 avdelningar i landet som arbetar med att hitta alternativ till tvångsåtgärder och många har lyckats reducera bältesläggningarna till hälften. Psykiatrin biter sig själv i svansen när man använder sig av metoden, säger han.

Herman holm tror att tvånget inom psykiatrin är mycket mer förekommande än vad de preliminära siffrorna från Socialstyrelsen visar. I förstagångsuppsamlingen av data från 2010 har inte alla landsting rapporterat in.

– Min uppskattning är att vi i nuläget bara får in anmälningar om hälften av åtgärderna, säger han.

Socialstyrelsens vision är att det i framtiden ska bli möjligt att koppla ihop specifik tvångsåtgärd med vilken medicin patienten äter.

– Ju bättre statistik vi får, desto bättre blir patientens säkerhet, säger Emma Björkestam.