Det har talats mycket om mobbning de senaste åren, men bara om hur elever har trakasserat andra elever. Ändå är det fler elever som uppger att de känt sig mobbade av en vuxen i skolan än av en jämnårig kamrat.
En undersökning från Skolverket visar att 6 procent av eleverna känt sig kränkta av en lärare, medan "bara" 4 procent känt sig kränkta av en annan elev. Enligt tidigare undersökningar (se illustration) har antalet elever som känt sig kränkta blivit allt fler under 90-talet.
Anna är fortfarande arg på sin mattelärare Anders. Hon är så ledsen att hon absolut vill ha en ursäkt, trots att hon lämnade grundskolan i höstas. En god vän till hennes föräldrar, Peter, stödjer henne. Han har ringt till rektor och skolförvaltningen gång på gång, men ingenting har hänt.
- Anna förlorade förtroendet för vuxna i skolan, det gav henne en knäck i livet. Nu vill jag att hon ska återfå ett vuxenförtroende och då måste hon få upprättelse. Ett minimikrav är en ursäkt, men nu har jag börjat tycka att Anders inte ska få vara lärare, han ska inte få förstöra andra barn.
Problemen började redan första lektionen i åttan när Anna kom ny till klassen.
- När jag kom in satte jag mig ner i klassrummet, för jag visste inte att man skulle stå, berättar Anna. När han påpekade det bad jag om ursäkt, men det hjälpte inte. Han skrek bara: Ut ur klassrummet, du kommer inte att kunna lära dig något.
Hon lämnade lektionen och förklarade vad som hade hänt för sina klassföreståndare. De gav henne rådet att inte göra något utan bara gå till nästa lektion. Men hon var alltid lite rädd och kände sig ofta missförstådd.
- Anders nonchalerade mig, jag fick sitta och vänta jättelänge innan jag fick hjälp, det kunde ta flera lektioner.
Inget hände och hon tog åter-igen upp problemet med sina klassföreståndare.
- De sa bara att jag fick reda ut det med Anders direkt, men han lyssnade inte på mig.
Situationen blev allt värre och till slut slutade Anna att gå på mattelektionerna. I en hel termin läste hon ingen matte. Det var först när hon själv kontaktade en annan mattelärare på skolan som hon fick stödundervisning i matematik.
Rektorn på Annas skola, som ligger i en förort till Stockholm, låter både lite uppgiven och engagerad när han ska kommentera Annas situation. Engagerad för att han säger att han kämpar för att öka lärarnas respekt för eleverna, men uppgiven för att han faktiskt inte lyckats hjälpa Anna.
- Jag har flera gånger samtalat med läraren om hur man uppför sig mot elever, men så här i backspegeln ... jag kanske borde ha plockat in dem bägge för ett samtal och medlat. Men jag vet inte om det hade gått. Huvudsaken för mig var att Anna fick läsa matte med en annan lärare, så att hon inte missade det ämnet.
Han beskriver den aktuella läraren som lite "burdus" som hälften av eleverna uppskattar för att han håller ordning och reda, medan den andra hälften inte tycker om honom. Men förutom samtalen med läraren tycker rektorn att han som skolledare har ett litet handlingsutrymme.
- Jag har begränsat hans arbetsuppgifter, han får till exempel inte längre vara klassföreståndare. Men vad jag ska göra mer... med alla rekryteringsproblem som finns.
Egentligen handlar detta inte bara om en konflikt mellan Anna och hennes mattelärare utan om de vuxnas respekt för eleverna.
Rektorn har i några år gjort en enkätundersökning om klimatet i skolan. Senaste gången svarade 50 elever av 125, eller 40 procent, att de inte tyckte att lärarna visade respekt för dem.
- Det är jätteallvarligt, kommenterar rektorn. Jag visade undersökningen för lärarna och frågade "hur kan det vara på det här sättet, ni måste visa respekt." Vi har arbetat vidare med det här. Jag försöker vara konkret och inte bara tala om tolerans och värdegrund i allmänna ordalag utan att bli konkret; "ser jag som lärare eleven varje dag?" "ger jag som lärare eleven den hjälp han eller hon behöver?". Men det här är ett långsiktigt arbete.
För Anna gäller däremot här och nu. Hon känner sig inte lyssnad på.
- Om jag hade blivit mobbad av en annan elev så hade det hänt något. Men bara för att det handlar om en lärare så är det ingen som tror på mig. Det är orättvist.