”Jag har inget liv i dag. Det är omöjligt för mig att komma tillbaka som läkare.” De sade den tidigare obducenten som tillsammans med en läkare på 1980-talet åtalades för ett styckmord och som åter söker upprättelse i Attunda tingsrätt.
I den pågående skadeståndsprocessen mot staten var det på måndagen dags för ”obducenten” och ”allmänläkaren” att berätta om sitt lidande efter åtalet 1988 och om hur de i dag ser på sina liv.
– Jag har inget liv i dag. Det har jag inte haft sedan anklagelserna om mord staplades på varandra, sade den 55-årige ”obducenten”.
Han tog brottsmisstankarna mycket hårt när han greps den 3 december 1984. När han i november året därpå fick veta att han förlorat jobbet tog hans liv slut.
– Jag kände mig våldtagen in på bara kroppen och orkade inte längre. Jag tog en dödlig dos av läkemedlet metadon, berättade han vidare.
Hans sambo upptäckte honom livlös och såg till att han kom till sjukhus. Han överlevde men fick svåra men av självmordsförsöket, framför allt en allvarlig hörselskada.
På frågan om hur ”obducenten” mår i dag svarade han:
– Svårast är att inte vara i centrum. Tidigare var det jag som styrde och ställde. Detta har tagits ifrån mig. Min intellektuella heder finns inte kvar.
Såväl ”obducenten” som ”allmänläkaren” var eniga om att de aldrig mer kommer att jobba som läkare även om de skulle få sina läkarlegitimationer tillbaka.
– Efter 22 år är jag inte uppdaterad på det medicinska området, sade ”allmänläkaren” som i dag är 60 år och arbetslös.
Han berättade att just på måndagen var det 25 år sedan livet rämnade för honom. Han blev då indragen i en incestutredning som gällde hans då knappt tvååriga dotter. Misstankarna utökades senare till mord på 27-åriga Catrine da Costa.
– Helvetet började den 7 december 1984, sade han och beskrev sitt liv som torftigt.
Som en följd av anklagelserna mot honom har han inte träffat sin dotter sedan november 1985.
– Det känns bedrövligt, sade han.
De båda före detta läkarna har varit arbetslösa en stor del av de år som gått sedan 1984. ”Allmänläkaren” arbetade under några år på 1990-talet på sin pappas laboratorium medan ”obducenten” levt som förtidspensionär.
Ingen av männen berörde någon av de över 150 fel och misstag som de anser myndigheterna begått i hanteringen av deras fall. De vill ha full upprättelse och kräver staten på tillsammans 40 miljoner kronor i ersättning för förlorade inkomster och för det lidande de utsatts för.