Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Kyrkan sovplats när Malmö dignar under trycket

– Jag tror inte att resten av Sverige har sett vad Malmö gör!

Katrin Stjernfeldt Jammeh är kommunalråd i en stad där pendeltågsstationen har förvandlats till gränskontroll, mässan till Migrationsverkets väntrum, skolgymnastiksalar till boende för ensamkommande flyktingbarn och kyrkor till natthärbärgen.

Hyllie är första stoppet på svenska sidan efter Öresundsbron. I rusningstrafik stannar ett långt pendeltåg här var tionde minut. När Sverige införde tillfälliga gränskontroller blev den vindpinade perrongen en bevakad port till drömmarnas Sverige. Resenärerna som inte kan visa att de har rätt att vistas i landet måste söka asyl eller ta nästa tåg tillbaka.

– Det kan komma 60 asylsökande på ett tåg. Herregud, för något dygn sedan när jag jobbade kom det nästan 2.000 personer till Migrationsverket i Malmö, säger polisens insatschef Martin Herou.

Hans kollega Olle Engberg beskriver sig som ganska luttrad efter 35 års tjänst, men är berörd av det han ser.

– Man känner medlidande. Men man ser också att det här kommer att bli dyrt för landet. Väldigt dyrt, säger han.

Glädjescener utspelar sig intill honom på perrongen när två bröder, bosatta i Västerås, återförenas med sina föräldrar och syskon, vars flykt från Irak och upp genom Europa nu slutar här i Hyllie. Poliserna följer familjen och de andra asylsökande till parkeringen utanför stationen.

Därifrån bussas de till Malmös mässhall. Migrationsverket har hyrt Malmömässan för att flyktingarna ska ha tak över huvudet i väntan på registrering.

Tanken är att de snabbt ska slussas vidare, men Migrationsverket hinner inte med och många blir kvar även nattetid.

– Vi var uppe och vände på 1.100 personer i onsdags. Den genomsnittliga väntetiden ligger på 16 timmar men eftersom vi prioriterar barnfamiljer kommer ensamma män ganska snabbt upp i 24 timmar här, säger Jennie Sörman, stabschef för krisledningen i region syd.

Kartongflak är utlagda över mässhallens betonggolv. På dem har flyktingarna bäddat med täcken som Migrationsverket har delat ut. Det finns inga fönster och ingen får lämna byggnaden. Några barn springer i gångarna mellan bäddarna men de flesta sitter och hänger intill sina föräldrar.

Foto:

Någon har tejpat en låg vägg av pappbitar för att få lite avskildhet. Ett tiotal toaletter måste räcka åt alla och golven täcks vatten eftersom många tvättar sig i handfaten i brist på duschar.

– Det här går utöver alla prognoser, alla riskscenarier som vi har haft. Det är jättemycket jag skulle vilja göra bättre, men jag glad att ha tillgång till det här eftersom alternativet, verkligen på riktigt, nu är gatan, säger Jennie Sörman.

En bit in i mässhallen sitter familjen som möttes av sönerna på perrongen i Hyllie.

– Vi har åkt farans väg och sett döden i ansiktet, säger mamma Bahar Hussein.

Hon är sömmerska. Finklädd i fotsid svart kjol, kavaj och svart slöja, med händerna samlade i knät, berättar hon hur kvinnorna och barnen har gråtit av rädsla under resan.

– De yngsta barnen frågade mycket om döden.

Foto: Många i mässhallen är sjuka. Föräldrar söker oroligt personalen med barn slappt hängande i famnen. Bara fötter i kalldraget från dörrarna. Svettiga pannor. Halvslutna ögonlock.

– Det har varit så mycket feber här, kräksjuka och halsfluss, och just nu har vi inga läkare, säger Lena Isacharro, assistent på Migrationsverket.

Några poliser syns inte heller till i lokalerna men här står en väktare med händerna trädda i blå plasthandskar av engångsmodell.

– Vi är fem stycken här i dag, det är alla tyvärr, säger han.

Alla inser hur snabbt de återhållna känslorna i salen skulle kunna ta fyr och explodera.

– Ovissheten går nästan att ta på i luften. Folk är oroliga och de kommer inte härifrån. Jag har gråtit så många dagar i rad. Hur hamnade Migrationsverket i det här? säger en tjänsteman som vill vara anonym.

Kravallgrindar har ställts upp inne i mässan för att hålla ordning på kön till bussarna. Där väntar de lyckligt lottade som har fått plats på ett riktigt boende. De ensamma männen kan Migrationsverket inte längre garantera tak över huvudet. Ett hundratal av dem samlas om kvällarna i Johanneskyrkan, som har öppnat sina dörrar.

Prästen Per Kristiansson välkomnar skarorna av frusna, hungriga män som ser fram emot dagens enda säkra mål och en orolig sömn i de smala kyrkbänkarna.

– De har sovit ute två nätter och två nätter här. Detta är femte natten som Migrationsverket inte har plats för dem. Man trodde aldrig att detta skulle ske. Det är en ny tid. Som min dotter uttryckte det: ”Nu blir Sverige som världen i övrigt”, säger Per Kristiansson.

Nasratullah Ghanizada har flytt från Afghanistan.

– Talibanerna körde över mitt ben med en bil. Det brutna benet värkte i kylan utomhus på nätterna. Migrationsverket sade åt oss att vi måste hitta någonstans att bo men det är så svårt att hitta sovplats i Sverige, säger han.

Situationen är helt orimlig, konstaterar Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh (S). Den 13 november fick hon ett brev där det stod att polisen tolkar det som att socialtjänstlagen gäller om Migrationsverket skickar ut folk på gator och torg.

– Det här duger inte. Staten kan inte abdikera. Den måste samordna sina insatser för att klara av vad som är ett klockrent, statligt åtagande. Ska vi stå upp för asylrätten kan inte staten vältra över hela ansvaret på enskilda kommuner, säger hon.

Malmö stad har redan gjort mer än de flesta. De har anställt 1.300 nya medarbetare för att klara av mottagningen av nyanlända. Då är rekryteringarna i skolan inte räknade. Kommunen ökar sin skolkapacitet med 1–3 klasser i veckan.

I början av året kom 40 ensamkommande barn i veckan till Malmö. I augusti kom 40 om dagen. De senaste dagarna har det kommit i snitt 270 barn varje dag. Antalet transitboenden för barn har ökats från 120 till 2.400, bland annat genom att ta i anspråk gymnastiksalar.

– Det blir väldigt mycket här och nu. Samtidigt måste vi få utrymme att planera långsiktigt så att det blir bra både för de som kommer och för Malmöborna som redan bor här.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.